Hatpastorns likpredikan

2021 a.y.p.s. var ungefär lika hopplöst som alla andra år. Det är med stor oro som jag ser hur “Brotherhood of Metal”-mentaliteten vinner mer och mer mark inom black metal, “Det är kul att de håller på!”, vad är det för inställning egentligen? Ska jag vara glad över alla usla band som tror de har någon som helst koppling till black metal mer än att de kallar sin musik det? 

Detta är det som fick mig att klara av detta år utan att fullt nå ett tillstånd av apati. 

Funeral Mist – Deiform

När jag skriver dessa ord har jag inte hört en enda ton från detta album då det ännu inte är släppt, ändå vet jag att det är årets album. 

”A band that claims to play Black Metal must always have Satanism and nothing but Satanism as the highest priority in their music and concept as well as in their personal lives”. 

Ancient Wisdom – A Celebration in Honor of Death

Efter 17 långa år är Marcus tillbaka med ett nytt alster under namnet Ancient Wisdom. Jag har gjort några mer eller mindre tappra försök att tjata på grundaren under åren för att ett nytt album skulle spelas in, men i all ärlighet trodde jag aldrig att dagen skulle komma men nu är den tydligen här.

Har man inte hört Ancient Wisdom innan vet jag inte ens varför man läser dessa sidor, men om jag ska försöka mig på att förklara hur det låter så är det enda ord jag kommer på “knull-black”. Det är melodiskt, symfoniskt och diaboliskt, detta är kanske inte den typ av svärtad metall jag normalt föredrar men jag har alltid haft en svag punkt för just Ancient Wisdom och speciellt det andra albumet “The Calling” som släpptes 1997. Vågar man hoppas på ett nytt släpp från Havayoth nu när Marcus skakat liv i både Ancient Wisdom och Bewitched igen? Jag gissar att det är att hoppas på för mycket men jag hade sagt samma om nytt från denna inkarnation för ett år sedan också. 

Seth – Le Morsure Du Christ

Ytterligare något som jag aldrig trodde skulle inträffa, att Seth skulle finnas med på en av mina topplistor. Till skillnad från Ancient Wisdom så har jag verkligen inte gått och suktat efter ett nytt album från detta band. Det var tidigare i år som Pastorn själv tipsade mig om att hans sambo hade tipsat honom om detta album, först trodde jag att han tappat det helt och frågade om det var något annat Seth än det franska som hade ett osunt förhållande till Fenriz på 90-talet, men det var just detsamma det handlade om.

Det låter verkligen svinbra! Bra sång, bra driv, hyfsat bra produktion (lite för ren kanske), bra material, ja allt är i stort sett bra och vad mer än så kan man egentligen begära? Om jag får välja så är det så här välproducerad black metal ska låta.

Hinsides – Under Betlehems Brinnande Stjärna

M från Ultra Silvams soloprojekt kvalar in som nästa album på listan. Det är så här black metal SKA låta, perfekt produktion, perfekt mängd desperation i materialet och framförandet., svenska texter, lagom längd och ett stort “Fuck off” till allt och alla. Det är släpp som detta som får en att inte helt tappa hoppet om att Sverige återigen ska kunna producera vettig musik i denna genre. Att denna “revival” skulle komma från Halv-Danmark var inte något man hade lagt sina pengar på för tio år sedan med tanke på deras historia i denna genre. Ett stycke Samhain-cover bjuds det också, jag tackar och tar emot. 

Helleruin – War Upon Man

Ett desperat driv är nog det som kännetecknar detta album på bästa sätt och som ni kanske förstått är det något som herr Bödel uppskattar. Den mesta av dagens (och gårdagens) Sortmetall är alldeles för återhållsam och tillrättalagd, det gäller inte Helleruin. Det är inte något Funeral Mist-kaos vi pratar om utan ganska traditionell musik av de lite snabbare slaget bara att den är gjord med perfektion. Det är inte mycket som behövs för att få tummen upp av undertecknad bara man gör det på ett bra sätt, lägg till några fräcka panoreringar i någon låt och jag smälter. 

Ulver – Hexahedron (Live At Henie Onstad Kunstsenter) & Scary Muzak

Ulver maxar året och släpper två “live-album”, ett från en konsert 2018 och ett från 2020 då de spelade live till en visning av första Halloween. Ulver är bäst, ingen protest… Tycker man annat har man fel eller är hårdrockare!

Këkht Aräkh – Pale Swordsman 

Jag har svårt för band med “konstiga” namn, även om jag inte har lika svårt för detta fenomen som vissa jag känner (Micke på Kompen och Naz-GUL, jag tittar på er!) men det tar alltid emot att slå igång ett band vars namn man inte ens förstår hur man ska uttala. Om man har ett konstigt namn och sedan har släppt ett album innan som heter ‘Night & Love’ så är det fan ett under att man får en chans att tränga in i mina hörselgångar. Lyckligtvis, för mig, så var det något med omslaget till detta album som tilltalade mig tillräckligt för att provlyssna. 

Även om vissa titlar får en att höja på både ett och två ögonbryn så måste man älska produktionen och den allmänna 1992-vibben. Efter detta album då man fått ge sig att konstiga-namn-band kan vara bra så ska jag nog vara mer öppensinnad i framtiden…

Eller ja, stor chans.

Bubblare:

Merger Remnant – Dregs EP

Ordet om rock är starkt här! Det inledande spåret är nästan 11 av 11.

Spectral Wound – A Diabolic Thirst 

Skulle kunnat stå längre upp men jag orkar inte skriva mer nu. ‘Canada is so hot right now.’ hade en viss pianoslipsuppfinnare sagt om han lyssnat på black metal. 

Malakhim – Theion 

There is a Bacon

Bottennapp  2021

Samtliga år sedan typ 1994 har varit mer eller mindre musikaliskt katastrofala med få undantag, allt från och med 1997 får man räkna som nytt och således något man inte behöver ge mycket uppmärksamhet. Några av de händelser från i år som fått blodsockret (det finns garanterat ett band som har det namnet) att nå avgrundsdjupa nivåer är följande

Thomas Eriksen postar på sin privata Facebook att han under Morks flagg har fått testa en ny biostol på någon ny biograf i Halden. Ja ni läste rätt. För att illustrera detta har han fått hjälp att dra han ut en biostol i skogen, placerat sin gitarr på den, tänt två marschaller och ställt sig bredvid och bett någon fota. Detta är ett så snurrigt tilltag att jag inte ens vet var jag ska börja. Han följer upp detta med att någon dag senare posta en skärmdump från invigningen av ovan nämnda biograf där han poserar på röda mattan. Är detta vad man kan vänta sig av ‘True Norwegian Black Metal’ 2021? Är så fallet så skäms jag över att jag tänkt många onda tankar över er musikscen. 

Sedan ska vi inte tala om hans podcast, eller ska vi det? Jag tror faktiskt det. All heder till alla intervjuoffer som får stå ut med hans totala okunskap och alla ‘Cheers mate!’. Att inte veta vad Deicides frontman heter eller att Aldrahn och Vicotnik gästade ‘Høstmørke’ eller för den delen att det finns ett svenskt Gehennah. 

Det utspelade sig ungefär något så här:

Thomas frågar Apollyon vilka fler black-thrash-band det fanns när Aura Noir drog igång. 

Apollyon: ‘*Listar några band och nämner Gehennah from Sweden*’

Thomas: ‘I actually think they are from Stavanger.’ 

Apollyon: ‘Haha yeah *han tror först att Thomas skämtar men inser ganska direkt att han INTE gör det*… That the one without the H’ 

Thomas: ‘There’s a Swedish Gehennah?!? I did not know that!’

‘I did not know that’ är för övrigt Thomas mest använda fras i podden, total jävla ridå… 

Klädmärket Black Metal or Die

Instagram tyckte för ett tag sedan att jag skulle uppskatta kontot för detta påhitt, dum som jag var så klickade jag in på länken som ledde mig till något som fick blodet att koka. Några, vad jag tror är, italienare tyckte någon gång att det skulle vara en bra idé att starta ett klädmärke med det otroligt infantila namnet ‘Black Metal or Die’. Detta är som när H&M får ordet om rock-feeling och släpper kläder med påhittade logotyper fast dessa verkar tycka att de är seriösa. Självklart så säljer de bl.a. både kepsar och brandade rullbrädor. Aldrig någonsin har jag önskar att de fyra ryttarna sadlade sina pållar som när jag stötte på detta. 

Kvaen vill lyfta hela jävla taket under en spelning. 

Serpesta skäms inte över att använda Sungen som någon form av kvalitetsmärke. 

Det är bara att hålla i er för 2022 kommer, om man  analyserar all historisk data man samlat på sig under åren, bli värre. Inget blir någonsin bättre när det kommer till extremrock! 

/Bure Bödel

This entry was posted on 16 december, 2021 at 9:38 f m and is filed under Uncategorized. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.