Här är din död. Sataros.

Sataros var med och grundade Arckanum en gång i tiden, när Shamaatae fortsatte bandet som ett soloprojekt så grundade Sataros projektet Sataros Grief. 90-talet var kantat av en hel del brokigheter, men även en hel del black metal. Direkt från Mora svarade Sataros på mina frågor.

/Bure Bödel

Hallå där Sataros, du har varit rätt duktig på hålla dig från rampljuset trots att du tidigt var en del av den svenska death/black metal-scenen. Din första demo var med bandet Absorption 1990, sedan rullade det på med Arckanum och du var även medlem i Sorhin under ett tag. Vad kan du berätta om den första halvan av 90-talet?

Första gången som jag och Shamaatae möttes var på Strandens högstadieskola i Mora. Han hade precis flyttat hit från Göteborg och skulle börja 8F och jag 7F. Den dagen så skulle alla i klass 7F, 8F och 9F umgås och göra saker tillsammans. Vi hittade varandra direkt via musik och en gemensam känsla av att inte passa in. Vi bestämde rätt omgående att vi skulle starta ett band då han redan var en kompetent trummis och jag en usel gitarrist. Precis som du nämner så blir första bandet Absorption. Ett band som kanske hade mer rötter i thrash metal än något annat, det var väl bara det att thrash metal inte hade sina guldår under den tiden. Jag var frälst i Testament, Kreator, Tankard men även band som W.A.S.P., Iron Maiden, Saxon och Venom som fyllde min vardag. Det var musik dygnet runt under den tiden och när black metal sparkade in dörren blev det en hel livsstil. Efter Absorption blev det dock mycket death metal och det var nog Deicide som fick mig att älska den musiken till att börja med. Det var så många band som kom på en gång och jag älskade Florida-soundet, men mina husgudar kommer alltid vara At The Gates. Innan så var det band som Napalm Death, Benediction, Bolt Thrower, Pungent Stench och Carcass som slaktade högtalarna. Efter ett par år så startade vi dödsmetallbandet Disenterment tillsammans med Basse och under en kortare period så var även Tommy Erixon med, han kom då ifrån Umeå-bandet Nocturnal Rites. Vi gjorde några spelningar, bland annat en i Bergsjön där publiken till slut stod och skrek ”hem och repa” i kör. Det var helt sjukt men vi fick black out på samma ställe i en låt och vi började om tre gånger utan att lyckas spela klart låten. Vi spelade även in en femlåtarsdemo som faktiskt är helt ok. Hur jag sedan kom att börja spela med Sorhin var nog genom att Shamaatae började spela trummor med dem och någon tyckte att jag kunde vara med och testa. Jag var med på en spelning som finns någonstans, den är inspelad på VHS. Jag skrev en del låtmaterial, men om det är något som är med på någon inspelning har jag ingen aning om.

Kommer du ihåg vilken din första kontakt med death respektive black metal var?

Min första kontakt med vad vi idag kallar black metal var den ”andra vågen”. Jag räknar inte med de tidigaste banden som Venom och liknande. Jag minns det väldigt tydligt, jag och Shamaatae var och hälsade på någon släkting till honom i Göteborg och vi skulle gå till Dolores och köpa varsin LP-skiva. Jag fastnade direkt för ett omslag som var både rått och på sin tid unikt. Shamaatae köpte för övrigt en skiva med bandet Disastrous Murmur som var sjukt bra. Jag köpte i alla fall skivan och vi åkte hem till hans släkting och la på den på vinylspelaren och vi bara tittade på varandra och tänkte ”va fan är det här?” Ska det låta så här? Ingen bas? Vi lyssnade om och om igen och känslan av att ”jaha, så här kan man också göra” var så mäktig och överväldigande. Från den dagen var black metal våra liv. Skivan var “A Blaze in the Northen Sky” med Darkthrone. Vi blev snabbt besatta av livsstilen och klädde oss bara i extrema metalkläder. Det blev på allvar och vi fick snart kontakt med likasinnade runt om i Sverige. På den tiden så brändes kyrkor, folk tog livet av sig på olika extrema sätt och andra blev mördade i svartmetallens namn. Vi blev svurna Satanister och fördjupade oss i böcker och läror efter bästa förmåga. Vi kom i kontakt med olika satanistiska ordrar och nätverk. Vårt magiska arbete växte i samband med att vi lärde oss att sortera bort musikfolk som inte hade för avsikt att gå den vänstra vägen och genom att lyssna på dem som hade vandrat längre på den stigen. Våra texter och vår musik blev en förlängning av det magiska arbetet. Vi levde black metal och köpte till en början allt trams kring life metal och kriget mellan den svarta cirkeln och Stockholmsbanden. Det var så mycket trams på den tiden samtidigt som det var på blodigt allvar, men det är väl så det är när man är ung. I dag älskar jag att slänga på en gammal Entombed eller Dismember-platta, på den tiden var det uteslutet.

Vilka influenser hade du under denna tid och vilka var artisterna/albumen du lyssnade på?

Darkthrone, Bolt Thrower, Deicide, At The Gates, Kreator, Edge Of Sanity, Marduk, Grave, Slayer, Unanimated, Emperor, Black Sabbath, Motörhead, Immolation. Fan det var så många band och jag kommer glömma det bästa så det känns lönlöst att försöka fortsätta med listan… Det var ju så många demoband på den tiden som var asbra men mitt minne sviker mig just nu.

