Bewildered – Moaning at the gates of Ishtar

Skogen-Jocke, detta lilla geni, är ingen nykomling på dessa sidor. Sist bjöd han på det påhittade bandet Solar Plexus. Uppmärksamma läsare kanske undrar varför 50 % av layouten i det inlägget försvann under mystiska omständigheter? Utan att säga för mycket fanns det ett bandfoto där som inte föll i god jord hos … ja. Fnissigt tyckte jag, men vi var tvungna att korrigera inlägget lite. Imponerande ändå att den gode Jocke lyckades få sitt första inlägg censurerat.

Skogen-Jocke, ja. I slutet av förra året plingade det till i min mobil. Två nya bilder från Växjös finest. Jag öppnade och skrattade mig till ett brock. Påhittade band är fan det bästa som finns. Särskilt om de är så trovärdiga att de nästan finns i verkligheten. Håll i er nu. Här kommer det glömda No Fashion-bandet Bewildered. Ett band som kämpade i motvind.

Omslag, titlar, TACKLISTAN. Det här bandet finns ju. I någon parallell verklighet finns Bewildered på riktigt. Koncentrerar jag mig hör jag riffen. En avlägsen ”Life demise”-minnande melodi från en annan plats, en annan tid. Jag visade Heidenhammer dessa bilder och han blev imponerad. Och då är Heidenhammer kungen när det kommer till imaginära orkestrar.

Runt jul var jag hemma och fikade hos Hammaren och var rätt mör efter att han propsade på en sittning bestående av TVÅ dubbel-CDs med högst dubiösa Lake Of Tears-covers och HELA ”Recipe ferrum” av Tormentor från pärm till pärm. Jag satt som ett glas utspilld mjölk i hans fåtölj när han plötsligt föreslog att vi skrev en intervju. Med vilka då, undrade jag matt.

Med Bewildered.

Sedan var vi igång. Ett påhittat band. Då kan man lika gärna hitta på en intervju och ett fanzine när man ändå är igång. Flitens lampa lyste. Vi iklädde oss rollen som Mackan, envåldshärskare på Ereshkigal Zine. Alla gamla risiga fanzines vi läst, reducerat till ett. Hammarens sambo kom in efter en stund eftersom vi blev mystiskt tysta. Följande replikskifte tog sin början:

– Vad gör ni för något?
– Vi skriver en påhittad intervju för ett påhittat band.
– Såklart ni gör.

Sedan gick hon.

Här kommer då intervjun ni alla väntat på utan att ens veta om det.

Intervju, Kristoffer ”Soulmirror” Nylin från Bewildered. Ereshkigal Zine nummer 2. 1997.

Tjena Soulmirror! Hur är läget uppe i norr? Blire något supa till helgen?

Ave Mackan! Läget är kanon, fredagsbärsen är precis inhandlad och det ligger en stock med Grov snus i kylen och bara väntar. Röj för fan! (Grov snus, Ettan för faaaan – red)

Vad har ni fått för respons på debutplattan, ”Moaning at the gates of Ishtar”? En snabb bio över bandet också tack!!!!!!!!

Förhandsupplagan ligger på 1000 ex, och No Fashion verkar jävligt nöjda. Har i och för sig inte hört av dem på ett halvår, men de har mycket att stå i, ny CD med Stockholmarna Noctes och så. Bandet idag består av:

 Jag, Kristoffer ”Soulmirror” Nylin på sång,

Jens ”Dreamvoid” Hulth på gittarr/lead,

Andreas ”Lord Erebos” Granquist på andra gittarr,

Goran ”Noragh” Jovanovic på bas

Niklas ”Bulten” Fältryd på trummor

Som gäst, eller kanske permanent, får se hur det blir, har vi Linda ”Angel Eyes” Nilsson på keyboards och tjejsång. Hon är jävligt bra. Lirade en sväng med Fimbulfrost innan det skar sig med Steffe.

Jag har hört ryktas om en turné tillsammans med Allegiance, vad händer på den fronten?

Det var ju snubben från Wild Rags som skulle ta hand om den amerikanska biten, men han verkar ha gått under jorden det jävla aset … inte så kul, skickade en DAT-tape till honom och 200 dollar i kuvert. Vi blev också lovade en plats på hans samling tillsammans med Equitant, från Absus, soloprojekt. Vi får väl se vad som händer.

Era texter verkar ju jävligt välskrivna. Berätta lite mer om dom!

Nä, jag vägrar! (Ååååååååh arg jag blir – red) Skämtar bara! Texterna är jävligt feta om jag får säga det själv. Och det får jag. Ha! Men det är Adde som skrivit de flesta. han är bra med ord. Läser många böcker om det ockulta. Dean Koontz och så (Koontz rules! – red). Texterna har mycket symbolik i sig, men det ska inte vara så uttalat. Lyssnaren får bilda sin egen uppfattning om vad texterna handlar om.

Vad tycker ni om kristna och framför allt ALF SVENSSON…? Hur är det, är du satanist/ond/ockult? På era (tidiga) bandbilder har ni ju en hel del ”mörka” symboler, t ex.

Kristna fanatiker är jävla as, som bara är inne på att gräva i folks plånböcker. Nu är jag inte inne på satanism själv, jag är mer en ”anti-kristen ateist”, men är helt klart inne på det ockulta, om än inte lika fanatisk som Adde. Det ockulta är mer en känsla, kanske inte religion …. äh, du vet vad jag menar! (Japp! – red.)

Spelar ni black metal eller death metal? Det är ju lite otydligt.

