Hatpastorns likpredikan

Ett syndrom som brukar drabba mig och många andra med jämna mellanrum är den så kallade ”skivkrampen”. Man äger en miljard album på alla möjliga och omöjliga format och likt förbannat så kommer man inte på något man vill lyssna på. Har man en polare på besök är det inte direkt sällsynt att följande konversation utspelas:

– Vad fan ska vi lyssna på?
– Inte vet jag, slå på det råaste.

Vad är då det råaste? Jo, det ska jag tala om för er. Dagens helvetestips är Portugals stoltheter SUMMUM MALUM.

Året var 2001 då jag och Heidenhammer stod och hatiskt bläddrade i skivbacken på Metalstore i Sundsvall. Plötsligt fiskade vi upp en tiotumsvinyl som såg så rå ut att vi fick galopperande salmonella där och då. Vi förstod inte vad bandet hette eller vad albumet var döpt till, men plattan var släppt på anrika End All Life Productions. Ett skivbolag man faktiskt kan köpa blint ifrån. Vi öppnade försiktigt konvolutet och fann där en flyer som var dränkt i inverterade kors. Efter en stunds räknande så landade siffran på imponerande nittiofyra stycken. Instinktivt förstod vi att detta måste vara det råaste. På prislappen stod det åttio kronor, en summa som ingen av oss ägde vid den tidpunkten. Däremot hade vi fyrtio kronor var i skrynkliga turkpizzeriatjugor så vi bestämde oss för att köpa den tillsammans.

Efter detta uppenbara kap begav vi oss i samlad tropp till Heidenhammers ”lägenhet” som på den tiden bestod av en säng, en soffa och en bokhylla i IN BATTLE-Johns tvättstuga. Kylskåp fanns det inte så man fick placera väl valda matvaror mellan glasrutorna i fönstret. Dusch och toalett? Svar nej. Vi föste undan den fuktiga tvätten som hängde över hela lyan och satte på det nyinköpta alstret på stereon.

Jösses Amalia.

Självfallet var denna skapelse något av det mest nihilistiska vi hört. Ljudbilden var ute efter att skada alla inblandade, riffen kanske man inte kunde höra alla gånger men det behövs inte så länge det är rätt stämning, sånginsatserna var minst sagt av desperat karaktär och trumspelet imponerande intolerant.

Ibland är det precis sådana här album man behöver för att rensa ur systemet.

Efter lite detektivarbete luskade vi ut att bandet hette SUMMUM MALUM och att skivan kort och gott var döpt till ”666”. Låttitlarna på baksidan förklarade krasst att detta minsann inte var något ljusdyrkande tjafs. Smaka på följande dekret:

”To Satan, for Satan, forever…”.
”Suicide for Satan”.
”Ave Sathanas!!!”.
“Worship Satan”.
“Satanic wrath”.
“Satan was crowned once again”.

Magiskt.

Albumet var limiterat till tvåhundra exemplar och när vi såg att skivan minsann var “recorded in Hell” fanns det inget tvivel att så verkligen var fallet.

Efter ytterligare undersökningar fann vi att SUMMUM MALUM bestod av två ondsinta portugiser vid namn L G Amduscias och Murmurio. Den sistnämnda hamnade för övrigt på kåken då han på något vis hjälpt sin kamrat i oheligt usla AGONIZING TERROR att mörda sina föräldrar. Efter avtjänad tid i fängelset lade bandet tyvärr ner verksamheten.

”666” tillhör kategorin skivor som kanske inte direkt är det bästa man hört i hela sitt liv, men är man på rätt humör är detta sannerligen rent sataniskt guld. När folk ringer och frågar vad man håller på med och man svarar att man lyssnar på SUMMUM MALUM möts man med respekt. Möts man av något annat umgås man helt sonika med helt fel människor. Förmodligen individer med THE UNGUIDED-frisyrer och avgrundslika Affliction-tröjor med tryck så enorma att man måste våldtäktsduscha ögonen med lök och Svennes kaviar för att överhuvudtaget kunna gå vidare i livet.

Nu kanske ni undrar hur det gick att köpa en skiva tillsammans? Jo, det gick åt helvete. Jag har hållit i detta album TVÅ gånger i hela mitt liv. Den första gången var på Metalstore och den andra gången var den där dagen i tvättstugan. Resten av tiden har detta guldkorn befunnit sig nedpackat på de konstigaste ställena på detta jordklot. Visst hade det varit kul om jag kunnat lägga upp en bild på flyern? Visst hade det varit festligt att se hur hela albumet ser ut? Ja, det tycker jag med. Heidenhammer tycker däremot att ”666” gör sig bäst på en undangömd plats där jag aldrig kommer att kunna komma åt den.

Skamligt.

/Hatpastorn

This entry was posted on 5 november, 2011 at 3:50 e m and is filed under Uncategorized. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.