Du hade även ett soloprojekt under namnet Sataros Grief. Jag tyckte man stötte på det namnet både här och där under 90-talet men det verkade aldrig finnas något material tillgängligt. 2008 släppte du en split med ditt tidigare band Arckanum där du presenterade låten ’Älska min Död’. Har det funnits några andra låtar tillgängliga innan dess och vad kan du berätta om detta projekt?

När det kommer till Sataros Grief var det ett projekt som fanns i bakgrunden hela tiden, men som kanske inte betydde lika mycket för mig som vad Arckanum gjorde för Shamaatae. Jag hade mycket texter, idéer och en del musik som är klar. Ett tag så var det väldigt stora planer men det liv som jag kom att leva med kriminalitet, gäng och fängelse gjorde att jag hade mycket fokus på annat. Visst hade det varit kul att göra något av det, men det tar sådan tid att styra upp ett sånt projekt igen så det är nog inte troligt. Jag är otroligt tacksam över att jag fick följa med Shamaatae till Kalifornien och spela in spliten med Arckanum/Sataros Grief. Det var en grym resa som vi kommer ha gemensamt resten av våra liv.

Hur kommer det sig att Arckanum gick från att vara en trio till att bli Shamaataes soloprojekt?

Arckanum var alltid Shamaataes projekt och han ville ha det så, inga konstigheter alls och det blev ju jävligt bra kan man ju säga så här i efterhand.

Jag minns att jag läste en intervju med Shamaatae för många, många år sedan (det måste ha varit 97-98 kanske) där han nämnde ett band som du och han skulle starta/hade startat som skulle gå under namnet Tassemarkers Vaeurld. Detta band ska, om jag minns rätt, inte ha varit ett metal-band utan något mer ”mörkt”. Jag minns att jag verkligen var spänd på att höra detta band men det verkar ha runnit ut i sanden. Kan du skina lite ljus på detta?

Tassemarkers Vaeruld var ett projekt som vi lekte fram i studion, det är en atmosfärisk musik som blandar akustiskt med elektroniska delar. Det är ganska unikt och den inspelningen finns kvar på ett rullband i Mora, kan till och med vara så att Shamaatae har koll på det bandet. Det är ett projekt som skulle vara väldigt kul att leka vidare med. Vi får se vad som händer framöver.

Efter att du hoppade av Sorhin 1995 så var det tyst från dig tills du och Shamaatae slog era påsar ihop igen i bandet The Hearsemen. Vad hände mellan dessa år? La du gitarren på hyllan eller fortsatte du skriva musik?

Ja, det hände väldigt mycket. Musikmässigt så hade vi ett black metal-band som hette Demonizer där jag sjöng och spelade gitarr. Shamaatae på trummor och vår broder Mattias på gitarr. Det var aggressiv musik med grymma stämmor och melodier. Vi spelade live en gång som jag minns. Vi var några som drev ett spelställe i Mora. Det var en förening som hade ett stort hus där det var fest jämt med en massa liveband och en massa öl i baren. Inferno hette det, grymt som fan. Under den här perioden så levde jag med ena foten i musikvärlden och den andra foten i kriminaliteten och vi var ett gäng som begick väldigt många brott under ett antal år. Jag hade varit häktad i perioder och fått flera domar på de senaste åren och 1999 blev jag dömd till fängelse i 2 år och hamnade på Norrtäljeanstalten där jag träffade gamla och nya vänner. Utan att gå djupare in på det så blev jag medlem i både M.L.O. och Werewolf Legion och tiden efter fängelset blev inte lugnare. Det finns mycket att tala kring denna tid men efter Jons död och allt som varit kring M.L.O.så väljer jag att inte gå in djupare i den delen. För att göra en lång historia kort så kom jag tillbaka till Mora 2005 efter att ha varit på ett behandlingshem efter att gått ner mig helt i droger med allt vad det innebär. Jag träffade Shamaatae och Krille på Red Hot Tattoo i Mora och de frågade om jag var intresserad av att lira med dem. Vi satte igång och repade samma dag. Hur det sedan gick med The Hearsemen är historia. Ett grymt band och en spännande tid.

Hur såg musikscenen ut i Mora när du började spela i band? Hade ni några gelikar eller höll ni er mest för er själva?

Det första bandet som jag såg upp till var ett thrash metal-band från Mora som hette Hasty Death där Thomas från Unleashed spelade från början. Jag kommer ihåg när snacket började om att Thomas skulle börja spela med Unleashed. Wow! Det var stort och det blev som ett bevis på att man kunde komma ut i den stora världen och spela med de stora pojkarna. Sedan fanns det ett band som hette Skegg som lirade mer dödsmetall. Vi var ett gäng som umgicks på en ungdomsgård som inriktade sig på musik. Det var punkare, rockers, metalfolk och rappare i en salig blandning och vi spelade med varandra i olika band. Incardine var ett dödsband från Rättvik som vi hängde med en del. Fredrik ifrån Incardine hamnade också i Unleashed och hur det gick till har jag ingen aning om, men de gillar väl dalmasar antar jag. Senare ploppade det upp andra black metal-band i Mora där det största och bästa utan jämförelse är Craft som numera dominerar den scenen.

Detta var de spörsmål jag hade denna gång, jag får tacka för att du tog dig tid att svara på mina frågor. Är det något du skulle vilja tillägga innan vi avrundar?

Tack själv, det finns hur mycket som helst att skriva om denna tid men det här får räcka för denna gång. Kul att du hörde av dig och visade intresse och hoppas att detta kan ge glädje till någon.

Hell Satan och lev väl mina vänner…

Sataros

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: