Hatpastorns likpredikan

Jag vill inte!

Det var då själva fan att man i föregående inlägg avslöjade att man skulle skriva om tyska NEMA. Såhär i efterhand hade jag hemskt gärna skrivit om något helt annat. Förslagsvis den där No Colours-samlingsskivan som klarat sig orimligt lindrigt undan. Det hade varit roligare. Nu är det i alla fall som det är och det är bara att kavla upp ärmarna och ta itu med NEMA.

NEMA bildades någon gång i början på 90-talet av några tyska lallare. På min MOONBLOOD/NEMA-split är det bara 2 medlemmar. Traumatic och, håll i er nu, Pendragon.

Äh, vi skiter i det här. För att förstå NEMA måste man höra NEMA så nu tänker jag gå igenom deras ”Nocturnal silence in the forest” från pärm till pärm.

0–1:16. När vinylen knastrar brukar jag dagdrömma att det är skivan som brinner. Inte A-sidan dock, utan B-sidan där NEMA huserar. Sedan börjar några vargar yla och en kuslig synt gör entré.

1:17-1:47. Efter en föga imponerande trumdelikatess drar då låten igång. Det är lite oklart vad som händer men Traumatic skriker allt han kan medan någon sorts form av takt släpar i bakgrunden. Återigen gör synten intrång i ljudbilden och spelar lite vad den vill.

1:48-2:14. Plötsligt börjar Pendragon att löpa amok på synten och hamrar fram något dramatiskt. Trummorna jazzar iväg rejält och Traumatic gör skäl för sitt artistnamn med sång som låter som att han just varit med om något olyckligt.

2:15-3:30. Nu kan man tro att det helt oväntat nästan blev bra. Det luktar Stockholmssyndrom lång väg. Atmosfäriskt svepande syntar, suggestiva trummor, susande gitarrer och typ en sångslinga. Var lugna, detta är lugnet före stormen.

3:31-4:27. När låten bestämmer sig för att ta en paus tar sig Traumatic artistiska friheter genom att slentrianvråla så att rösten skär sig. Han låter som en innebandymatch på högstadienivå. Naturligtvis kunde inte Pendragon hålla syltfingrarna borta från synten här heller,

4:28-5:18. Efter ännu en misslyckad trumdelikatess tuffar vi vidare, men Traumatic har inte skrikigt färdigt utan fortsätter att tjuta som ett missnöjt barn. NEMA tycker inte om att återgå till tidigare riff utan vi får ett helt nytt och totalt poänglöst parti där synten är det som dominerar ljudbilden.

5:19-6:30. Vad saknar den här låten? Jo, ett fullkomligt omotiverat rens där Traumatic varvar sina patenterade tjut med ett mäktigt brandtal. Pendragon har nu hittat det klassiska orchestral hits-ljudet och använder det allt annat än sparsamt. När bomben briserar föds en längtan att bli förtärd av de renande lågorna och aldrig mera behöva höra NEMA igen.

6:31-7:36. Traumatic skriker vidare och när han både talar och vrålar fram låttiteln kan man inte annat än att tänka på döden. Det är oftast här man bara bryter ihop och ömsom skrattar och ömsom gråter.

Sedan kommer tystnaden. Den underbara tystnaden.

Det finns en recension på den här låten på metal-archives. Den fick 96 %. Ta något starkt att dricka för det som kommer nu är inte att leka med.

Two of the most interesting bands hailing from Ger – 96%
antonslavey, June 6th, 2005

Although there are only two tracks, (one track from each artist) there seems to be alot of work put into this masterpiece. Since I do not own this release, I listened to a copy my friend had, and immediately wrote a review. I do not know the lyrics either but I believe I understand the meaning of ‘Nocturnal Silence in the Forest’. At one point, there is a lot of random screaming, which at first may sound a bit annoying, but after a few listens, the screams sound fucking amazing. I think it is supposed to resemble the screaming silence of the forest.. I’m not quite sure what that means but it sounds grim. The keyboards and synths are great as well. It doesn’t sound at all like Daemonic Alchemy, where the keyboards completely overpower the rest of the music. Every instrument blends together perfectly. This song truly lets your imagination fly to worlds unknown. When I listen to it, this is where it usually brings me: It’s a dark, stormy night, you are wandering through the thick forest and wet pine branches are making you more wet than the rain is. Lost, confused, and alone. You stop and let imagination fill your brain and take over. Now you are in a deep meditation… One with the forest… Suddenly you hear a branch snap and footseps behind you. You are being followed. You look behind your shoulder and you see a large shadowy figure slowly comming closer and closer… You see a long blade, glistening from the moonlight. It rises and is about to strike you. Frightened, you run aimlessly as fast and as far away as you can running through the branches and tripping over roots. Its so dark you can barely see where you are going. You are overwhelmed and consumed by madness. You trip again and you feel a sharp, agonising pain in you back. He caught up with you and you quickly lose a shitload of blood. Now you are dead… I assure you, this song will NEVER get boring.

Moonstruck… A typical song by Moonblood. It sounds more like it belongs in the album: ‘Blut und Krieg’, yet is still a great song. I don’t really have a lot to say about this song, because it doesn’t really bring me to another world the way Nema does, yet it still gets stuck in your head very easily. I strongly recommend this for any fan of black metal

Infernal Hails,

+Astaroth+

Astaroth, eller antonslavey som han också kallar sig, måste vara en fullkomligt vansinnig människa. Om jag förstår honom rätt känner han sig som offret i SORHIN-videon när han lyssnar på NEMAs ”Nocturnal silence in the forest”. Jag …

Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska säga.

På återseende.

/Hatpastorn

This entry was posted on 3 augusti, 2014 at 10:48 f m and is filed under Från A till Ö. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.