Hatpastorn filosoferar kring Behemoths senaste produkt

Nergal från Behemoth är som vi alla vet en sann entreprenör. Förutom musiken pysslas det bland annat med skäggverksamhet i hemlandet Polen. Efter ett hett tips från läsekretsen (Vithatten av!) fick jag nys om hans senaste affärsverksamhet.

Hundmat.

Vegansk hundmat om man ska vara exakt. Tänk om ni stått i replokalen i mitten av 90-talet och någon klivit in och sagt, ”Grabbar, ni anar inte vad jag drömde inatt! Jag drömde att Nergal började saluföra vegansk hundmat!”. Det hade ju inte blivit något mer rep den dagen.

Visst, kravmärkt hundmat är ju en fin tanke och naturligtvis har det paralleller till Behemoths dänga ”God=Dog”. Likväl kan jag inte sluta gubbfnissa i det absurda att Behemoth numera är hundmatsförsäljare. Sventevith – Storming near the Frolic.

What a time to be alive.

Att artister säljer märkliga saker är såklart inget nytt. Det är allt från dildos till rödtjut liksom. Cashen ska in. Jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till det. Dissonans i hjärnan blir det ju. I en värld av Dark Funeral-isskrapor och Beherit-skateboards är det lätt att man tappar sugen. Jag har förståelse att band vill dra in några extra kronor, men det offrar som oftast all mystik. Samma sak när booklets är smällfulla av sponsorer. Jag vill inte veta att någon namnlös fantom i nitar och kåpa är sponsrad av någon jävla tatuerare i Flen. Eller vilka trumprylar Lord Xzoriath Ljusbane får 10 % rabatt på. Jag är såklart skyldig till sponsorer själv, eller ja, band jag har spelat i har varit sponsrade av allsköns mög vars logos förpestat bookleten. Som musiker är det guld med spons, som konsument är det inte lika kul att se. Jag minns inte om det var At The Gates eller In Flames som i början av karriären var sponsrade av något skejtklädmärke. Det syntes i alla fall på bandfotot. Rena rama Ellos-katalogen. Den totala antitesen till Grotesques bandfoton som alltid var extremt true.

I slutändan, är det värt det? Sponsring av instrument/studioprylar, ja. Fem skjortor från MQ, nej. Fingertoppskänsla är väl ordet jag söker efter. Varför är det inget band som är sponsrade av något extremt förresten? Typ IS, Guns & Ammo eller kärnkraftslobbyn? Hade jag köpt en skiva som förkunnat att de var sponsrade av något riktigt oheligt hade man i alla fall höjt på ögonbrynen och utbrustit i en lätt vissling. Ha lite uppfinningsrikedom för fan! Det är ju bara en tidsfråga innan band börjar annonsera mobilspel. Wolves In The Throne Room Farming Simulator 2000. Mayhems Candy Deathcrush. Ramones Bejeweled Blitzkrieg Blipp Blopp. Clash Of Clandestine Blaze.

Men ja, hundmat var det.

Min tipskälla kläckte Royal CanIn Aeternum. Jag kontrade med Vov Hell. Sedan kan man alltid falla tillbaka på Eukanuba Haani.

På återseende.

/Hatpastorn

4 svar till “Hatpastorn filosoferar kring Behemoths senaste produkt”

  1. Det är sån sellout! En riktig hårdrockare skrapar inte rutorna!

  2. Han är väl inte riktigt trve (så som alla riktigt hårda black metal-fans säger), men Devin Townsend pular ju med ett mobilspel. Om jag inte har helt fel för mig så har väl Amon Amarth dessutom redan släppt ett.

  3. In Flames var det som sponsrades av ett klädmärke, tror det var för över 10 år sedan. Minns både bilderna och intervjun i Close-Up som gav samma retningar i svalget som när politiker pissar på sina egna vallöften dagen efter valet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: