Hatpastorns likpredikan

Det är dags att öppna de ruttnande såren och bege sig tillbaka till millennieskiftet där de musikaliska besvikelserna stod som spön i backen. Först spolar vi tillbaka till 1995. Året då utsökta Malicious Records släppte ZYKLON-Bs klassiska ”Blood must be shed”. Jag älskar den skivan. Den må vara knappt 11 minuter lång, men jösses vad grabbarna får sagt mycket under den tiden. Som norskt all-starprojekt betraktad är den dessutom unik på så sätt att den är bra på riktigt. En klassiker. Ett monument.

Vi närmar oss millennieskiftet. EMPEROR har ballat ur totalt. Plötsligt får man höra att Samoth dragit igång ZYKLON-B igen. Magen knöt sig av förväntning och man började svettas ymnigt. Var detta verkligen sant? Fanns det hopp? Det första orosmolnet kom när Samoth bantade ner bandnamnet till bara ZYKLON. Ordet ”fegt” var det första jag kom att tänka på. Det andra orosmolnet kom när jag fick veta vilka medlemmarna var. Frost spelade inte längre trummor utan det var arbetshästen Trym som fick jobbet. Inget ont om Trym, snubben är talangfull, men det känns som att han inte tycker det är kul att spela trummor. Speciellt live är det något som saknas. Min absoluta favoritvokalist Aldrahn var petad. Istället tog de in Daemon från LIMBONIC ART som gästvokalist. Han fick alltså inte ens en fast plats. Daemon är grym, men han är ingen Aldrahn. Ihsahn var även han petad. Syntarna skulle nu skötas av Akkerhaugen, karlsloken som drev Akkerhaugen Lydstudio. En studio jag alltid har avskytt, särskilt trumproduktionerna. Samoth var inte längre ensam gitarrist och basist utan nu var även Destructhor från MYRKSKOG med i matchen. Återigen en duktig musiker, men ingen man förknippar med det hatfyllda rens som är ”Blood must be shed”. Sist men inte minst fick Faust vara med på ett hörn som textförfattare. Ett kul grepp men texterna på debuten är svårslagna. Blanda citat från seriemördare med några påhittade nyckelfraser och succén är given

Det fanns fortfarande hopp. Visst, alla medlemmar förutom Samoth var utbytta men det kunde fortfarande bli bra.

Då fick jag se skivomslaget.

Ni kanske tycker att jag tjatar och överdriver om hur mycket elände filmen The Matrix ställde till det för den norska svartmetallscenen. ZYKLONs ”World ov worms” är ett brakexempel. Vi börjar med omslaget som är en The Matrix-grön Photoshopspya av värsta sort. Mitt i smeten finner vi en utmärglad Trym med Keanu Reeves-frisyr till hälften nedsänkt i ett hål till bredden fylld med metmask. Bläddrar man vidare i bookleten dränks man i suspekta fotomanipulationer, dystopiska framtidsvisioner och diverse trötta citat av George Orwell och Nietzsche. I intervjuer slog Samoth, eller Zamoth som han numera kallade sig, på stora trumman över Fausts fantastiskt genomtänkta och genomarbetade lyrik . Jag gillade aldrig texterna och jag litar aldrig på band som har en brasklapp under varje text som förklarar vad de handlar om. Vad var det för fel på det gamla textkonceptet? ”War – Death to pigs!” En sådan strof behöver ingen närmare förklaring liksom. Jämför den med följande stycke tagen från låten ”Zycloned”:

Stereogothic void – predestination of being.
Psychothronic schizoid – conditioning the future.
Past without content – life without meaning
The New World Inc. executes standardization
In a futuristic framework of sterility.
Why is everything so constant?
Why doesn’t things change?
You’ll never be alone again.

Kan någon förklara för mig vad en ”stereogotisk tomhet” är?

Ska jag vara rättvis så förstår jag om band vill utvecklas och testa något nytt. Det är helt OK så länge det … Äh, det är galet sällan det blir bra. Ge mig 5 bra exempel på band som var råbra redan från starten men gjorde musikaliska och konceptuella lappkast som gjorde att de blev ännu bättre och ni vinner ett fint pris.

På baksidan av skivan står Zamoth, Trym och Destructhor i skinnrockar och snabba solglasögon. Trym riktar en pistol mot betraktaren.

Skjut mig.

Innan jag fick skivan i min ägo laddade man ner ett smakprov från skivbolaget. ”Hammer revelation”. De sista solstrålarna täcktes bryskt av det slutgiltiga orosmolnet. Vad som ljöd ur högtalarna var ettrig norsk nydöds med ett helvetiskt irriterande trumljud. Folk som inte ens gillade svartmetall började hylla detta. Samma sak hände med EMPERORs ”IX Equilibrium”. Människor som skydde black metal som pesten började plötsligt tala sig varma om produktioner, musikalitet och genomtänkta koncept. Det var många månader som jag både somnade och vaknade till ljudet av mina egna skrik.

När jag väl fick hem ”World ov worms”, alla som skriver ”ov” istället för ”of” bör för övrigt arkebuseras, gav jag den en ärlig chans. Tro mig, jag har gett skivan många chanser de senaste 13 åren. Den är verkligen inte för mig. Jag kan förstå att folk tycker att detta är skitbra, men personligen dör jag av tråkslag. Det finns ingen desperation, ingen glöd, ingen passion, inget äkta hat. Att försöka minnas något är omöjligt då allt bara är en grön röra av moderna dödsriff och smattrande övertriggade trummor. Man kan lika gärna lyssna på sportdödsande band som kallar sig typ CEREBRAL MALIGNANCY. Ni vet de där överkomplicerade death metal-gängen som spelar på Obscene Extreme och har keps, shorts, kort hår och glasögon. Något jag förstår mig lika lite på som teknisk fysik.

Detta hade inte gjort lika ont om Samoth döpt bandet till något helt annat. Att döpa projektet till ZYKLON gjorde att man fick helt fel inställning från start. Det finns förresten några riff från ”Blood must be shed” med på ”World ov worms”. Istället för att kännas som en kul tribut till fornstora dagar gör det mig bara bedrövad.

Jag har förresten glömt att tala om de ”industriella inslagen” på plattan. Ni vet de där partierna som ska få det att låta modernt och spännande. Gissa om dessa har åldrats med samma välbehag som en obehandlad svampinfektion. Garm sjunger dessutom en skvätt på plattan och det är skönt för öronen. Tyvärr blir han diskvalificerad eftersom han döpte om sig till Trickster G Rex.

Millennieskiftet var en mörk tid. Folk trodde att vi var i framtiden. Det var vi inte. Vi var i en era där tribaltatueringar var det hetaste man kunde gadda på armen. En era där förnedrings-TV började blomma. En era där gamla bra band gjorde sig jävligt märkvärdiga.

Tiden er en stenlagt grav

Pang.

På återseende.

/Hatpastorn

This entry was posted on 29 augusti, 2014 at 10:04 f m and is filed under Från A till Ö. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.