Power metal-torsdag.
Drakar. Svärd. Omdömeslöshet.
Det är power metal-torsdag på Hatpastorns Likpredikan.
Power metal är en genre jag alltid närmat mig med största försiktighet men efter att ha spisat OVERDETH har gamla sår rivits upp. Ett fasansfullt minne som ockuperat mitt sinne den senaste tiden var när jag spelade i Hamburg med mitt gamla dödsband för ett gäng år sedan. Jag var redan från start på ett starkt skapelsefientligt humör den dagen så när jag märkte att spelstället var knökfullt av fulla omdömeslösa tyskar som sjöng JUDAS PRIEST-låtar i baren flydde jag ner till backstageområdet i källaren. Efter att ha parkerat mig i en nedsutten soffa började spindelsinnet pingla och jag kollade runt på väggarna för att insupa en dos tysk inredningskultur.
Det visade sig att jag befann mig i monstrets håla.
På väggarna hängde enorma GAMMA RAY-backdrops föreställandes det ena vidriga motivet efter det andra. Jag befann mig nämligen utanför deras replokal. Innan jag hann fly hördes ljud från replokalen och jag kunde inte längre röra mig. Paralyserad av skräck fick jag i ett ex antal timmar lyssna på när någon tysk batterist övade dubbla kaggar till ett klassiskt stycke musik. Jag är ingen expert på klassisk musik men jag antar att det inte är inspelat efter metronom för när trummisen smattrade baskaggar till basfiol och flöjt lät det helt otroligt stört. Just när det inte kunde bli värre skramlade en gänglig figur in genom dörren. Med Napoleon Dynamite-kropp, Tin Tin-frisyr och dryg uppsyn satte han sig i soffan och började helt ogenerat dricka vår gratispilsner. Det visade sig att kretinen var skribent på blaskan Rock Hard och han gjorde i ett tidigt skede klart att han inte var där för att recensera spelningen utan han var där bara för att han tvingat in sig gratis. Då han fick veta att vi var svenskar ville han givetvis ha snus så jag slängde åt honom min utläggningsdosa som jag haft i skinnjackan under hela turnén. För er som inte är bekant med konceptet utläggningsdosa är det helt enkelt en dosa man lägger ut sina använda snusar i så man slipper kasta dem på golvet i turnébussen. Dessa dosor har en tendens att bli makalöst ofräscha men tysken var helt oblyg när han fyllde limpsaxen med den svarta sörjan.
– This is some strong shit, sade tysken och flinade med idisslat snus i hela ansiktet.
– Mmmm, mumlade jag och kände glädje för första gången den dagen.
Ett annat fasansfullt minne var när jag runt millennieskiftet gick lös i skivbackarna på stadens skivaffär Metalstore. Near Dark-Tobbe som stod bakom kassan började plötsligt fnissa och musik av värsta sort spred sig i lokalen. Det som spelades var ett nytt italienskt power metal-band vid namn WONDERLAND och det var det mest tandlösa jag hört i hela mitt liv. Om Johannes Brost hade varit en ljudbild hade den låtit exakt så här och sångaren gjorde mig genuint förbannad. Till råga på allt så naglade låten fast sig i skallen likt böldpest och trots att jag bara hört eländet en gång har jag till och från haft den på skallen i snart ett decennium.
I ett infall av total avsaknad av självbevarelsedrift sökte jag efter låten på Youtube.
Den var till och med sämre än vad jag mindes den. Trumspelet saknar all sorts form av pondus, gitarrerna har lika mycket kuk som ett ägg, Casiosynten är inställd på stjärt och bassisten har basen under hakan.
Sångaren är dock värst. På urusel engelska gnolar han ur sig den mest intetsägande lyriken jag läst sedan CEMETARYs ”Sundown”. Är det bara jag eller måste CEMETARY stavat fel på bandnamnet och sedan hittat på en rövarhistoria att de stavat fel med flit.
Skit samma.
Pelikanstrupen i WONDERLAND lyckas inte bara med att rimma ”eye” med ”desire”, det låter även som att någon nyper honom i lillstjärten när han klämmer i på andra vändan av refrängen.
Bandfotot orkar jag inte ens kommentera.
/Hatpastorn
Hatpastorns likpredikan 
20 januari, 2011 den 9:16 f m
Herre Satan. Befria oss. Peter Jöbacks kalsonger har ett eget band.
20 januari, 2011 den 9:23 f m
Sluta låtsas att du inte gillar’t. Det blir bara skämmigt för dig 🙂
20 januari, 2011 den 10:34 f m
Oh..
Italo-Disco, ”försiktigt” kamouflerat med gitarrer…
Vilka hemskheter du gräver upp. Och varför kan man inte låta bli att klicka på playknappen?
20 januari, 2011 den 10:39 f m
Hävdar för övrigt att han sjunger ”some war in my eyes” i refrängen
20 januari, 2011 den 11:42 f m
Heheheh, bjuda tyskar på snus är alltid en klassiker, har fått en och en annan tysk att spy under årens lopp. ”No eat, have under lip”…det är något där som de inte förstår när de börjar tugga på snusen som rinner ner i käften. WONDERLAND, Wow! Det lät nästan lite Japanskt över det hela på någe sätt, bövelen vad bedrövligt.
20 januari, 2011 den 1:26 e m
Mina öron blöder
20 januari, 2011 den 2:01 e m
Det tog lång tid innan jag greppade att det helt enkelt inte är ett intro med kvinnlig sångerska… Jag tror jag går och lägger mig en stund.
20 januari, 2011 den 2:16 e m
Jag vill aldrig mer lyssna på musik efter att ha hört detta!!!
