Här är din död. Del 3. Mortiis.
När jag påbörjade detta projekt så knåpade jag ihop en ganska gedigen lista på personer som jag skulle vilja intervjua. En tanke som jag hade var att försöka få tag i dem som kanske inte alltid var de mest självklara valen när det kommer intervjuoffer och på något vis kan jag väl tycka att Mortiis hör dit. Alla vet att han spelade bas på de första (och enligt mig de bästa) släppen med Emperor men det var när han gick solo och skaffade sig en trollnäsa som han gjorde sig ett namn, så därav tyckte jag det kändes intressant att får höra hans version av hur det var under hans ’metal-år’.
För att det ska bli riktigt rimligt så har jag låtit bli att översätta svaren utan de presenteras här på sitt originalspråk.
För mer information om hans nuvarande förehavanden samt för att köpa skivor och merch, besök http://www.mortiis.com
/Bure Bödel
Hallå där Mortiis, hur står det till idag? Jag ska helt ärligt erkänna att jag inte har stenkoll på vad du pysslade med rent musikaliskt innan du började som basist i Emperor. Om jag har förstått rätt så ska du ha sjungit i ett death/grind/gore-band som hette Rupturence samt varit med i ett annat band som kallade sig Wilt of Belial vilket ska ha varit ett doom-band. Stämmer detta överhuvudtaget och är så fallet, vad finns det att berätta om dessa band?
Jo, det stemmer det. Rupturence var ett band jeg hadde sammen med 2 kompiser fra ungdomsskolen, typ 1990, i cirka 8-9 måneder. Trommisen gikk på en annen skole, og var vel ett år yngre enn oss eller noe, så han var vel 14, mens resten av oss var 15. Jeg var vokalisten, og prøvde så godt jeg kunne å låte som sangerene i Carcass og Xysma og den type death metal band.
Wilt of Belial var mer slow death/doom. Vi skulle egentlig hete Thou Shalt Suffer, men ingen av de andre medlemmene ville ha det navnet, så det gav jeg til Ihsahn istedet, haha! WOB ekisterte i max 3 måneder. Vi hadde samme trommis som Embryonic (pre- Thou Shalt Suffer, og der Samoth og Ihsahn spillte før Emperor).
1991 blev du som sagt medlem i Emperor, hur lärde du känna Ihsahn och Samoth och hur kommer det sig att ni började spela tillsammans?
Jeg gikk i paralell klassen med Ihsahn fram 1988-1990, og det var hans kompis, Steinar, som jeg startet Rupturence og WOB med. I sent 90 eller tidlig 91, så ble jeg mer inne på mørkere metal, og jeg hadde kjent Samoth (via Ihsahn) siden 1989 typ, og når de ville starte ett litt mer ”dark” metal band, så var jeg bokstavelig talt den eneste personen innen mils omkrets som passet inn. Emperor var jo bare 2 låter på en rehearsal tape, uten tekst eller vokal, eller band navn i 1991. Jeg hadde ett par tekster fra WOB tiden, som hette ”Forgotten Centuries” og ”Moon over Kara-Shehr”, så jeg tok med de, og litt senere kom jeg på navnet, de fikk logoen av meg også, etter at jeg fikk den i posten av en fyr fra øst europa ett sted.
Ihsahn och Samoth kom från death metal-bandet Thou Shalt Suffer, men Emperor blev ett black metal-band. Var det målet från grundandet att det skulle skilja sig från era tidigare band eller var det något ni arbetade fram under tiden ni skrev musiken.
Nå var det jo alltid Ihsahn og Samoth som lagde musikken, jeg bidro med tekster. Jeg prøvde komme med forslag til hvordan man skulle arrangere riffene de lagde, men jeg tror ikke de tok meg så seriøst, haha!
I starten var det aldri snakk om at det skulle være black metal, det var det aldri når jeg var med. Vi likte jo black metal! Men vi ville ikke kalle Emperor for det, vi syntes faktisk at black metal begynte å se for trendy ut i 1992! Nei, jeg skrev mer typ okkulte og mørke tekster. Jeg var mer inspirert av Tom Warrior, Killjoy (Necrophagia), litt typ dark fantasy og litt Bathory, kansje litt Venom også. Cronos er jo en poet!
Vad var din bild av black metal när du började experimentera med denna genre? Vad symboliserade black metal för dig 1991?
I 1991 hadde ikke alt gått til helvete enda, så black metal på den tiden handlet vel mer om ”the spirit of the underground” enn å nedkjempe kristendom og være ondskapen manifestert. Det gikk litt over styr og stell i 1992 og 1993, kan man vel si!
