Dr Panzrams årsbästalista 2016/2017
Då fjolårets försök till att göra en gemensam lista slutade i att Heidenhammer likt en perverterad (läs: nykter) Martin Luther spikade upp sitt hatfyllda dekret på Hatpastorns ytterdörr. Vi beslutade därför att skrinlägga det årets lista i ett fruktlöst försök att undvika interna pogromer och skärmytslingar. Det är dels på grund av denna konflikt och dels för att jag är sämst på att hitta ny musik som jag nu presenterar:
Dr Panzrams årsbästalista 2016/2017.
Master’s Hammer – ”Formulæ”
Samtidigt som han har fullt upp med att designa typsnitt och vissla duetter på Gangesfloden, så finner ändå František Štorm (som f.ö. är hans riktiga namn) tid till att hålla ett av världens bästa black metal-band rullande, likt någon sorts post-post-ironisk jävla mardrömsfabrik.
Visst, det gick lite skakigt där på mitten av nittiotalet, men vad spelar det för roll då Master’s Hammer spenderat det senaste årtiondet med att kontinuerligt ta hela scenen till skolan.
Ljudet är bra, stämningen är bra, låtarna är bra, omslaget är pissdåligt.
Lyssna på denna skiva nu.
Isengard – ”Traditional Doom Cult”
Jag accepterar detta som en ren och sann introduktion till det ärevarv som är Isengards diskografi. Visst, öppningsspåret ”The Light” är kanske aningen för hejigt… Men B-sidans ”The Fright” skulle kunna ha smugits in någonstans mellan ”Trollvandring” och ”The Fog” på ”Vinterskugge” och ingen hade höjt på ögonbrynet över det.
Extra plus för omslag och layout.
Katatonia – ”The Fall of Hearts”
Det är när Katatonia smörar så att CDn är som att hålla i en våt tvål som katatonia är som allra bäst. När denna platta släpptes ifjol lyssnade jag så besatt mycket på den att jag till sist fick lova NecrOphelia att bara lyssna på Katatonia när hon inte var hemma.
Att bonusspåret ”Vakaren” INTE gick och blev en radioplåga är för mig ett mysterium större än det faktum att Nocturnal Depressions ”Nostalgia” har 1.3 miljoner visningar på Youtube.
Kill – ”Great Death”
Medlemmarna i Kill är goda vänner till mig, men med det sagt har jag aldrig varit ett större fan av deras musik. Inte för att det har varit dåligt (med undantag för den tragedi som är kaggeljudet på ”Inverted Funeral”) utan för att jag helt enkelt aldrig varit ett nekroblackhead.
Med det sagt så är ”Great Death” det ondaste som släppts sedan ”Nefarious Dismal Orations”.
ALLT på den här plattan är bara så jävla true och depraverat.
Ulver – ”The Assassination of Julius Caesar”
Jag har inte brytt mig om Ulver sedan ”Bergtatt” släpptes för 23 år sedan. I min mening spårade det ur redan på ”Kveldsanger” och det totala bottennapp som var 1998 års ”Themes from William Blake’s The Marriage of Heaven and Hell” cementerade mina redan syrliga åsikter om bandet. Men så en dag så satt jag som vanligt och ångestscrollade på Youtube i ett hopplöst försök att förgylla den grå avgrund som är mitt liv. Denna skiva kom upp i flödet och eftersom jag både är masochist och för tillfället lite så där gubbintresserad av Romarriket så klickade jag på videon.
Två veckor senare fick lova NecrOphelia att bara lyssna på Ulver när hon inte var hemma.
/Dr Panzram
(Tack till: E. Mandelbaum)
Hatpastorns likpredikan 
8 januari, 2018 den 4:41 e m
Att se en ny Ulver som en favorit var något oväntat.
10 januari, 2018 den 12:48 e m
Lite av en skräll. Har inte hört den själv men ska närma mig den med största försiktighet.