Nekrophileas Foggs Årsbästalista 2022
Då skall det summeras igen, allt skall listas och kvalitetsbedömas och det som hände i januari har vi troligen redan supit bort. Ett kalenderår är egentligen en väldigt konstig avgränsning för kreativt skapande som i många fall börjat långt innan och eftermälet snarare tydliggörs långt senare. Personligen har jag nog föredragit att samla toppar och dalar i mer rimliga avgränsningar som skivbolag, trender eller tematik men ingen är väl intresserad av vem som leder listan över snyggast julkort målat av Sveriges fot och munmålare? Ett tag försökte jag se kvalitet i om en viss firma hade skött cateringen till filmer jag gillade men det visade sig vara ett fullständigt omöjligt projekt och alla utom jag förstod det innan jag hade listor långt över öronen med obegripliga anteckningar. Jag rättar mig följaktligen i ledet och presenterar här tio rätt på Lotto och några jokrar. Det här är såklart vad jag tycker. Jag tänker inte ens försöka bevisa något för det går säkert inte. De som tycker att något annat är bättre kommer att tycka det även när de får facit här svart på vitt. Självklart så är inte årets alla släpp avlyssnade men det var ju några år sedan man kunde handla nyutgiven black metal och tro att det var bättre än nykokt nyponsoppa så generellt har genren omdefinierats till något som ändå inte riktigt passar mig och därför lägger jag tiden på annat. Hoppas ändå att ni missat något här och att det kan förstöra lite mer i en vardag redan till bredden fylld av dödsdyrkan, självförakt och monoman svartsynthet.
Azaxul – Echoes of dreariness (Misanthropia Discos)
Det här är det bästa. Det här är det absolut bästa i sin genre i år. Det finns en kyla här som är precis vad jag letar efter för mitt olystmäte. Det är monotont och malande, monokromt och motsträvigt. Det har blivit en trend att black metal skall ge snabb avkastning, vara mycket pang för peng, låta väloljat och närmast innehålla spelglädje. Vad finns då kvar av den suggestiva kylan och mörkret som skapade hela genren? Azaxul skapar här ett fantastiskt ljudlandskap som bara ger och ger och det är trots alla år som denna tyska veteran bara har givit och givit verk efter verk som slår i alla fall mig med häpnad. För den mindre insatta är det alltså Mirko Schmat, eller hans magiska namn Gaamalzagoth/Profano Mysteriis, som ylade i Moonblood och som även levererat makalösa album med Demoniac de senaste åren som ligger bakom. Ge den här skivan lite tid, kör några varv och vänta dig inte att kunna sjunga riffen med dina barn eller husdjur i en video på TikTok. Ge dig inte in i leken, stå utanför, ät inte steken utan bara släck lampan, lägg dig på spikmattan, koppla ur din borgerliga golvvärme, låt det dra mellan portvinstårna och välkomna det iskalla helvetet.
Negative Plane – The Pact (The Ajna Offensive/Invictus Productions)
Tyvärr är detta en sämre skiva än deras tidigare två album men det är å andra sidan mycket dåligt med konkurrens och när denna släpptes blev jag sådär genuint påmind om att fan det finns ändå bra black metal än. Både Occultation och Funereal Presence är bättre men det är lite mer av allt och en slags kombination av bra saker. Detta är kanske listans mest familjevänliga skiva, tämligen lättsmält men det finns fortfarande en viss sträv ton här, en bittermandel på en annars bra dag. Ett genuint hantverk som plockar influenser från en massa olika håll men ändå lyckas sy ihop det till ett lapptäcke som känns motiverat och värt alla arbetstimmar. Jag hade gärna sett en skiva när dessa musikanter fick lite olika skov och drog åt än fler håll för jag tror verkligen att de skulle kunna få ihop riktigt utmanande lyssning som inte blev hopplöst sökt eller märkvärdigt för sakens skull. Till exempel:
Negative Plane – The Matrix Virus Infusion (behind fast shades)
Negative Plane – ´Round midnight at the not so standard jazz club
Negative Plane – Experimental piece for twigs, broken drums and prepared zither
Negative Plane – Saturday at the dance floor
Positive plane – Interpreting Arvo Pärt
Timeless Necrotears – (Självutgivet på Bandcamp)
I år, än så länge, har Christian Becker och Pau Bermejo släppt 46 album. Alla är såklart det bästa man hört men inte ens jag som nog hört alla kan hålla isär dem. För den som inte förstår det här så säger jag bara ”men fattar du ingenting?”. Jag möts vanligen med viss skepsis när jag har hyllat denna, numera, duo men jag tänker att det är en fråga om engagemang. Det ger inte omedelbar avkastning och det är en utmaning. Det är till och med ganska plågsamt bitvis. Men är det automatiskt fel? Nej! Jag kommer att ge lite mer överblick på denna orkester framgent här då jag i skrivande stund äntligen fått tag på det sista jag saknade som givits ut i fysiskt format. Jag nöjer mig här med att hylla dem till skyarna, lista alla årets releaser och antyda att du som inte fattar inte engagerar dig nog. Näthata inte Zara Larsson för detta utan lägg den energin på att värma upp ditt hus istället för att gnälla.
Lady Sovereign romantika of planet Amaha Ps55, Romantic vintage world Ps55, Cheesy tales of planet Ps55, Whörelot (Wife of Goldstar), Million hotels beach planet PM747, The makers of universes (69 trillion years ago), Scientists of Orrorwunso (Recreation of a Jurzikum society), The goldstar synthesizer, Amaha Pss580 (Metallic world of winged humans), Goldstarmas, Scientists of Orrorwunso (Homeland of sadistic beauties), The revenants of Amaha Ps55, Stylish planet Amaha Cs80 (aka Finland 2), World war III, Reborn with extreme beauty, The goldstar medieval-world, Ice planet oblivion (Past & present), Scientists of Orrorwunso (Mini-Machos), The goldstar neoclassical world, Zeljka in goldstar heaven, Amazing stories from planet Far-FisaTK62 (Lascive-colonial women), Black Christ in planet Amaha Ps55, Cathedral CT655, Cathedral CT655 (Part 2), Amaha Pss580 (Flying ladies capital & outskirts), The goldstar synthesizer museum, Divided planet VA3, Divided planet VA3 (part 2), Kings of fascistcommunist riffs contest, The last historical archive 2, Insectqüeen the beautiful, The mesmerizing oncetrue-christian bombshells, Shedroid FEVER, Shedroid PLUS, Stargold!!! …The fake-goldstar afterlife, Whörelot & lady Goldstar, Jutta Coquette, Planet störmsweatygirls-Epic, Cathedral CT655 (part 3), The blue-vilet afterlife, She-droid missions, SkyCity of golden zeppelins, Jurzikum blutparadises, Jurzikum plus, Goldstar FAQ, Nightlife in million-hotels beachplanet.
https://timelessnecrotears.bandcamp.com/music
Darkthrone – Astral Fortress (Peaceville)
Jag ger inte upp. Jag tycker mig hitta anledning att fortfarande köpa skivorna. Syntar får åter ta plats i ljudbilden och ljudet är något av det som kanske är mest konsekvent med detta band. De har fan aldrig ett ljud som får en att vilja slå på dammsugaren på blås för att något skall få vara lite skitigt och därmed heligt och värt att dyrkas igen. Otroligt bra trumspel och det sliras med takt och intonation vilket bara är till skivans fördel… som alltid. Ted har ju presterat bättre men jag har inget problem alls jämfört med när de som risar skivan försöker spela upp vad som är bättre och man känner att strypsex med en unhappy ending kanske ändå är en bättre idé. Den käre redaktören för denna blogg har bett mig att nedtona min kärlek till Darkthrone till förmån för alla Timeless necrotearssläpp och jag är normalt emot att styras av sådana fascistiska grepp och åsiktskorridorer men när det ändå är en kvotering för Timeless Necrotears så kan jag med denna upplysning ändå känna att jag förstår att ibland måste svinen äta omelett gjord på knäckta ägg…
Theriomorph – Diabolical Bloodswords (Terratur Possessions)
Ännu ett lysande projekt från Perttu Pakkanen/P. E. Packain/Vainaja som tidigare övertygat mig med kanske främst Vitsaus (som på min sydländska dialekt är synonymt med béchamelsås snarare än pest) men även hyfsade Cornigr och stundom enastående Adaestuo. Föredömligt ljud och rakt in i dödsdansens virvlar. Förutsätter att andra kommer hylla denna giv på många andra håll och jag har inte mer att tillägga än att detta är förbannat (och) bra.
Draugurinn – Minningar Úr Undirheimum (Nordvis produktion)
Rituellt och drönande, drömskt och djupt. Jag älskar denna skiva!
Fåntratt – Halvgången
Bara otroligt bra både för lek och allvar.
Iaetun – Älloffvo, Glámur Helblár CASS (Självutgivet)
Som nästan allt annat han ligger bakom är detta väl värt flera lyssningar.
Contaminazione – Pericolo di morte CASS (The end times recordings)
En efterlängtad debut och det är bra men inte som live.
Stangarigel – Na severe Srdca (Hexencave Productions/Into the night)
Snurrat många varv i år och det lär bli fler.
Kanske ändå värt att nämna…
Bhleg – Fäghring (Nordvis Produktion)
Deras bästa giv och det med besked.
Grift – Vilsna andars utmark (Nordvis Produktion)
En ep men inte så lite det. Finstämt och strävande.
Akerbeltz – Merciless (Blackseed Productions)
Fortfarande en fana på någon slags halvstång. Bra ambivalent tempo och knackig framfart.
Glemsel – Forfader (Vendetta Records)
Inte sedan Mordulv har det väl funnits anledning att ens fundera på dansk black metal men det här är inte hemskt.
Blazemth – The return of Lucifer (Xtreem music)
På den här nivån har jag ändå släppt igenom många gösar i fisktrappan.
Scorpions – Rock Believer (Vertigo/Universal)
Inte alls illa!
-Nekrophileas Fogg 20221214
Hatpastorns likpredikan 
Kommentera