Hatpastorns likpredikan

Temamånad, spännande. När Pastorn la fram idén så fick jag tänka några minuter på vad jag skulle skriva om. Det finns många kassetter som spelat stor roll i mitt liv, men det är få som jag faktiskt har någon form av historia att associera dem till.

Till slut kom jag på att jag har en smått underhållande anekdot om ett kassettband som jag kan dela med mig utav.

Runt 91-92 fick jag en plastpåse med massa hemmainspelade kassettband av en släkting. Jag minns inte så jättemycket av själva innehållet förutom just en kassett. På ena sidan stod det skrivet ”Black Sabbath – Live at Last” och även om jag vid denna tidpunkt inte var så superinsatt i just detta band så kände jag såklart till dem. Jag hade mer lyssnat på band som Twisted Sister, Alice Cooper och Kiss under de tidiga åren. Jag gissar att det var just igenkänningsfaktorn som gjorde att jag började lyssna på denna kassett bland de kanske 20-30 som hamnat i min ägo. Jag blev helt förbluffad över detta album, det lät som inget som jag någonsin hört förut, det lät inte ens som jag hade fått för mig att detta band skulle låta. Det var tungt och hårt, jag var förälskad efter första lyssningen. Månaderna gick och jag lyssnade med jämna mellanrum på denna kassett, jag tog dessutom med bandet till klassdiscon på ”Roliga timmen” och försökte få mina klasskompisar att förstå storheten. Det gick väl inte så där jättebra dock.

Kanske ett eller två år senare köpte min lillebror ”Live at Last” på CD och när jag såg detta blev jag eld och lågor. Jag tog med CDn in i köket och sa åt min far att jag hade något att spela upp för honom. När han såg vad jag ville spela upp för honom så sa han föga imponerat att han visste såklart vilka Black Sabbath var. Det var nog så att han till och med hade ”Sabbath Bloody Sabbath” på vinyl någonstans. Jag slängde in CDn i spelaren och peppen var total, sedan ridå. Jag förstod inte alls vad det var jag lyssnade på, detta lät inte alls som musiken på min kassett. Förbryllat kliade jag mig i huvudet och det kändes som jag befann mig i någon form av alternativ verklighet. Vad fan handlade detta om, varför lät det inte som inspelningen som den jag hade i min ägo? Jag försökte förklara för pappa att såhär ska det inte alls låta, men han berättade att det var just precis såhär detta band lät.

Min föräldrar skilde sig när jag var rätt ung så när detta utspelade sig kunde jag inte ta fram kassetten då den fanns hemma hos min mor så jag fick låta alla frågor vila tills jag åkte tillbaka till min mor. När jag efter några dagar kunde försöka lösa mysteriet så undersökte jag den plastbit som höll på att ge mig gråa hår innan jag ens blivit tonåring. Mycket riktigt stod det ”Black Sabbath – Live at Last” skrivit men hur kunde det då inte vara samma inspelning som den på CDn? Till slut kom tanken till mig att jag kanske skulle lyssna på andra sidan och döm av min förvåning, musiken som kom ur mina högtalare lät som CDn hemma hos pappa. Jag plockade ur kassetten ur stereon och läste vad som stod skrivet på andra sidan som inte borde vara Black Sabbath.

Carcass – ”Necroticism”.

Nu började jag förstå vad det hela handlade om. Min släkting hade blandat ihop sidorna när han skulle skriva vad som fanns på varje sida. Det betydde att jag alltså hade lyssnat på Carcass tredje album under en längre tid i tron att jag lyssnat på Black Sabbath! Detta var min första kontakt med death metal.

/Bure Bödel

This entry was posted on 4 september, 2018 at 3:29 e m and is filed under Uncategorized. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.