Hatpastorns likpredikan

När det kommer till black metal har vi VITHATTEN. När det kommer till death metal har vi DISPATCHED. När det kommer till heavy metal har vi OVERDETH.

När det kommer till dark ambient har vi GRIM från Västervik.

GRIMs demokassett ”Färd” från 1995 gör mig alldeles varm och död i själen samtidigt. Den får mig att minnas tillbaka till 90-talet då man satt och skapade musikaliska hjältebragder i Fasttracker. Mina låtar lämnade aldrig datorn. Det gjorde GRIMs och för det kommer jag alltid att respektera honom. Om han var inspirerad av MORTIIS? Har grodor vattentäta arslen? Det lustiga med MORTIIS är att ALLA äger minst en skiva med något av hans projekt. Jag tror inte alla äger något med GRIM dock.

Av förklarliga skäl.

Detta var en epok då det enda man behövde var några hyfsade syntljud, en handfull sköna låttitlar, ett rått bandnamn och lite corpse paint. Allt var med andra ord bättre förr.

”Färd” i sin primitiva uselhet har sina höjdpunkter, eller så är det bara jag som överdoserat på nostalgi alternativt fått värmeslag. Avslutande ”Svävande genom hallarna” har ett stämningsfullt gitarrplink i början som får mig att tänka på CARPATHIAN FORESTs finaste stund, ”Journey through the cold moors of Svarttjern”-demon från 1993. Naturligtvis inte lika bra, men den har något visst. Det övriga materialet lämnar emellertid en hel del att önska, vi kommer väl exempelvis aldrig att glömma alla spoken word-partier som hemsöker demon. Eller för den delen syntmelodierna som mest påminner om någon som för första gången slumpvis trycker på några tangenter för att testa vilka ljud som finns. Ett spännande grepp är att herr GRIM lagt den överlägset ”bästa” låten sist. Det är med andra ord bara de sanna GRIM-anhängarna som orkar ta sig till guldet vid regnbågens slut.

Att låt två, ”War march”, osökt får mig att tänka på ”Den röda analens armé” av gudarna i BINNIKE BENGT OCH ROY RÖVMUNS ORKESTER behöver inte vara något negativt. Bägge låtarna gör mig på osedvanligt gott humör. Även om ”War march” inte riktigt förtjänar att vara elva förbannade minuter lång.

Omslaget är fenomenalt och ett strålande exempel på hur rörigt det kan bli om man väljer att åka längdskidor iförd liksmink och mantel. Vi ser ju klart och tydligt hur stavarna trasslat ihop sig och hur GRIM med skräck i blick inser att han i ilfart närmar sig en brant backe. Snacka om ”Färd”.

Denna demo kan jag bara rekommendera till de mest masochistiska anhängarna av tvivelaktig dark ambient från 90-talets mitt. De sanna GRIM-anhängarna. ”Färd” är en märklig parantes i svensk musikhistoria och som tidsdokument betraktat har den faktiskt ett existensberättigande. Om inte annat är den ganska kul.

Om ni trodde att detta var det enda som GRIM släppte har ni fel. Tänk på det när försöker somna ikväll.

På återseende

/Hatpastorn

This entry was posted on 26 juli, 2014 at 11:42 f m and is filed under Från A till Ö. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.