Hatpastorns likpredikan

Dåliga bandnamn finns det gott om. Idag ska vi snacka om DOLMEN.

Min första kontakt med detta engelska ord skedde när jag var typ fjorton år gammal och pluggade in en tegelstenstjock rollspelsbok. Självfallet framkallade ordet höjda ögonbryn och ett inte så litet gapflabb. Efter en djupdykning i ordboken ramlade bitarna på plats och att ordet betydde typ förhistoriskt gravmonument snarare än kuk gjorde att texten blev hyfsat mer lättbegriplig.

Däremot är det ett förbannat dåligt ord att döpa ett band till, man skulle kunna säga att DOLMEN inte ligger speciellt bra i munnen. Givetvis har det inte hindrat fyra mer eller mindre dubiösa kaosorkestrar att ta detta namn.

Nu kör vi.

Den mest berömda i DOLMEN-familjen måste vara amerikanska DOLMEN. Mest kända som pre-ABSU. I likhet med tidiga ABSU är detta inte alls speciellt spännande. Småputtrig svartmetall uppblandat med trist thrash är vad som bjuds på demokassetten ”On the eve of war” från 1994. Jag brydde mig lika mycket om den som jag brydde mig om ABSU fram till ”The third storm of Cythraul”. Inte alls. Låttiteln ”Dolmen (living in fear)” ger emellertid starka utslag på könsrocksmätaren. Något som borde vara ett plus, men i det här fallet känns allting bara så märkligt. ABSU… ja, egentligen borde man väl ta sitt samhällsansvar och skriva en artikel om dessa dårar. Har man en frontman som spelar in knullfilm med frugan, sover med en trollstav under kudden och använder ord som ”Twilightistical” om sin egen lyrik förtjänar man ett inlägg. På tal om erotisk film. Mitt nästa mastodontprojekt blir att analysera den cineastiska varbölden ”Phallusifer – The immoral code”. För er lyckliga som inte sett den är det en rulle där bland annat Sabathan från ENTHRONED leker könsmaharadja. En black metal-porrfilm var en dålig idé från första till sista stund, däremot duger den utmärkt om man vill döda all sorts form av lust. I Bullens brevfilmer var det alltid någon stackare som fick ståfräs i skolans duschrum. Hade han sett ”Phallusifer” hade det aldrig skett.

Aldrig.

En fråga alla ställer sig innan de somnar är huruvida det är någon stake i Argentinska DOLMENs musik. Tja, gillar man irländsk folkmusik och texter på spanska som behandlar irländsk folktro kan man säkert finna nöje i detta. Själv ställer jag mig rejält kritisk till artister som spelar andra länders folkmusik istället för sin egen. Vi har väl alla hört TROLLHORN från Uruguay? Musikvideos har de gjort med. TROLLHORN alltså. De finns på Youtube för de som är intresserade av att slita ut sina egna ögon. Om vi återgår till argentinska DOLMEN så är det ingen total katastrof de åstadkommit med 2011 års album ”Anhelos ancestrales”, men man har ständigt en pirrande känsla i kroppen att någonting är fruktansvärt fel.  Högst upp till vänster på bandfotot finner vi för övrigt en snubbe som är sjukt lik Neige från ALCEST. Man skulle kunna säga att ingen har sett dem samtidigt.

Vill du ha trött doomdöds från Ungern är DOLMEN rätt band för dig. Här snackar vi verkligen klockan-tolv-på-dagen-på-menlös-hårdrocksfestival-metal. En genre som inte är så liten som man kan tro. DOLMEN släppte tre demos innan de splittrades någon gång i början på 2000-talet. Ingen brydde sig. Självklart finns det kopplingar till SEAR BLISS. Bandet som ALLA ungerska musiker spelat i. En gång i tiden var jag på turné med ett ungerskt band där alla hette Attila och alla hade spelat i SEAR BLISS. De söp konstant, skrek som brandlarm och spelade ”The final countdown” på trombon när man ville sova. Det är roligt med människor.

