Från A till Ö med Hatpastorn. Y som i YGGTYRHYRKKH HIN DYSTRE.
Det är dags att kavla upp ärmarna och skrubba rent skittunnan. Ni vet alla vad jag anser om den danska svartmetallscenen. Den är gräslig. Fullkomligt vedervärdig. Avgrundslik.
Ja men, ANGANTYR rockar ju fett!
Avbryt.
Kom igen, ILLNATH var riktigt bra.
Nej.
DENIAL OF GOD …
Åh, söte Jesus.
OK då, dansk black metal kanske inte är bäst, men den danska dödsen går ju i bräschen. PANZERCHRIST, ILLDISPOSED och KONKHRA tillhör eliten liksom. Sedan har vi VOLBEAT …
Kommer du ens från planeten Jorden?
King Diamond är ju dansk och honom dyrkar du ju.
Det där är fult spel och det vet du.
YGGTYRHYRKKH HIN DYSTRE representerar allt som är fel med den danska black metal-scenen. Det är precis som att de inte vet hur man ska göra. Lite som svensk reggae. Det låter typ rätt och de använder de flesta attributen men i hjärtat känner man att något är fasansfullt fel. En stigande känsla av skräck, hat och missmod som inte upphör förrän man avbryter musiken och super sig redlös för att glömma. Det är dansk black metal det. Och svensk reggae för den delen. Vid närmare eftertanke kommer i stort sett all svensk reggae från Malmö. Malmö ligger oroväckande nära Danmark. Slump? Knappast.
Ett av mina första möten, ”a dangerous meeting” om ni tar den rödvita referensen, med dansk svartmetall skedde runt 1997 när jag fick höra DEMON REALMs debutdemo ”Burning the angel wings”. Den …
Nä, jag klarar inte av att prata om den. Lång historia kort, den är rådålig. Alltså totalt fruktansvärd.
Måste vi ta YGGTYRHYRKKH HIN DYSTRE idag? Kan jag inte få hacka på finska YEARNING eller göra mig lustig över bandnamnet YETNA APMASKEMA? Kastar man om bokstäverna i det namnet får man bland annat KENYA SAMMETAPA. Det tycker jag är kul. Kastar man om bokstäverna i YGGTYRHYRKKH HIN DYSTRE får man … ja du, jag gav upp efter GRYNIG KYSKHET. Dansk black metal är så usel att man inte ens kan få ihop ett festligt anagram.
YGGTYRHYRKKH HIN DYSTRE bildades 1993 av ”multiinstrumentalisten” Nikolaj Hansen som för övrigt vann första pris i tävlingen ”Världens största Tors-hammare”. Jag gillar enmansband. Inte det här bandet dock utan rent generellt. 1996 släpptes demon ”Hævnfejde” och det var bara tack vare det fullständigt sinnessjuka namnet folk lade detta på minnet. Recensionerna var inte precis lysande.
”Hævnfejde”, uttalas ”Häääääooouuuuvuuuunfääääeeeeeeeejdääääuuueeeeeee”, innehöll 4 låtar. ”Storhed”, ”Val”, ”Ode” och ”Hævnfejde”. Samtliga totalt värdelösa. Musikaliskt låter det som att Nikolaj slumpar fram riffen allteftersom och sånginsatserna påminner mig om planlöst kacklande som spelas upp baklänges. Trumspelet hade kunnat kallas nihilistiskt, men eftersom bandet härstammar från landet med talfel är det mest bara fånigt. Alla som någonsin haft mage att hacka på den klassiska NAUTHIS-demon kommer att ta tillbaka allt efter att ha hört ”Hævnfejde”. Tro mig.
