De Förtappades Psalmbok. Psalm 2: Covenant – From the storm of shadows
Någon gång kring 1995 stod jag och bläddrade i demolådan på Dolores records (r.i.p), det var på den tiden då man kunde köpa saker på ren chansning för att sedan tvinga sig själv till att försöka gilla det. Bland högen av illa utklippta och på morsans jobb kopierade omslag plockade jag ut två taper, det amerikanska dussindödsbandet WITCH-HUNTs ”Darkened Salvation” och norska COVENANTs ”From the storm of shadows” Jag köpte även GEHENNAs debutplatta ”First spell”, en titel som senare i livet skulle komma att inspirera mig på ett sätt som jag då som fjunig liten skit aldrig skulle kunnat drömma om.
Efter avslutad byteshandel åkte jag via det för mig som norrlänning totalt obegripliga spårvagnssystemet hem till en frikyrklig familj jag hyrt ett rum av och lade mig på tältsängen där jag först stoppade in WITCH-HUNT i min glappa freestyle. Efter bara en enda genomlyssning lade jag tillbaka den i fodralet, för att inte skänka smörjan en endaste tanke igen förrän jag sexton år senare under hot om oheligt våld och religiöst förtryck av en viss morgonstjärnesvingade Pastor var tvungen att sno ihop något till en fredagsspecial efter att ha skjutit upp mina deadlines på mina huvudprojekt långt bortom gränsen för den fördömande frälsarens tålamod.
Den andra demon var som sagt grannarna i COVENANT, som senare skulle komma att tvingas byta namn till KOVENANT och bli helt jävla avgrundslikt usla, våldtagna av Mr Manrape, samt få sin visuella karriär nagelfaren och bespottad av undertecknad i en bandfotokatastrof som finns att beskåda om ni klickar på den här länken.
Hur som haver (barnen kär), omslaget till detta förstlingsverk är Kittelsens ”Pesta i trappa”, en målning som även Greven använde sig av i bookleten till ”Hvis lyset tar oss”. Logon är naturligtvis skriven i old english och en aning skev.
Kassetten hade handskrivna etiketter och var dubbad på en standard C60 som man kunde köpa i tiopack på Domus och Åhléns.
Med andra ord så var den precis så som vi i Förintelseförsamlingen alltid vill ha våra demos.
Medan värdfamiljen kollade på TV eller hade det trevligt lät jag ”From the storm of shadows” mörker flöda genom mina puffiga hörlurar och rakt in i min själ där den omedelbart blev en av mina absoluta favoritdemos, något som fortfarande gäller i det Panzramianska residenset.
Från denna sönderspelade tape ger jag er titelspåret.
Dyrka Döden
/Dr Panzram
Hatpastorns likpredikan 
14 oktober, 2011 den 6:08 e m
Åk till helvete vad bra det där var, jag börjar nästan grina.
Grina gör jag också över att Covenant blev så jävla dåliga, samt över att black metal aldrig kommer låta så där rått och farligt.
14 oktober, 2011 den 6:19 e m
Kovenant är ju fortfarande kanon
14 oktober, 2011 den 10:29 e m
Hmm, detta inlägget fick verkligen gammal barnatro att vackla. Kollade upp lite gamla omslag (på nätet – skulle aldrig släppa in det i hemmet) och här kan det vara min sviktande syn som spelar mig ett spratt, men visst är det Hellhammer som pryder omslaget till Nexus Polaris, eller? Nu på äldre dar tvivlar jag plötsligt…
14 oktober, 2011 den 11:21 e m
Tror du behöver besöka optikern min gode Gufs.
15 oktober, 2011 den 12:13 f m
Verkligen en fantastisk dänga det där, precis som man vill att det ska låta. Tycker faktiskt Animatronic-skivan har ett par sköna låtar, men black metal är det ju inte. Sen gick det dock käpprätt åt himlen för Nagash och hans syntkompisar.
15 oktober, 2011 den 1:18 e m
Det skulle vara kul med ett Cradle of filth-inlägg. Fast nej, det skulle det nog inte…
15 oktober, 2011 den 8:16 e m
Om någon missat/glömt/förträngt hur de låter numera så kan ni ju kolla in den här skiten:
16 oktober, 2011 den 6:52 f m
oj!
16 oktober, 2011 den 1:18 e m
1) Om man inte är Beatles ska man ge fan i att spela in musikvideos på ett tak.
2) Om man nu spelar synth i ett hårdrocksband så ska man ge fan i att stå lätt bakåtvikt i midja och frökentrippa på tangenterna. Man ska luta sig våldsamt över klaviaturen så den gungar betänkligt när man hamrar på tangenterna. (Tänk Josh Silver i Type O Negative)
3) Att spela in något som låter som Boomfunk MC’s möter Paradise Losts mest Depeche-artade period borde vara straffbart med stegling.
17 oktober, 2011 den 12:52 e m
word. Samt att dreads och steampunk-look bör bevaras i 90-talets electro/gothmög samt inne på shock.ses lager av ickesålda kläder.
18 oktober, 2011 den 7:29 e m
Steampunk-look är helt okej om man är Deltahead och spelar dementerad punkblues ifrån en krock av skrotnisses bod och skalmans exploderade labb. Annars håller jag med dig fullständigt SA3L.
19 oktober, 2011 den 10:52 e m
Vad fan är steampunk? Jävla dagens kids, svänga sig med termer obegripliga för vanligt och hederligt folk.
Bättre förr.
20 oktober, 2011 den 2:53 e m
Det var bättre förr alla dagar i veckan, jag håller med dig, men know your enemy!
22 oktober, 2011 den 2:19 e m
Ursäkta. Hade spenderat en hel dag med gymnasietonåringar och försökt lära dem att dyrka döden, men de lyssnade inte utan pratade om ”screamo” i stället. Jag blev så hatfylld.
16 oktober, 2011 den 5:11 e m
Fy fan, jag var helt säker på att det där måste vara synthbandet Covenant, men det var alltså verkligen norrmännen… helt sinnessjukt dåligt!
16 oktober, 2011 den 3:34 e m
Har bara en sak att säga. Dr Panzaram har Aldrig varit fjunig!
17 oktober, 2011 den 6:14 f m
Sant.
17 oktober, 2011 den 11:03 f m
Vad hande?
18 oktober, 2011 den 1:52 e m
Vilken mysig kassett. Jag tycker att Covenants lite senare prylar, men innan de blev helidiotiska (dvs Nexus Polaris), påminner en aning om Arcturus, vilka jag tyckte var trevliga som pretentiös tonåring.
Men nu slog det mig att det kan ha något att göra med den norska sceninaveln under 90-talet…
19 oktober, 2011 den 7:13 e m
Åh så jävla bra låt!!! In Times Before The Light är en av mina favoritskivor jag blir tvungen att lyssna igenom den nu på en gång.
(Har inte orkat höra på nåt de har gjort efter den.)