Hatpastorns likpredikan

När jag och Heidenhammer hamnar i samma lokal finns det en överhängande risk att vi brukar köra den klassiska gissa bandet-tävlingen. Man spelar upp en bit och den andra får gissa vilken artist och vilken låt det är. Inga konstigheter. Då vi känt varandra i en smärre evighet var det dags att höja ribban varpå följande övning uppstod. Man rotar fram en gammal musiktidning, börjar rabbla de mest efterblivna annonserna och den andra ska gissa vilket band man babblar om.

Då vi inte avslöjar svaret förrän i själva diskussionen efteråt får ni gärna försöka gissa själva. En del är svåra, andra kan ni inte ha missat. Eventuella stavfel i annonstexterna är medvetna då vi skrev ner dem ordagrant. Det blir roligare då.

Nu kör vi.

Runda 1. Heidenhammers val.

”… and though love has died, its legacy remains! Dead romantic songs of beauty and pain. Female ravishing voice mounts over lovelorn songs like an angel’s promise above the clouds, far away from your average Gothic Metal-stereotype.”

HP: Det är verkligen HELT omöjligt att inte garva åt det här. Någon på Napalm Records tog bokstavligen talat i så att han eller hon sket på sig. Det här kan bara vara DISMAL EUPHONY.

HH: Close, but no cigar. Det var ANTICHRISIS, ”A legacy of love”, en synnerligen udda fågel. Inte helt kass, sannerligen inte så bra heller. Envisades med abnormt långa låtar som var bra i cirka tre minuter, vilket gjorde att jag helt enkelt fadade dem när jag spelade in dem på blandband. Eller, det var kanske egentligen bara en låt …

HP: Den där skivan alltså … ja, den är inte direkt dålig, men svår att veta var man har. Det här är ett band vi måste återkomma till i framtiden för en mer djupgående analys.

HH: Nu blev jag nyfiken på att få veta mer … hm, jag hittar uppgifter på att han tydligen ändrade sitt artistnamn från Moonshadow (jisses) till det mer anspråkslösa namnet Sid, år 1997, efter att ha spritt ut ett rykte om att han begått självmord. Med tanke på att skivorna från den perioden handlade om hans ex och deras respektive förlorade kärlek är vi nog en magstark historia på spåren … kan du tänka dig vad han lär ha ställt till med?

HP: Jo, det här var ju innan man kunde gråta ut via Instagram. Vad skulle han göra liksom?

Runda 2. Hatpastorns val.

“Without a doubt, one of the very darkest band on this earth. This is a 30 minute limited edition mini CD including old versions and unreleased feasts. Diabolical!”

HH: Inget jag kommer på såhär på rak arm. Eller vänta nu … pratar vi om en skiva som försöker sälja in gammal skåpmat och remixar ingen bryr sig om?

HP: Det gör vi. Ledtråd. Snubben spelade i ett av Sveriges bästa band och är galet talangfull på att måla. Sedan hände det här.

HH: DIABOLIQUE! Fy fan. Det finns ingen skiva jag velat gilla mer på grund av bookleten än ”Wedding the grotesque”. Det är även här jag riktar mig till dig, Åsa Jonsén, som fick mig att köpa eländet.

HP: Vi gick alla i DIABOLIQUE-fällan.

HH: Det var faktiskt ett av de första banden jag inte förstod. Jag trodde på allvar att det var något fel på skivan.

HP: Jag trodde att det var något fel på mig.

Runda 3. Heidenhammers val.

“Neo-classical poetry in combination with dark romantic tristesse. A timeless symphony of majestic melancholy”.

HP: … och det här var INTE från Napalm Records … ? Jag har ingen aning, men det måste vara något riktigt horribelt. Mörk romantisk tristess. Jag blir lite nyfiken på vad det egentligen är.

HH: Vi pratade om det här bandet tidigare idag. Släppt på Prophecy Productions, vilka de nu än var.

HP: Då måste det vara MACBETH. Kontinental knullmetal. Ge mig en till ledtråd.

HH: Beklagar. Men jag har faktiskt ingen info om det här bandet. Självklart heter skivan ”Melancholia”. Oklart om det finns någon koppling till von Trier-filmen med samma namn, men det vore spexigt om Kirsten Dunst hade gjort ett gästspel.

HP: EMPYRIUM då? Nej fan … det ringer ingen klocka.

HH: Nej, det här tar du inte. Det är PENITENT.

HP: Men den skivan äger jag ju!

HH: Va?

HP: Det är ju den som låter som en skolavslutning. Eller, det kanske är ett annat av deras verk. Skit samma. Eller jo, den jag äger är släppt via Napalm Records, är röd och helt avskyvärd.

HH: Hahaha!

Runda 4. Hatpastorns val.

”An atmospheric masterpiece of dark romantic with elfish female vocals, keyboard hymns …”

HH: Kom igen, bättre kan du.

HP: Denna måste ju bara tas med av ren princip.

HH: Vilken Napalm Records-genomgång hade varit komplett utan DISMAL EUPHONY? En av de där skivorna jag inte ens köpte i Härnösand. Denna och EVOL. Bägge hade smaklösa lila omslag.

HP: EVOL har klarat sig alldeles för länge från närmare granskning. Fröken Princess Of Disease var ju en karaktär man fasade för. Du gick alltså aldrig i EVOL-fällan?

HH: Lite tråkigt, för den hade nog kunna skänka en många fina stunder. Synd att man inte har några EVOL-anekdoter att bjuda på såhär en solig söndag.

HP: När jag var typ 19 dejtade jag en tjej i Malmö. Härligt ocentralt. Hon hade EVOL-skivan. Det blev en kortvarig romans. Dock inte på grund av EVOL som man kanske kan tro.

Runda 5. Heidenhammers val.

”Melodic, bombastic, spherical metal with leading parts for the clear female vocals and synthesizers. Their music is completed by use of heavy guitars and a singer with a heavy rough sound.”

HP: Vilka de där än är, så är det världens sämsta band. Dessutom, vad ÄR sfärisk metal?

HH: Hur fan ger jag en ledtråd till det här bandet utan att göra det alldeles för lätt … OK, de blev stora. Riktigt stora.

HP: CREMATORY.

HH: De kom nog aldrig riktigt upp till den här nivån. Släppt på DSFA Records.

HP: Det var väl något holländskt, va? Hmm … jag säger WITHIN TEMPTATION.

HH: Rätt. I ärlighetens namn har jag inte mycket att säga om dem, förutom att jag hörde dem någon gång 2008 (tror jag) och märkte att de lät exakt som merparten av de bidrag som framfördes i Eurovision samma år.

HP: Jag tror jag hört ett par bitar. Sångerskan sjöng väldigt ljust. Det är allt jag minns.

HH: Det var då en uttömmande recension.

Runda 6. Heidenhammers val igen.

”Dark folk-inspired music achieved through synthetics, six fold bows, voices, spells, samples, axes, swords and flails!”

HP: Åh … det här låter som något Abbath hade kunnat kläcka ur sig på fyllan under en tidig IMMORTAL-intervju. Jag har INGEN aning om vad det här är.

HH: Och jag säger att det har du visst …

HP: Kuken. Är det något jag äger?

HH: Hade jag fått bestämma hade du haft hela backkatalogen. Vi lyssnade även på det här bandet så sent som igår.

HP: Undrar om det här är något som kommer att bita mig i röven vid senare tillfälle … vilket bolag?

HH: Du förstår väl att det bara är Napalm som kunde forcera sådana här meningar. Jag är själv sugen på att få reda på vad ”synthetics” innebär i sammanhanget.

HP: Ta det en gång till.

HH: (Långsamt och tydligt): Dark folk-inspired music achieved through synthetics, six fold bows, voices, spells, samples, axes, swords and flails.

HP: Vad fan … det måste vara ett av de där röriga banden typ GOLDEN DAWN eller KOROVA. Jag vägrar gå med på att det är SUMMONING.

HH: Då hade jag aldrig slutat skratta. Men tänk efter nu, du ser liksom inte skogen för alla träd. Det är för fan THE SOIL BLEEDS BLACK!

HP: THE SOIL BLEEDS BLACK och Napalm Records. Det var då ett romantiskt möte i natten. Dra på trissor. Även detta är ett band vi får återkomma till. Tänk att det här är ett band som finns i verkligheten. Det kan jag komma och tänka på ibland när man är ute och går.

Runda 7. Hatpastorns val.

“With songs like ”Spoon bender”, ”Opacity”, ”Moonlight” and ”Freak Jesus” this progressive band continues the Swedish death metal tradition yet manage to incorporate the best elements of older metal genres, such as German speed metal, N.W.O.B.H.M, and even dark gothic metal.”

All this together with the use of violin, keyboards, female vocals and some folk music inspired parts make XXX music incredibly varied and totally unique!

HH: OK. Det här är precis som när man är på en dyr restaurang och så kollar man på menyn och ser att ju fler ingredienser i text, desto mindre mat på tallriken. Det är som att skryta att det är oregano på pizzan. Det här måste med andra ord vara det mest mediokra band som någonsin fått härja i en studio. jag gissar på VERMINs ”Millenium ride”.

HP: Det är inte VERMIN.

HH: Jo, det är det.

HP: Ledtråd. Black Sun.

HH: EBONY TEARS!

HP: Rätt.

HH: Var de bra egentligen?

HP: Jag har för mig det, var längesedan jag hörde dem dock. Äger inget med bandet. Kattkvinnorna på omslaget var ju iallafall ganska bedårande.

HH: Vart de inte skitsura över det omslaget då det inte har ett smack med texterna att göra?

HP: Kan stämma. Fast med låttitlar som ”Spoon bender” och ”Freak Jesus” har man inte rätt att klaga. Nu kan jag vara helt ute och cykla, men jag är nästan bombsäker på att debuten var bra och sedan blev det trött thrash med MESHUGGAH-komplex för hela slanten.

Runda 8. Heidenhammers val.

”Autumn/winter depression? In that case, this debut album will be the perfect soundtrack! The music is melancholic, dark romantic, melodic and highly original doom/gothic/dark metal – quality music for dark twilight evenings in nightly woods. A must!”

HP: Ibland blir jag bara så förbannat trött. På tiopoängsnivån … är det släppt på Napalm Records?

HH: Nej, men det här bolaget fattade nog snabbt galoppen och anammade ett beprövat koncept för att saluföra kvalitetsmusik. Tydligen hette bolaget Euphonius Records.

HP: Det lät danskt.

HH: Hur fan tog du det? Det är rätt. Vi vet ju alla hur bra dansk metal brukar vara.

HP: Det här var ju dessutom i den allra värsta romantic/goth/knull-röran … säg för guds skull inte att det var ett danskt sådant band?

HH: Jodå.

HP: Då är det BLAZING ETERNITY.

HH: Nej.

HP: Hur fan kan det inte vara BLAZING ETERNITY? Då är det SATURNUS.

HH: Rätt. Behöver vi säga något mer om det här?

HP: Inte mer än att kastar man om bokstäverna får vi ett mer passande bandnamn, RUTS ANUS.

Runda 9. Hatpastorns val.

”The dark empire has given birth to five children of the night. Full of aggression and hate, to save their evil God and fight against the creatures of light …
The CD contains 13 songs highclass-sounding songs with more than 53 minutes evil metal. Female vocals, orchestral parts, melancholic influences and professional voicevariations makes XXX to a new masterpiece on XXX Records.”

HH: Den får du ta en gång till. Detta kan vara varenda skiva som släpptes 1998. Fasansfullt år förresten.

HP: Invasion Records.

HH: Jag anar att beskrivningen inte motsvarar det som kommer ur högtalarna.

HP: Jag äger den här skivan.

HH: Såklart du gör. MORTUM?

HP: Njet. Ledtråd. Bandfotot …

HH: NON SERVIAM!

HP: Haha, korrekt.

HH: Vad tyckte de själva om det bandfotot?

HP: En mycket bra fråga som jag själv undrat i typ 16 år.

HH: Nä, nu gör vi något annat.

På återseende.

/Heidenhammer och Hatpastorn

This entry was posted on 22 oktober, 2014 at 7:19 e m and is filed under Uncategorized. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.