Jag har ett oheligt tålamod när det kommer till sunkig svartmetall. ”Hævnfejde” gör att jag klättrar på väggarna och utvecklar bokstavskombinationer ingen trodde fanns. Lyssna på olåten ”Val” från pärm till pärm. Detta är en utmaning. Efter 5-6 minuter trodde jag på fullaste allvar att jag tappat förståndet. När mardrömmen tog slut efter 9 minuter var jag helt knäckt. Jag hade tidigare hört max 1 minut YGGTYRHYRKKH HIN DYSTRE om året men lagom till detta inlägg blåste jag igenom hela demon från pärm till pärm. Vad har det blivit av mitt liv? Nästan 30 minuter YGGTYRHYRKKH HIN DYSTRE.
Förstår ni ens vidden av detta?
Det här är dansk black metal i sin absolut renaste form. Ibland kan man få för sig att den danska scenen inte är så tokig och att man bara överdriver. Det gör man inte. Den är sämst. Det är något vi aldrig får glömma. Vad är det för värld vi egentligen lever i när XURTHUREST är en skapelse av min morbida fantasi medan YGGTYRHYRKKH HIN DYSTRE finns på riktigt?
Rekommendationer? Ja, vill ni visa er på styva linan så kör den här kassetten från början till slut. Klarar ni av det är ni redo för allt.
På återseende.
/Hatpastorn
Hatpastorns likpredikan 
24 augusti, 2014 den 11:31 f m
Hur det låter när danskar trots allt får till det:
26 augusti, 2014 den 3:50 f m
Jag tänkte också på Zahrim, även om det inte är låten jag hade valt. Kanske kommer det sig av att jag är född och uppvuxen i Malmö, men jag har alltid varit svag för dansk black metal (även om jag absolut håller med om att det mesta är ren skit). Har alltid gillat Solhverv, och Wolflairs platta ”Odin” är bara helt fasansfullt våldsam. Nidhug är ett sådant band som tas fram när halvsunkig black metal vill avnjutas, samt att Ad Noctum gjorde en del jävligt bra låtar. Så där finns några guldkorn i Danmark.
26 augusti, 2014 den 3:57 f m
Felstavning – Wolfslair, ska det vara.
24 augusti, 2014 den 12:30 e m
4:02, någon luftar däcken på någons bil…
24 augusti, 2014 den 9:41 e m
Hahaha…. det här låter bara så jävla dumt. Jag har hört mycket kass musik men det är sällan jag känner att den gör mig dummare. Senast var när en sadistisk vän skickade detta till mig:
Efter tre minuter av danskarna börjar jag dock gilla det… det känns lite som att lyssna på Merzbow på jobbet när man svämmar över av hat.
25 augusti, 2014 den 1:39 e m
Fastnade i anagram. Det går att få fram mycket är jag rädd. En hel del bra säljtexter som: Hyr hednisk kry, hy tryggt!
29 augusti, 2014 den 12:30 e m
Jag var väldigt oförtjust i kaviar tills jag råkade på ”Kalles Randiga”, vilket var en blandning av kaviar och mjukost.
Precis på samma sätt blev dansk black metal bra nog mycket bättre när de blandade i lite dödsrock:
30 maj, 2020 den 8:04 e m
Näe, här blir det protest. Sitter precis och rockar den här guldklimpen – jag har rent fått köpa om den för nästan tvåhundra pix på Discogs. Jag förstår att der här inlägget är gammalt, och att du nu har vuxit upp, men det är alltid viktigt att konfrontera hat på internet. Med mera hat.
En demo som är ett steg på vägen till Gud och/eller Valhall, och inget för dussinmänniskor och ironiska ironiker. Lite svår, kanske, men egentligen topplistematerial. Nästan för kommersiell. Man kan säga mycket om Haevnfejde, men inget negativt egentligen, när jag tänker efter.
Mer hundraprocentigt allvarligt så var det denna som en gång fick mig att förstå att Nordic Vision inte fattade nåt utan bara satt och försökte vara tuffa. Även om man tycker att Haevnfejde låter som döende räkskal (vilket jag, om än motvilligt, kan förstå) kan man INTE säga att den är ”average”, typisk black metal och annat som NV-skribenten slentrianmässigt ljög ihop i sin recension.