Hatpastorns likpredikan

Denna bokstav visade sig vara mer problematisk än jag trodde då det finns gott om band i samlingen man kan prata om. FULLMOON, FURZE, FAERGHAIL, FLUISTERWOUD, FLEURETY och så vidare och så vidare. Sedan kom jag på att är det ett band jag tjatat om på dessa sidor är det FORLORN.

Norska FORLORN.

Detta gäng har jag refererat till så många gånger så nu är det hög tid att vi sätter tänderna i dem en gång för alla.

FORLORN startade redan 1992 och har under resans gång innehållit medlemmar från GEHENNA, ett av mina favoritband. Om GEHENNA genom åren, främst på de två första alstren, varit galet söta så är det inget i jämförelse med FORLORNs tidiga verk. Uttrycket ”söt black metal” härstammar från FORLORN. Fatta allvaret.

Skivan vi ska prata om idag är ”The crystal palace” från 1997, släppt via Head Not Found. Bara skivtiteln får mig att vilja ta bandmedlemmarna i kinderna och ruska om dem likt en bisarr överbeskyddande farförälder. Det första jag märkte när skivan kom var att omslaget kändes väldigt bekant, men jag kunde inte placera det. Detta gnagde mig länge tills jag kom på det. Spana in.

Först har vi brittpopparna i BLUR med sin singel ”Country house” som släpptes 1995.

Sedan två år senare har vi norska FORLORN med ”The crystal palace”.

Vad är det förresten med svartmetallare och slott? Antalet omslag som pryds av detta byggnadsverk är oräkneliga. Det kanske får bli en helt egen specialare längre fram.

Förutom omslaget är hela bookleten en mardröm av tidiga Photoshopkunskaper. Har ni möjlighet att bläddra i den, gör det. Snacka om bildmanipulationer som åldrats med samma värdighet som vinjetten till ”komedi”serien The Sinbad Show.

Rent musikaliskt är det inte lika illa ställt, tvärtom, fram till låt sex är detta finfin norsk viking/svartmetall av sockersötaste sort. Melodierna är många och trevliga, tempot behagligt, rensången OK, produktionen fullgod. Att ligga tillbakalutad i soffan med balkongdörren öppen medan man lyssnar på detta bäddar för en fin stund. Inledande ”Lik av falne menn” är ett praktexempel.

Sedan var det någon i bandet, oklart vem, som fick gothsjukan. En fruktansvärd åkomma som slog ner som en hammare i Stavanger och orsakade mer skräck och förtvivlan än ebolaviruset. ”Gate of mystic” är även det ett praktexempel.

Tar man låtarna ur sitt sammanhang så kanske man inte riktigt fattar poängen, men tro mig. Skivan går från söt och behaglig till sliskig och osund. Trist då merparten av skivan är kanon.

Det är väldigt sällan som ”The crystal palace” går flera varv i spelaren utan den plockas fram då och då och avnjutes i små doser. Tänk om detta varit en mini-CD, det hade smakat! En annan mystisk sak med albumet är att de var inne en hel månad i studion och trots det är hälften av låtarna inspelade med trummaskin. Varför!? Det är inte precis så att de låtar som inte har riktiga trummor är mer tekniskt avancerade. Detta skulle jag hemskt gärna vilja ha ett bra svar på.

Jag pratade tidigare om det hemska gothviruset. FORLORN var tyvärr ett väldigt sjukdomsdrabbat band. Efter att de gått igenom en tung antibiotikakur och släppt hyfsade ”Opus III – Ad caelestis res” trillade de dit rejält på deras sista giv, ”Hybernation”. Minns ni när jag pratade om när hela Norge gick och såg The Matrix på bio och klev ut ur salongen med ambitionen att skapa urtråkig svartmetall med framtidstema? Jo tack, ”Hybernation” är ett typexempel på det och är således fullkomligt olyssningsbar. Efter det fiaskot lade FORLORN ner hela verksamheten.

Jag tycker vi tar en tyst minut och tänker på de fina stunderna vi trots allt hade med FORLORN.

Avslutningsvis vill jag bara visa en kymig bild på hur det kan se ut när ett helt band unisont drabbas av The Matrix-viruset.

På återseende.

/Hatpastorn

This entry was posted on 25 juli, 2014 at 10:10 f m and is filed under Från A till Ö. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.