20 januari, 2011 den 2:55 e m
Detta måste vara det kristnaste jag någonsin har hört. usch.
20 januari, 2011 den 3:27 e m
”Detta måste vara det kristnaste jag någonsin har hört. usch”
Beats this?
blä. jätteblä för allt.
20 januari, 2011 den 9:44 e m
Oj, det där var life metal av värsta sort.
23 januari, 2011 den 2:01 e m
Nu måste jag gå ut och mörda barn för att återställa hat balansen efter Golden Resurrection.
24 januari, 2011 den 3:11 e m
HAHAHA!
20 januari, 2011 den 4:13 e m
Ändå bra mycket bättre än annan musik som brukar länkas från denna sida. Säger jag utan att ha hört det. 8) Men jag ser framför mig hur Near Dark-Tobbe fnissar, och ja, jag förstår honom, den gamle kommunisten.
20 januari, 2011 den 9:45 e m
Tycker du att WONDERLAND är bra är du bortom all räddning 🙂
24 januari, 2011 den 3:00 e m
Jag har inte hört det. Men spontant börjar jag tänka på ett annat italienskt band. Sky-Lark. Om de påminner om Wonderland tänker jag inte lyssna på Wonderland. Aldrig någonsin. Så mycket droger finns det inte. 8)
De hade ändå White skull. Med tjejsångaren som lät som han från Grave Digger. Gör om det! Det värsta är att den skivan, Tales from the north, är bra. hehe ehehee delete message
24 januari, 2011 den 3:11 e m
Och du tycker det är suspekta band på denna blogg! 🙂 Power metal är en ruggig genre.
20 januari, 2011 den 4:53 e m
Brr, jag fryser….mår dåligt. Måste lyssna på Agoraphobic Nosebleed eller nåt…..
20 januari, 2011 den 8:28 e m
Har haft en sjujävlars dålig dag men nu sitter jag och apgarvar för mig själv, tack för det upprycket! Skevt band, minst sagt..
20 januari, 2011 den 9:43 e m
Jo, WONDERLAND är duktigt skeva, likt sångarens välnoppade ögonbryn.
20 januari, 2011 den 8:31 e m
Välformulerad och underhållande läsning som alltid!
Dock: Det största musikaliska och visuella klavertrampet i kategorin italiensk power metal med vita skjortor, dubbla baskaggar och ylande sång på något språk som inte med den bästa vilja kan klassificeras som engelska är muskdoftande KALEDON med ”The new kingdom”. Se och lär!
20 januari, 2011 den 9:41 e m
KALEDON var verkligen rådåliga!
21 januari, 2011 den 9:14 e m
Varför kommer jag att tänka på Ninja Magic när jag hör/ser det där? http://www.youtube.com/watch?v=K5-bmJDlIsg
5 februari, 2011 den 6:32 e m
Fy fan så hemskt! Och vilka kristna frisyrer!
20 januari, 2011 den 8:50 e m
Påminner om Scorpions. Och sångarens engelska uttal är verkligen Manuel i ”Fawlty Towers” rakt av.
20 januari, 2011 den 9:45 e m
hahaha förstår du kände dej extremt nöjd när du avyttrade utläggningsdosan!
20 januari, 2011 den 9:59 e m
Min musikfascism växer ohyggligt i styrka när jag hör sånt här trams. Vissa musikstilar har helt enkelt inget existensberättigande och det sträcker sig över en eventuell fanskara också. För hur makabert det än låter, så finns det säkert folk som gillar sånt här också. Fast jag har svårt att tro det.
21 januari, 2011 den 2:43 e m
”Om Johannes Brost hade varit en ljudbild hade den låtit exakt så här”
Men DITT JÄVLA AS!!! Jag har just skrattat ut kaffet över tangentbordet och på bildskärmen. Men det var det värt. Jösses vad bra 🙂
21 januari, 2011 den 5:52 e m
Jag mår fruktansvärt dåligt nu. Det där var tamijfan värre än den här schlagerdängan:
Hur i helvete kan de vara så kassa? Vilket skivbolag släpper det där? Jag lyssnade på tysk kraftmetall en kort period i tonåren, men grupper som Blind Guardian och Grave Digger låtar som Merzbow i jämförelse med den där skiten.
Mitt sista hopp för mänskligheten dog nyss. Jag är totalt desillusionerad och befinner mig nu i ett stadie Nietzsche bara kunde drömma om… Fy fan. Jag finner inga ord!
För övrigt har du fått sällskap:
http://www.antihumanism.com/
”Erik of Watain is also barred due to height restrictions. And also because he’s a lame twat.”
21 januari, 2011 den 5:57 e m
Hahaha Life metal deluxe! Men tyskar ska hatas sa ofta man har chansen! Vill dra mig til minnes att jag gjorde samma sak mot en tysk pa Wacken nagon gan for lange sen.
21 januari, 2011 den 8:33 e m
Fast det finns ju bra Italiensk power metal också. Wotan har gjort en klassik förfestlåt vid namn ”Lord of the Wind (Touch me where the sun don’t shine)”:
Fantastisk sångröst.
22 januari, 2011 den 12:58 e m
Man är ju smått imponerad av ordkombinationen ”bra italiensk power metal” faktiskt. Surrealism på hög nivå!
23 januari, 2011 den 10:28 f m
Vad har världen gjort italien?
24 januari, 2011 den 8:25 e m
Du menar väl: _VARFÖR_ har världen gjort Italien?
För övrigt är Tyskland europas Japan.. Fyfan vilket ”folk”
27 januari, 2011 den 8:32 f m
Tack, dagen började så bra och så får jag höra det där.
Jag vill aldrig mer lyssna musik