Hatpastorns likpredikan

Dagens inlägg blir lite av en specialare då jag bara hört en låt med det här bandet och tro mig, det räckte. Det har funnits många band som kallat sig IMPERIAL, men det är bara ett av dem som fått mig att tappa förtroendet för ett helt skivbolag. Franska IMPERIAL.

Året var 1998 när Close-Up damp ner på hallmattan. Det följde alltid med en CD med tidningen och denna gång fick man Osmose Produktions ”World domination III”. Jag tjöt högt av glädje. De två första volymerna var rena guldet, visst det fanns lite skit på tvåan, men överlag var det gott om kanonlåtar på den.

Jag kollade på baksidan av skivan för att se vilka artister som medverkade denna gång. Något kallt drog över mig och jag började känna tvivel. Hursomhelst lyssnade jag igenom plattan från pärm till pärm och efteråt ville jag bara döda.

Alla som har någon sorts form av kulturkännedom vet att Osmose Productions var ett bolag som förr i världen släppte vansinnigt många klassiska album med band som SAMAEL, IMMORTAL, IMPALED NAZARENE, ABSU, MARDUK, ENSLAVED, ROTTING CHRIST, NECROMANTIA, MASTERS HAMMER, DARK TRANQUILLITY och ANGELCORPSE.

För att nämna några få. Fatta allvaret.

Sedan runt 1998 bestämde sig skivbolagsdirektören Hervé att det inte fanns någon bra black metal längre så han sket i den genren och inriktade sig på … ja, skit. Ungefär i samma veva hoppade i stort sett alla klassiska band av bolaget och hamnade på andra ställen. Skeppet började sjunka och det snabbt.

Vi ska lite snabbt gå igenom vilka som medverkade på denna kompilation så ni får lite hum över hur illa det var ställt. Franska IMPERIAL kommer jag gå igenom sist.

EXCITER – ”Aggressor”.

Kanadensisk speed metal vars bäst före-datum gick ut någon gång på 80-talet. De fick vara med. Låten är skitdålig och produktionen suger mer kuk än en gerontofil på ett äldreboende. Vill ni se en riktig Photoshopspya söker ni på ”The dark command” på Google.

ANGELCORPSE – ”Phallelujah”.

OK då, det här bandet var det bra drag i. Synd att de inte riktigt hämtade sig efter millennieskiftet. ”Exterminate” (1998) och ”The inexorable” (1999) är två essentiella alster för alla som uppskattar våldsam döds med bra sång.

DELLAMORTE – ”666 and pentagrams”.

Jag fullkomligt avskyr gapig death ‘n’ roll/punkdöds. Därför blir det svårt att lämna ett rimligt omdöme om DELLAMORTE.

INFERNÖ – ”Rot in hell”.

När norska black metal-musikanter bestämmer sig för att spela tokrolig thrash med stulna riff känner jag ett så djupt hat att lukten av död, svavel och aska bränner i näsborrarna. Jag skämtar inte.

BEWITCHED – ”Night of the sinner”.

BEWITCHED lider av samma syndrom som INFERNÖ: svartmetallmusikanter som snöade in på thrash när det kunnat lägga krut på sina övriga projekt. Thrashvågen som svepte in strax före millennieskiftet var en nästan, om inte lika, mörk historia som goth och The Matrix-tsunamin som dränkte allt som en gång var bra.

MARDUK – ”Of hells fire”.

Om ni visste hur höga förhoppningar jag hade på den här skivan skulle ni baxna. ”Heaven shall burn …” är nämligen en av mina absoluta favoritskivor. Naturligtvis var ”Nightwing” inte alls lika bra, men det fanns ett par godbitar. ”Of hells fire” är en av dem. Dessvärre låter Legion trött och produktionen överlag är svagare än plattan innan. Däremot Tog MARDUK snabbt revansch med ”Panzer divison Marduk” som alltid får blodet att koka.

DISFEAR – ”Captured by life”.

Vill jag ha någon sorts form av punk lyssnar jag på tidiga RÖVSVETT. Punkt. Den sångaren kan flytta berg med sin rabiata stämma.

SWORDMASTER – ”Deathrider 2000”.

”Wraths of time”-EPn från 1995 har några bra riff. Sedan tappade både jag och bandet sugen. Det märkligaste ryktet jag hört är att SWORDMASTER eller DEATHSTARS, minns inte exakt vilket, tog in Magnus Olsfelt från CROWN OF THORNS som coolhetscoach. Om det stämmer är det en rätt lustig historia. Låten de medverkar med på denna samlingsskiva heter ”Deathrider 2000” och det luktar lattjolajban lång väg. När Close-Up senare hyllade svanesången ”Moribound transgoria” med strofer som ”det ena gitarrsolot glammigare än det andra” skrek jag. Högt.

GEHENNAH – ”Beat that poser down”.

GEHENNAHs ”Hardrocker” är ett klassiskt album. Ett problem, den här låten är inte från ”Hardrocker”.

THE ROCKING DILDOS – ”Teenage cunt”.

THE ROCKING DILDOS kan vara det största slöseriet med tid sedan filmatiseringen av Inspector Gadget med mitt hatobjekt Matthew Broderick i huvudrollen. Nä, det räcker inte. Inga ord kan beskriva hur oöverträffat genomvärdelöst det här är.

LOUDPIPES – ”Evil juice”.

På tal om slöseri med tid har vi LOUDPIPES. Som sidoprojekt betraktat var detta säkert jättekul att spela i. Det var inte lika festligt att lyssna på det. Milt uttryckt.

MESSE NOIR – ”Messe noir”.

Minns ni att jag sa att Hervé inte ville släppa fram nya black metal-band eftersom han ansåg att de sög? Han måste haft en hjärnblödning den dagen han lät MESSE NOIR komma ombord på den här samlingsplattan. MESSE NOIR är sämst. Milt uttryckt.

LUCIFER – ”Omen”.

Det enda bra som LUCIFER har gjort är att de inte släppt något nytt på fjorton år. Vi hoppas att den trenden håller i sig.

RAISM – ”Hate you”.

DIABOLOS RISING var ett intressant projekt. När de bytte namn till RAISM försvann all magi.

Vi avslutar med IMPERIAL och eftersom ingen jävel brydde sig om det här förbannade skitbandet så var jag tvungen att rippa låten och lägga upp en Youtube-video så ni får höra smutsen. Jag har med andra ord lagt mer tid på IMPERIAL än vad IMPERIAL själva gjorde. Varenda ton och varje trumslag är en skymf. Sedan börjar vokalisten kackla. På franska. Jag kan ärligt säga att på sexton år har den här låten inte åldrats ett dugg. Den är EXAKT lika värdelös idag som då. Jag kan inte sätta fingret på det, men det är något i den här smörjan som sakta men säkert bryter ner mitt förstånd. Skivomslaget är även det ingen höjdare.

Osmose Productions, vad hände? Alltså seriöst, vad hände? Det sjuka i allt det här är att ”World domination III” är bara toppen på det berg av träck som kom därefter.

Den här samlingsskivan och jag är dödligt allvarlig nu, tog bort all glädje jag brukade känna när man kom över en ny kompilation och var sugen att hitta nya bra band. När man redan var på knäna och kämpade febrilt för att finna upptäckarlustan igen, vad hände då? Jo, det ska jag tala om. 1999, året allt bara sket sig.

Nu när jag tänker på det var det ”World domination III” och årtalet 1999 som på allvar födde Hatpastorn. Om du surnar till för att jag råkar hacka på just ditt band, skyll för fan inte på mig. Skyll på ”World domination III” och franska IMPERIAL.

På återseende.

/Hatpastorn

This entry was posted on 29 juli, 2014 at 12:05 e m and is filed under Från A till Ö. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.