Hatpastorns likpredikan

Det råder inget underskott av inlägg på denna Likpredikan som genomsyras av enorm dumhet. Dagens bidrag tror jag hamnar i toppen. Istället för att göra det lätt för sig och skriva om typ ”De tio råaste riffen” eller ”Ihsahns bästa sidoprojekt” (DEN blir kort) så presenterar jag istället ”Runt 20 omslag där omslagsfiguren tar sig en funderare”.

Innan ni slutar läsa, en liten bakgrund till detta.

Som så många gånger förr satt jag hemma hos Heidenhammer och lyssnade på ohelig musik. I vild desperation KRÄVDE jag att han slog på Infernal Beautys platta ”Draqensquar”. Där snackar vi hyfsad black metal från Belgien. Efter att ha studerat konvolutet slogs vi av tanken, hur många skivomslag finns det där omslagsfiluren sitter och tar sig en riktig jävla funderare? Oftast på en tron. Svaret kom att chockera oss. Bara genom att skumma på ytan i våra hjärnor satt vi och rabblade omslag efter omslag tills vi vek oss av skratt. Givetvis kunde jag inte släppa detta när jag till slut blev utslängd från Hammarens residens så jag messade Pär och Andreas från Bergraven och efter en viss initial förvirring började nya bidrag att poppa upp likt svampar ur marken.

Att många skivkonvolut ser likadana ut eller har liknande teman är inte något nytt eller konstigt. Särskilt inte inom black metal och dess kranskommuner. Hur många granskogar, solnedgångar, dödskallar, tecknade monster, palats, ormar, trianglar, bägare, svartvita bistra män i svartvit bister ansiktsfärg och fullmånar har man sett egentligen? Oräkneliga.

Nu kör vi.

Lubricant – ”Nookleptia”

När Bergraven-gänget skickade denna trodde jag att jag hade dött och hamnat i arenarockhimlen. Vi snackar finsk döds från tidigt 90-tal och en naken man som sitter på en sten i någon av de tusen sjöarna och tar sig en funderare. Frågorna är många. Vad tänker han på? Hur tog han sig upp på stenen? Ja, det får vi nog aldrig veta. Bandnamnet? Man blir inte längre förvånad. När bandet bildades typ 1989 fanns det ett antal bra namn lediga. Nädå. Lubricant ska vi heta.

Protector – ”Leviathan´s desire”

Mycket har man sett i sina dagar, men när Protector bjöd på en målad orch med tipsgubbekropp var dagen då allt gott i världen dog. Jag är genuint chockad att konstnären inte krafsade dit en illa passande taxijacka och dåliga jeans på aset. Ja, här sitter han i alla fall. På bassängkanten och tar sig en funderare. Något även jag borde göra. Har jag förresten berättat om gången då jag beställde tre taxijackor för ett socialt experiment som aldrig blev av? Vi tar det vid ett annat tillfälle.

Evol – ”The saga of the horned king”

Smurfkungen i det här kungariket har det inte lätt. Då hans palats står i lågor gjorde han det enda rätta, han grep sin tron och satte sig på uppfarten och tog sig en funderare. Själv grep jag en pil och sköt en albatross.

En mycket underhållande skiva med ett lika festligt omslag. Snackar vi blyertsspyor var Evol kungarna och drottningarna. Eller prinsessan kanske jag ska säga. Ja, alltså en av medlemmarna kallar sig Princess Of Disease. Herregud, vakna upp för fan! Det här ska ni kunna vid det här laget! Princess Of Disease, den italienska damen som ser ut som Sarah Jessica Parker fast med högre chipspanna och ekivok klädsel. Baskunskaper.

Cirith Ungol – ”One foot in hell”

Då bandets debutplatta “Frost and fire” kanske har det snyggaste skivomslaget någonsin blir man lite brydd att de valde ett omslag med en fundersam insektsgubbe som tredje giv. Insektoiden har det där lätt panikartade uttrycket när man precis kommer på att man glömt något viktigt. Vad kan den ha glömt? Min gissning: kläder. Pluspoäng att insekten har en skattkista som fotpall. Bedårande.