Ja, alltså vi hade ju corpse paint på demon. Men vi skippade det inför skivan. Blivit så jävla trendigt. Plus att jag inte pallar att tvätta bort det efter spelningar. Vi kör med nitar, patronbälten och läder istället. Jag skulle säga att vi spelar atmosfärisk blackened north metal med betoning på METAL!!!

Det är ganska bra ljud på skivan. vart spelade ni in den?

MEN LÄS TEXTHÄFTET DIN GLASÖGONORM! Det står ju där. (Hata – red). Skämtar bara. Vi spelade in den här i stan. Ljudpalatset heter studion, men vi döpte den till Hellcrimson Studios. Vi är ju inga bögar. Roffe som har studion är grym, men han har inte spelat in så mycket metal. Det är väl vi, Slowgate och Fimbulfrost som spelat in där typ. Nästa skiva blir nog Abyss med Tägto. Han vet hur man rattar ett fett ljud! (Nya Hypocrisy rular fett!!! – Red.) Vi var inte så nöjda med ljudet på spliten med Quatulum, men va faan, man måste ju börja nånstans!

Era inspirationer? Musikaliskt alltså? Är det bara black och death som gäller, eller har ni ett gäng popplattor i garderoben om åker på så fort tillfälle ges????

Haha, ja nog faan är vi inne på pop alltid. Di Leva forever! (Hahaaa!!!!!!!!!!! – Red.) Närå, men det kommer ingen bra ny döds eller black, det är som att allt är inspelat i Sunlight du vet, allt låter likadant. Vi är mer influerade av gammal hårdrock, typ Maiden, Priest och Saxon du vet. (Det hörs på riffen – Red.) Running Wild är för jävla bra, det är ju den musiken man växte upp med liksom.

Det är ju jävligt mycket slingor på skivan. Har ni lyssnat mycket på Dissection och At The Gates?

Har aldrig hört Dissection. (Jamen tjena – Red) Dreamvoid är jävligt inne på ATG, men jag tycker inte det hörs … och vad faan, ska man va originell i varje låt man gör blir det fan inte många låtar gjorda! Det som är viktigt är ju att det är bra låtar, bra röj, bra riff.

Har du/ni några feta tatuerringar eller är ni inga RIKTIGA vikingar?

Håller på att spara till en riktigt fet tattuerring som ska vara över hela ryggen. En bergskedja där Tor och Oden står i en sjö där det flyter avhuggna huvuden från alla kristna. Kommer bli dyrt men jag har precis kanske fått vikariat på lilla Videoteket. Lord Erebos har en Tors Hammare (Mjönlir! – Red) på armen. Den är ganska snygg. Narogh och Bulten har inga tattuerringar än men de är lite yngre. Vilka tatturerringar har du då? New kids on the block eller!???? (ARG! – red)

OK, för att avsluta, vad tycker du/ni om:
1) Ulf Ekman 2)Kebab 3)Pamela Anderson 4) knark 5) nya Mayhem? Tack som faan …

OK, Ulf måste DÖÖÖÖ … kebab: jävligt schysst på fyllan, kanske bästa fyllekäket men pizza går ju inte av för hackor heller! Pamela är såklart as-snygg, hyrde Barb Wire förra helgen och man gick ju fan och hade bånge i en vecka efteråt (instämmer … Red.) … ska fan dra till beachen på LA och bli upplockad … knark: upp till var och en, i rituella sammanhang är det klart att föredra även om jag inte är så inne på det själv. (Ont om fetingar uppe i Norrland? – red.) Nya Mayhem: total ondska, kanske nåt av det jävligaste, men det är ändå inte ”riktigt” Mayhem, det dog liksom med Pelle och Eurynoumos, man vart ju helt knäckt. Men ”Wolfs lair abyss” är bra, inget snack om saken. Tack som fan för inten!

/Hatpastorn, Heidenhammer, Skogen-Jocke

11 svar till “Bewildered – Moaning at the gates of Ishtar”

  1. Så jävla ”EXAKT sådär var det” att jag blev både upprörd, rodnade, skrattade och blev arg under loppet av tjugo sekunders skumläsning. Inte illa!
    Och allt var ALLTID sådär också!
    Briljant.

  2. Fnissade högt åt ”Mjönlir” men vet egentligen inte varför. Det är talang att kunna skriva så obra!

  3. Ha, ha! Det var på pricken 1995-1996! Cadla, Dusk, Blackened o allt vad de hette…

  4. Usch, det kryper i kroppen på mig när jag läser intervjun. Det framkallar minnen av horribelt pubertala intervjuer som i sin tur frammanar febersvettningar av pinsamhet. Verkligen klockrent skrivet.

  5. Dean Koontz. Hahaha!

  6. Koontz + Slowgate i samma intervju = 5 vargar som ylar i månsken av 5 möjliga!

  7. Funderar fortfarande över i vilken dimension Pamela Anderson skulle vara snygg i. Vill minnas att Nikki Sixx sade något i stil med att hon var ”jävligt ful, men extremt dyrt ful” på tiden det begav sig. Han blev inte populär. Roligt.

    Men ska självklart kolla den i helgen nu. Metal för faaan. Don’t call me ”babe”.

  8. Haha, för bra för att vara sant…
    https://ibb.co/dm44G8J

  9. ”Det hörs på riffen – Red” är nästan roligast. Det ligger något plågsamt förnumstigt i det.

    När kommer ”The Ereshkigal Diaries”-volymen? Bara att smaska på. Succén blir ett faktum.

  10. Vägrar tro att det här är på skoj. Allt är alldeles för on point. Hypocrite liksom.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: