Hatpastorns likpredikan

Det norska B-laget på 90-talet. Det var fina grejor det. Ofta när man pratar om HELHEIM är det debutplattan ”Jormundgand” från 1995 som diskuteras. Har ni inte hört den så är det en Lidl-variant av ENSLAVEDs ”Frost” fast med hysteriskt kacklande sång. Den är med andra ord helt utsökt.

HELHEIMs andra giv ”Av Norrøn Ætt” från 1997 är det aldrig någon som pratar om. Ja, förutom jag då. Det är hög tid att vi tar oss en titt på den.

Dessa två album släpptes via Solistitium Records. Ett bolag som släppt underbart mycket hyfsad black metal i sina dagar. Vill man få sig en dos helt OK svartmetall är det dit man ska söka sig. Passa er dock för NATTVINDENS GRÅT. Det var typ fyra år sedan jag varnade för det bandet så det kanske är hög tid att friska upp minnet.

”Av Norrøn Ætt”, vi börjar med skivomslaget. Till vänster har vi en vrålhungrig snubbe som smörjer kråset. Bredvid honom sitter Steven Seagal som efter ett par rejält tilltagna krus starkbock ger kåta ögat åt … mig när jag var typ fjorton?

Olustigt.

Ja, själva omslaget kanske inte är någon höjdare. Då undertecknad obegripligt nog bara äger promon av denna så består själva bookleten av ett uppvik med ett bandfoto. Jag vet att CD-versionen även innehåller texterna för jag har bläddrat i den och undrat över hur fan de kommer ihåg dem. De är tämligen långa även om de fuskar en smula genom att återanvända textstycken. Precis som ENSLAVED gjorde på den tiden de var bra så är samtliga texter dessutom översatta till engelska. Ett välkommet grepp.

Lite övrig kuriosa innan vi går in på det rent musikaliska är att medlemmarna gjorde en SAMAEL och kortade ner artistnamnen inför deras EP ”Terrorveldet” som släpptes 1999. Vad är det med det årtalet och norska band? Istället för att nöja sig med kanonnamn såsom Hrimgrimnir (gitarr och sång) och Vanargandr (bas och sång) så kortades de ner till H’grimnir och V’gandr. Jävla trams. Trummisen Hrymr var dock konsekvent, men jag har genom alla år bara kallat honom Steven Seagal. Av förklarliga skäl.

Nu när jag var inne på Metal-Archives för att sno en bild på skivomslaget så ser jag att hela namndebaclet står på första sidan. Det finns alltså någon annan än jag som bryr sig om sådan här skit? Mina ögon vattnas.

Musikaliskt är detta norsk viking/svartmetall av kanske inte ädlaste valör, men brons i alla fall. Om ENSLAVED är en finrestaurang så är HELHEIM den där underbart sunkiga kvarterskrogen. Ibland vill man ha kalventrecôte serverad med färsk lök, sparris, rödvinssky, dragonemulsion och färskpotatisstomp till middag och ibland vill man ha en starköl och en grillbit med bearnaisesås för 69 spänn.

Man tar vad man är sugen på helt enkelt.

En sak jag gillar med HELHEIM är att de har hyss för sig. Ofta dyker det upp partier som man inte hade väntat sig. Lattjolajbanriffet som kommer 1 minut och 7 sekunder in i ”De eteriske åndevesenes skumringsdans” är ett bra exempel på det. När jag 1997 läste den titeln kom jag för övrigt så hårt i byxan att jag fick mjälthugg. Förutom det så kan man inte prata om HELHEIM utan att nämna trummisen. Steven Seagal är en av Norges absolut avigaste batterister. Han spelar konstant över sin egen förmåga och ofta i hastigheter han ej behärskar. Däremot har han rätt dedikation och jag älskar att höra honom rassla bakom trumsetet. Alla förbannade fantomtrummisar på Youtube kan studsa åt helvete. Spola fram till runt 2 minuter på ”Åpenbaringens natt” och njut. Jaså, ni tycker att sången är sällsynt sur? Kom igen, ibland får man bara acceptera att det är såhär det är menat att låta. Förresten, kör igång låten runt 1 minut och 30 sekunder istället. Då hamnar man i rätt stämning. Äh, kör skiten från start.

Som ni märker är jag förtjust i det här alstret. Kanske mer än det egentligen förtjänar då det tar sin lilla tid att lyssna in sig på materialet. Jag hade tålamodet och ångrar ingenting idag. Produktionen är även den helt underbar. Det ska vara lite skevt.

HELHEIM håller på än idag och även om de hade några tunga år runt millennieskiftet så är 2011 års ”Heiðindómr ok mótgangr ”en mycket fin giv. Då ENSLAVED slutat vara ENSLAVED och istället inriktat sig på att vara ett norskt OPETH känns det skönt att HELHEIM fått axla någon sorts form av mantel.

Denna rekommenderas till er som gillar norsk svartmetall från 90-talet men som inte har haft orken att kolla upp B och C-lagen. Tro mig, det finns gott om smaskens där bara man orkar gräva sig ner i gödselstacken. Som jag skrev tidigare, ibland är det inte helt dumt med en starköl och en flottig grillbit. Egentligen borde jag kanske rekommendera att man börjar med ”Jormundgand” då den har tydligare låtar men det skiter vi i.

Äh, vi tar en till låt när vi ändå är igång. ”Fra Ginnunga-gap til evig tid” är en riktig topp ett-låt när man är på det humöret. När det börjar mangla vill man bara ställa sig på balkongen och hytta sig helt fördärvad. Sedan, 2 minuter och 11 sekunder in i låten. Då dör man. Alltså lyssna på riffet.

LYSSNA PÅ RIFFET!

Fy fan vad jag älskar sunkig black metal. Nu ska jag gå och duscha, man blev ju helt svettig efter det här.

På återseende.

/Hatpastorn

This entry was posted on 27 juli, 2014 at 6:54 e m and is filed under Från A till Ö. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.