DOLMENs bandfoto visar i likhet med gruppens musik inte heller någon vidare potens. På huk till vänster har vi en orangehårig snusläppsfantom som inte riktigt fick plats på bilden. Ordet ”slutspel” dyker upp i skallen så fort jag ser honom. Gud vet varför. Till höger om honom står en bekymrad kille med snedbena och jeansskjorta. Jag sätter femhundra kronor på att det är pärlemorknappar på skjortan. Jag vägrar inse att den har blixtlås. Visst har han väldigt korta ben? Det kan vara perspektivet eller hans oförmåga att dra upp byxorna, men nog ser det ut som att hans ben inte är av normallängd. Ett tips, titta inte på bakgrunden om ni vill undvika att bli åksjuka. Fotografen var antingen låghalt eller så lutar hela Ungern åt vänster. Innovativ fotografering är det i alla fall. Nummer tre. Skägg, chipstuttar och ömsinta händer på sina bandkamraters axlar. Det är melodin om man spelar i DOLMEN. Nog sagt om honom för längst bak står Ungerns längsta man och tittar förnöjt ned på sina undersåtar. Iförd pikéskjorta och med armarna avslappnat på ryggen står han för mysfaktorn denna soliga dag . På huk till höger finner vi gruppens sista medlem. En filur med hockeymålvaktsutseende, sportig tröja och beiga chinos. Så fort jag fick se honom skorrade en dov Dressmann-röst i min hjärna som sade ”grattis Ungern”.

Grattis var ordet.

Vi avslutar denna irrfärd genom dolmarnas rike med mexikanska DOLMEN. Ännu ett gäng vars musikaliska förehavanden saknar sprutt. Enligt dem själva spelar de melodisk black metal. Tja, de kan de väl tycka om de vill. Vare sig fullängdaren ”Eternidad obscura” från 2000 eller EP:n ”Calcinados” från 2010 är något jag personligen kommer att lyssna på i onödan.

Döper man sitt band till DOLMEN verkar det föreligga en hundraprocentig chans att bandfotot blir katastrofalt. Här valde mexikanerna att ta en gruppbild i den trångaste gränden de kunde finna i den lilla staden Morelia som de härstammar ifrån. Detta innebar att den flinande mannen med Beverly Hills-frisyr till vänster ser ut som han fått en hockeytackling av ett osynligt spöke. Upptryckt mot väggen pillar han sig lite förstrött i ljumsken medan han väntar på att denna dag mest bara ska ta slut. Bakom den tacklade snubben finner vi tredjepristagaren i tävlingen Årets Maffigaste Adamsäpple. Ett distingerat evenemang där man vinner både diplom och en fin pokal. De flesta är dock med för ärans skull. METALLICA-killen med MACHINE HEAD-utseende är uppenbart DOLMENs officiella hunk. Genom att titta under lugg och avlossa ett spjuveraktigt leende får han damerna på fall. Nummer fyra i denna brokiga skara finns det inte så mycket att orda om. En klassisk mexikan i blåjeans och T-shirt. Nummer fem däremot. Jösses. Antingen har han inte lärt sig hur man gör djävulstecknet med fingrarna eller så räknar han på fingrarna hur många timmar det går på ett dygn. Snubben spelar garanterat trummor. Det är nämligen bara trummisar som utan skam ikläder sig plagg som är fullsmetade med trummärken. Ett uttalande jag kan sätta min BURZUM-samling på. Har ni någonsin sett en sångare med en tröja det står ”Shure” på? Nej. Har ni någonsin sett en syntare som burit shorts det stått ”Korg” på? Nej. Har ni någonsin sett gitarrister eller basister som… vänta, jag tar tillbaka det där. Strängspelare är även de totalt oblyga över att ta på sig dåligt sittande reklamkläder. Trummisar är dock värst.

Nu gled jag ifrån ämnet men jag antar att ni redan sett att trummisen i mexikanska DOLMEN är i full färd med att tömma tarmen på öppen gata.

Ja, det var DOLMEN det. Uppenbarligen ett populärt namn trots dess brister. Det är lustigt med just bandnamn. Det finns exempelvis över tjugo grupper som döpt sig till ASTAROTH. Ett bra namn, synd att INGEN av konstellationerna är bra. Tro mig, jag har hört dem allihop. Detta gjordes i samband med en artikel som arkiverades i papperskorgen.

/Hatpastorn

This entry was posted on 28 oktober, 2011 at 10:03 e m and is filed under Hatpastorn botaniserar.. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.