Jeg tror at om noe, så var det i starten en liten anti reakson på at alle 12 åringer med snørr på kinnet satt og hørte på den nye Napalm Death-platen. Og det er jo ikke noe feil med det, jeg var stor ND fan fra 1988-1990, men man ble jo så jævla fan av gamle Destruction og Hellhammer, svarte spandex, patronbelter og armløse gamle Kreator-trøyer at man ble kansje litt blind? Jeg mener, selv var man jo en 16-åring med snørr på kinnet, som hadde en masse store meninger om hva som var ”true” og ikke. Vi følte jo at det var helt jævla B å springe rundt i blåa jeans og lumberjack skjorter når man spiller metal. Det gikk liksom ikke an! Om man ikke så ut som ”Slayed Necros” eller ”Satanic Slaughter” 24 timer i døgnet, så var man ikke ”true”.
Vad lyssnade du själv på för musik under denna tid? Var det mycket musik från första vågen av black metal? Spontant upplever jag det som att ni norrmän var mer öppensinnade när det kommer till bredden av musikintag än vad vi var i Sverige.
Altså jeg ble ganske open minded ganske tidlig på 90 tallet. Man hørte jo på mye Bathory, Venom, Sodom, Destruction, Frost/Hellhammer, Rotting Christ, Master´s Hammer, Tormentor, Morbid, Treblinka, osv men samtidig så hørte jeg jo også en del på eksperimentel musikk som Tangerine Dream, Klaus Schulze, Kraftwerk, Coil, Sleep Chamber osv… Til og med Pink Floyd og Black Sabbath…Så lenge man kunne finne ett slags mørke i det. Det var jo sånn man tenkte…Men det gikk selvsagt etter hvert over til at så lenge musikken var bra, så hørte man på det. Jeg kan ikke snakke for andre, bare meg selv. Jeg tror vi hadde en del meget trangsynte mennesker blandt oss også. Euronymous var overraskende open minded egentlig, men det visste nok bare de som kjente han. Han lærte meg å like Ultravox, haha!
Under de år som du var medlem i Emperor så var det du som författade texterna till era låtar, många hävdar att black metal måste ha sataniska texter för att vara just black metal. Hur ser du på detta?
Vi tenkte aldri sånn. Det kansje er sant, men om du er under 35 år gammel og har en masse åsikter om en genre som ble populær når du selv var type 10 år gammel, så skal du faktisk bare holde kjeften.
Texterna du skrev till Emperor var skrivna på engelska, men när du skapade ditt soloprojekt så blev titlarna, och även de få texterna som förekom under ‘Era 1’, skriva på norska. Hur kommer det sig att du bytte språk?
Jeg var nok litt inspirert av Burzum akkurat der. Jeg likte Burzum ganske bra på den tiden, og syntes det hadde en helt unik atmosfære med det norske språket. Jeg husket jo bl.a Master´s Hammer og noen Sør Amerikanske band som brukte sitt eget språk, og det fikk jo en helt unik atmosfære, så jeg ble inspirert av det, helt klart.
Du har aldrig varit sugen att börja spela black metal (eller metal överhuvudtaget) igen någon gång under alla de år som gått sedan du la basen på hyllan?
Nei altså jeg vet ikke hvordan man gjør sånn musikk. jeg kan det jeg kan, og det har jeg gjort ganske bra. Det nærmeste jeg kom, var jo den tiden Mortiis var (og igjen kommer til å bli, en dag) ett industrielt rock/crossover band, da var det en del aggressive riff og fremføringer. Det ble noen brutna revben for å si det sånn. Men det har aldri vært ren metal.
Om vi ska prata en snabb sväng om nutiden, just nu är du ute och turnerar med ett ‘Ånden som gjorde Oprør’-set, hur kommer det sig att du valt att blicka tillbaka till Era 1 igen? Kan vi förvänta oss en ‘Keiser av en…”-turné framöver?
Det vet jeg ikke. Jeg hadde liksom tenkt at det hadde vært fett å gjøre en slags revival på det gamle igjen, men har ikke hatt tid, og så har jeg ikke vært 100% overbevist om at det er ”the right thing to do”. Til slutt så tenkte jeg at nå er det tiden for det. Jeg var jo ikke så glad i den perioden av mitt liv, rent musikalsk, i mange år. Det har tatt lang tid å komme ut av den negative tankegangen, og faktisk tenke positivt rundt Era 1 sakene, og faktisk føle motivasjon, men nå gjør jeg heldigvis det.
Hatpastorns likpredikan 
Kommentera