Amsvartner – ”The trollish mirror”

Nu snackar vi! Konstnären Kris Verwimp var ju faktiskt upphovsmannen till hela det här haveriet då det var han som rafsade ihop Infernal Beautys omslag. Det här är kvintessensen av ett omslag där någon tar sig en funderare. Bandet borde även de har tagit sig en sådan efter de släppte plattan ”Dreams”. En platta som inkluderar låten ”Funkyman”. Omdömeslöshetens nirvana. Att ”Dreams” släpptes 1999 är såklart ingen slump.

Northern Oak – ”Of roots and flesh”

Lite brittiskt på menyn. Uff. Här har vi en klassisk dryad, eller ent, eller vafan man nu kan kalla den där humanoida björkruskan som sitter och tar sig en funderare. Inget av skivomslagen är liksom det fulaste man sett, men visst blir man som lite mätt?

Odium – ”The sad realm of the stars”

Tänk att hamna i situationen att man måste sätta sig på sin farligt designade rymdbalkong och ta sig en lång funderare. Ruggig tanke. Vad fan har den där nörden egentligen ställt till med? Det är ju på nivån att han råkat färga sin flickväns alla kläder rosa efter ett missöde i tvättstugan. Förmodligen var det den där illröda Mayhem-tröjan med ”Deathcrush”-motiv som var skurken. Ja, det blir ju så. Själv bytte jag min illröda Mayhem-tischa med Dark Forces-Lars. Vad jag fick i utbyte? En Abazagorath-longsleeve i storlek en miljard. Superlyckat.

Razörschrieck – ”Eternal weariness”

Lite rysk DSBM en solig lördag gör susen. Sa ingen någonsin. Inkluderar det instrumentala stycket ”A tape from the attic”. Köplusten rasar. Skivtiteln är även den i en klass för sig.

Det där skelettet har det inte lätt. Vi kan nog alla känna igen oss i att sitta på sängkanten och ta sig en funderare när livet känns som … ja, rysk DSBM med ett efterblivet bandnamn.

Mütiilation – ”Black millenium (Grimly reborn)

Ja, här sitter bandets upphovsman själv och tar sig en funderare i rullstol och snäva byxor. Första gången jag såg det här omslaget för snart 20 år sedan skrattade jag högt, men ju fler åren blir desto mer passande tycker jag det är. Det är fan rätt bra drag i bilden. Ja, minus den förvånade hunden i hörnet då. Och. Alla som någon gång stavat namnet med bara ett ”i” i början räcker upp en hand.

Du där som inte räcker upp handen. Sluta ljug. Du skrev Mütilation som alla vi andra. Lägg av.

”Vampires of black imperial blood” är även det ett omslag som kan räknas in i detta vansinne.

Nargaroth – ”Rasluka Part II”

Är det inte märkligt hur lite det har skrivits om Nargaroth på dessa sidor? Jag vet att jag avhandlat dem när jag för första gången såg dem live på Baroeg. Det var en sagolikt kass spelning. De bad till och med om ursäkt på MySpace efteråt. Omslaget till ”Rasluka Part II” är ett kanonexempel på någon som tar sig en riktig ångestladdad funderare. Åt vänster den här gången för att bryta lite ny mark. Jag har själv suttit exakt sådär många gånger. Bland annat dagen efter en spelning i Italien där jag var så bakfull att jag frivilligt lade mig i ensamhet i en stekhet minibuss. På bilstereon spelades ”Forever young” av Alphaville.

Då ingen har dragit skämtet, ”My name is Rasluka, I live on the second floor”, drar jag det nu. Tack. Varsågod.

Burzum – ”Fallen”

Greven drar sitt strå till funderastacken med hjälp av konstverket ”Flowers and tits” av konstnären Adolphe-William Bouguereau. Nu kanske inte målningen heter det egentligen, men jag orkar inte kolla upp det. Konstnärens efternamn låter som skällsordet ”bögröv” om man blandar det med skånska och sjörövarspråket. Vilket i och för sig är samma sak. Herregud vilket starkt content det här inlägget är.

Shining – ”Född förlorare”

Tre utslagna män som tar sig en välbehövlig funderare. Ja, så mycket mer har jag väl inte att säga egentligen. Tänk ändå att Nordman-Håkan gästsjunger på denna. Jag är förlist, liksom.

Defleshed – ”Under the blade”

För ett otränat öga kan det vara svårt att särskilja huruvida figuren på omslagen tar sig en funderare eller bara sitter och gubbtjurar. Som tur är har ni mig och Heidenhammer som kan reda ut begreppen. Detta är en gränsryttare, men nog sitter han där … och tar sig en funderare. Gissa vilket ord som helt börjar sakna betydelse för mig nu medan jag sitter och skriver detta. Bra skiva för övrigt. Och ja, vi har lämnat vänster och högerfunderare för en mer central kontemplationsställning.

Infernal Beauty – ”Drakensquar”

Omslaget som står till skuld till hela det här inlägget. Det borde rimligtvis legat först i listan, men det orkar jag inte fixa nu. Kris Verwimp. Vilken kille. Om det är någon som tar sig välbehövlig funderare är det den här barbaren. Att bandet sjöng på sitt eget påhittade språk, drakenslina …  vilket tålamod man ändå haft med den här genren.

Savatage – ”Hall of the mountain king”

Savatage Danielsson bjuder på en välsvarvad gubbjävel som skjuter blixtar ner i bägare. Tar han sig en funderare? Egentligen inte, men det där Savatage Danielsson-skämtet har jag sugit på i femton år. Minst.

Kalidia – The frozen throne”

Ännu ett italienskt bidrag. Här råder det inga tvivel om att omslagsherren tar sig en funderare. Förmodligen om hur han enklast kan få tag i medicin för sin skenande urinvägsinfektion. Ja, det är ett obehagligt ”Ia”-band. Ja, det är power metal. Av värsta sort. Ni vet ett sådant där band där frontdamen ser ut som Wonder Woman och de manliga medlemmarna som något man skymtar förbi i bakgrunden när man slökollar på Young Hercules. Och då är jag generös.

Antti Martikainen – ”Northern steel”

Mer finskt. Var man inte anti innan kan man spana in vad Antti ställer till med. Förlåt. Återigen en fundersam barbar på en tron som är placerad på ett korkat ställe. Minns ni när Dark Funeral hade som plan att flytta till Transsylvanien och sitta på en tron och härska? Har alltid undrat över vad som blev av det vattentäta uppsåtet. Det blev pentagramstrumpor och isskrapor istället. Om vi återgår till Antti igen kan vi snabbt konstatera att det där bandfotot inte var speciellt coolt. Såvida inte man är kommunalråd i Säffle.

Scythia – ”… of exile”

Nu har vi något helt unikt. Ett kanadensiskt ”Ia”-band med kvinnlig frontfigur där de inte bara har ett omslag, utan två, där det sitter någon megatönt och tar sig en funderare på en tron. På samma skiva. Just det. ”… of exile” var tydligen en sådan storsäljare att den släpptes med två separata omslag. Det första inkluderar en knubbig grinkuk på en fullkomligt idiotisk björntron och den andra är egentligen samma idé, fast lite upphottad. Återigen, vem väljer att bygga en tron utomhus eller i anslutning till en öppen vägg?

Nu orkar jag inte fler, men som ni förstår finns det ett otal skivomslag där någon sitter och grubblar. Oftast på en tron. Har jag släppt skivor själv på det temat? Minst två. Spelar allt det här någon roll? Egentligen inte. Dock var det ett ypperligt tillfälle att hacka på lite band och garva åt något korkat.

Nä, nu ska jag göra som demonen Belphegor och ta mig en genuin funderare på vad som kommer härnäst. Det blir en podcast som kommer redan imorgon. Förmodligen den bästa vi gjort. Jag och Dr Panzram går bland annat igenom den sämsta skivan vi spelat in. Längd på podcasten? En timme och fyrtiofem jävla minuter.

På återseende.

/Hatpastorn, med hjälp av Heidenhammer, Pärzuzu och Vidhall.

This entry was posted on 28 mars, 2020 at 11:35 f m and is filed under Uncategorized. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.