Hatpastorns likpredikan

Minns ni när jag orerade om franska IMPERIALs uselhet? Det finns faktiskt ett band till som gjort mig lika förbannad när jag lyssnat på en samlingsskiva.

Amerikanska WILLOW WISP.

Runt 1999 fick man med en samlingsskiva från Full Moon Productions när man prenumererade på Close-Up. Full Moon var ett bolag som kunde få till det ibland, men jösses vad mycket dynga de släppt. Efter att ha genomlidit både det ena och det andra var det dags för WILLOW WISP att stöka till det. Jag lyssnade någon minut och sedan satt jag och fullkomligen kokade av ilska. Det är inte förrän idag som jag lyssnat igenom hela låten. Ilskan är intakt.

Det olustiga med WILLOW WISP är att jag sett deras skiva ”Delusion of grandeur: A gathering of heretics” på tok för många gånger i diverse REA-backar för att jag ska känna mig bekväm. Rätt var det är kommer man ju att köpa den. Jag håller tummarna att REA-backarnas konung, Heidenhammer, tar sitt samhällsansvar och köper mardrömmen. Undrar om han inte redan har den? Nu blev jag faktiskt lite osäker.

Skit samma.

Det går i alla fall inte att missa skivan. Omslaget är nämligen en makalös triumf när det kommer till Photoshopspyor och den där lensflare-effekten måste dö. Full Moon var emellertid duktigt imponerade av bedrövelsen då de fanns annonser lite varstans. Där fick man även se hur bandet såg ut.

Minns ni hur jävliga de där romantiska goth/black metal-banden såg ut? Kråsskjortor, lackbyxor, svart nagellack, läppstift, vidriga bijouterier och allt annat som får en vilja begå folkmord. Jag både tackar och hatar Internet för att jag inte hittar några högupplösta foton på dem. Detta får duga som exempel:

Längst till vänster har vi en livrädd asiat med en söt liten lock som tar en så kallad ”selfie”. Oklart om det får kallas ”selfie” när flera personer är med på bilden dock. Dagen till ära har tingesten valt att ha på sig sin mest utvecklingsstörda damjacka. Jag vet inte om det är en vit tröja eller om det är hans hud som syns under den. Kontentan är att han gör mig illamående.

Bakom honom sticker en idiot fram huvudet och ger oss en blick som osökt får mig att tänka på ordet ”ledsyn”. Snubbens kroppsform trotsar all logik. Visst, han kanske står i en konstig ställning men avståndet från byxlinningen till hans huvud är lika långt som hans ansikte.

Näst på tur, Mr WILLOW WISP. Utan att ha träffat snubben vet jag precis hur han är. Vi har alla träffat på typen. En självupptagen fåntratt med kasst självförtroende som överkompenserar genom att bete sig som en fullkomlig storidiot. En person som kallar sig antingen ”konstnärssjäl”, ”nattens poet” eller ”vampyrprins”. Han ser sig själv som en världsvan övermänniska och ser ner på andra människors dumhet trots att han själv är lika allmänbildad som en Opel Kadett. Överdoserar ständigt på Lord Byron, billigt rödvin och filmen The Crow. Genom att bara se på honom kan jag även räkna ut att han tillhör den typen av människor som flyttar till Berlin för att ”hitta sig själv” och skriva en generationsroman. Det blir dock ingen bok utan bara några svängar på stadens gothklubbar och sedan hemfärd när socialbidragspapperen måste in. Väl hemma nämns inget av detta utan han skyller hemkomsten på att alla var så ytliga och att han istället ska flytta till Paris för att bosätta sig i katakomberna med ”sina sanna vänner”. Bekantskapskretsen suckar i smyg. Ständigt pank, kompenserar sin knappa längd med gigantiska gothpjäxor och en mästare på att ragga på communities där aset går under namn som ”Lestat666”, ”Prince Of Oblivion” eller varför inte ”The-darkness-is-deep-and-so-am-I-and-so-are-my-wounds-of-bitterness-that-never-heals”. På hans profil har han klistrat in mörk felstavad poesi som han stulit på nätet och han säger absolut inte emot när någon frågar honom om det är han som skrivit det. ”Tja, det här var ju bara något jag snodde ihop när jag under midnattsmånen satt på en kyrkogård, men i mars ska jag flytta till Berlin för att skriva en generationsroman”. Försökte en gång att snickra ihop en kista som han skulle sova i men det resulterade i en Alfons Åberg-helikopter av rang och det blev minst sagt dålig stämning när hans föräldrar vaknade av ett monumentalt brak och hittade sin nakna människospillra till son i en hög av pulveriserade masonitskivor. Morsan blev extra sur då det blev ett fult jack i linoleummattan. Pappan knöt mest näven i fickan och tänkte på sekvensen i Ronja Rövardotter när pappa Ronja vrålar ”jag har inget barn”.

Mamman: Men Frans, vad har du nu ställt till med och när ska du egentligen skaffa ett jobb?

Sonen: Meen åååååh morsan, du vet ju att Frans bara är mitt människonamn. Egentligen heter jag ju Prins Lestat Mandragora Dragonfang Noctiluca Gravepride. Dessutom får jag inte de jobb jag vill ha. Vi har ju gått igenom det här, får jag inte jobb som begravningsentreprenör så skiter jag i det. Har ni förresten glömt att jag ska flytta till Berlin och skriva en generationsroman plus att det börjar lossna rejält för bandet. När det händer kommer ni …

Fadern: Frans, nu är det du som håller käften och tar på dig kläder. Vi kan inte ha det såhär längre. Du är fan över trettio år gammal och det är dags att du börjar ta lite jävla ansvar! Om du inte har ett jobb inom en månad åker du ut!

Sonen: Leviferum nagalash furfur, demoniaem vampyriae confendium …

Fadern: Vad håller du på med?

Sonen: Jag kastar en nekromantisk besvärjelse och du kommer att ångra den här dagen så länge du lever.

Fadern: Ut. Nu.

Mamman: Men Lennart, vi kan ju inte bara kasta ut han på gatan. Enligt väderleksrapporten kommer det kanske att snöa inatt.

Fadern: Det skiter jag i. Det här skulle vi gjort för längesedan Margareta. Grabben har fått sina chanser, han åker ut nu på en gång och därmed basta. Titta förresten vad han gjort med virket som jag skulle bygga ett skateboardhopp av. Lillan kommer att bli så besviken.

Lillasyster. Vad skriker ni om? Jag kan inte sova … Frasse! Varför ligger du naken på golvet?

Fadern: Gå och lägg dig Lillan så pratar vi om det här imorgon, och du Frans, du tar på dig ett par byxor.

Mamman: Lennart, han är ändå din son. Kan han inte bara bo i Bosse och Annikas stuga så länge.

Sonen: Där tänker jag knappast bo! Det går ju fan inga bussar dit!

Mamman: Nä, hade du tagit körkortet som du fick pengar för när du konfirmerade dig istället för att slösa bort pengarna på strunt hade det inte varit ett problem. Du vet ju hur ledsna momma och moffa blev när dom fick höra det?

Sonen: Men åååååååh. Orka. Gitarren jag köpte kommer ta mig längre än vad någon bil kan göra.

Fadern: Då kan du sätta dig på din förbannade gitarr och flyga till månen. Det är väl där du och dina vampyrkompisar hör hemma.

Sonen: Ja, det kanske jag gör!

Frans slet åt sig sina kläder och försvann ut i natten, men var dock tillbaka igen efter 45 minuter. Genomfrusen, blöt och rädd. Mamma Margareta gjorde varm choklad och limpmackor med ost och försökte prata med sin son. Det gick sådär. Samtidigt låg pappa Lennart i sin säng och drömde om död.

Drömde om död.

Drömde om död.

Sist ut på bandfotot har vi Nagash som gick vilse när han skulle ta nya foton med KOVENANT.

Tycker ni att jag överdriver och generaliserar så kom ihåg att alla fördomar bygger på 100 % sanning. Fortfarande inte imponerade? Kolla på denna bild då:

Allt jag skrev har garanterat hänt.

Det är inte bara jag som ogillar WILLOW WISP. Youtube gör detsamma och jag lyckades bara hitta fram en låt. Ironiskt nog samma slagdänga som är med på samlingsskivan fast med bonusen att den innehåller ett riktigt värdelöst intro. God jul önskar livet.

WILLOW WISP kan bara rekommenderas till fullkomligt vansinniga människor.

Nu ska jag lägga mig och drömma om död.

Drömma om död.

Drömma om död.

På återseende.

/Hatpastorn

This entry was posted on 16 augusti, 2014 at 1:18 e m and is filed under Från A till Ö. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.