Hatpastorns likpredikan

Belgisk knullgoth med fabler som texttema är ju redan på papperet en vansinnig historia. När jag såg att basisten kallade sig Hamlet sprutade jag vatten över hela bordet.

I fikarummet på jobbet.

Att förklara det roliga i att ett belgiskt knullgothband har Hamlet på bas för sina arbetskollegor är inte bara svårt utan rentav omöjligt. Efter den lilla fadäsen försökte jag förtränga Fabulae Dramatis som bandet hette. På vägen hem från kneget började jag dock fundera på om det fanns fler artister som helt ogenerat kallat sig Hamlet. Det fanns det och nu sitter jag här och författar ihop en lista över vilken Hamlet som är mest Hamlet. Så kan det gå.

Vem var då Hamlet? En dansk mestönt som sket ur sig strofen ”Att vara eller icke vara” i Shakespeares hafsverk med samma namn. Ett perfekt namn om man vill spela kråsskjortedöds eller knullgoth. Två mycket suspekta genrer.

Vi börjar med belgaren Hamlet från nyss nämnda Fabulae Dramatis. Vid närmare efterforskning spelar han inte bara bas utan även gitarr och synt. Och sång. Han är flitig den lilla belgaren. Jag har ingen aning om vem som är vem på denna bild, men jag sätter femhundra spänn på att det är grabben med kort torso och höga jeans. Rent musikaliskt är det verkligen inte min kopp kaffe men det är inte så kasst som man kan tro. Skivan heter ”Om”. Det hette även Niklas Strömstedts hitlåt från 1990. För övrigt samma år som Niklas fick Johnny Bode-stipendiet. Observera att Johnny Bode-stipendiet och Johnny Bode-priset är två helt skilda saker. Det hade varit roligare om han vunnit Johnny Bode-priset. Det bor nog ett litet ärkesvin i Niklas Strömstedt. Det här har redan spårat ut så vi går vidare.

Från USA har vi bandet Busolley, eller Bus-Olle som jag skämtsamt kallar dem. Där hittar vi Hamlet på trummor. I övrigt vet jag inget mer än att de släppte en skiva vid namn ”Onion bun” och att de spelar progg-metal. En vidrig genre. Det finns varken logo eller bandfoto på Metal Archives och söker man på ”Busolley” på Youtube hittar man exakt ingenting. Söker man på ”Bus-Olle” får man fram nästan 4500 videos. Det här sitter jag alltså och gör en fredagskväll. Nästa!

Kroatien. Mumsfillibabba. Här borde vi hitta något. Megera heter bandet. ”Lunatic calm” heter demon från 2005. Enligt uppgift ska det röra sig om svartdöds. Jag äger den inte och den fanns inte på Youtube. Däremot hittade jag en bild på någon som jag antar är kroatiska Hamlet. Han ser sammanbiten ut. Kroatien överlag är ett land som inte precis går i bräschen när det kommer till extremmusik så vi skiter i det här och traskar vidare i Hamlet-träsket.

PANG! Vi hamnade i Ryssland. Jag har skyhöga förhoppningar på detta. Satarial heter bandet och de startade redan 1993. Sex fullängdare, två videokassetter, två demos och en samlingsvolym. Maffigt! Ryska Hamlet spelade emellertid bara violin på plattan ”Heidenlarm” från 2001. Vilket fiasko. Satarial är inte bara ett dåligt band, de är heller inte blyga när det kommer till eländiga artistnamn. Smaka på följande:

Hamlet
Alien
Angel Bust
Crazy
Lolita
Orc
Vampirella
Demogorgon
Soul

Bara för att nämna några få. Det absolut festligaste är iallafall att de hade Orm på flöjt samma år som de hade Hamlet på violin. Nu ljög jag. Det festligaste är faktiskt deras musikvideos och deras musik. Håll i hatten.

Att man 2016 fortfarande kan bli helt mållös.

Sedan är de även med i den här ryska dokumentären om Satanism. Min ryska är knackig så jag får be Heidenhammer översätta möget.

Summa summum malum är Satarial ett band som började spela risig folksvartmetall och sedan kukade det ur fullständigt. Jag kommer nog att återkomma med en djupare analys av Satarial för det känns som en orkester som har mycket kvar att ge. Jag får lite Semargl-vibbar. Vilka är Semargl? Ja, vänta ni bara. Vi tuffar vidare så länge.

I likhet med kroatiska Hamlet spelar den andra amerikanska Hamlet även han gitarr. I pisstråkiga Sines Of Life. Det blev en demo 2005. Självbetitlad. Tråkig. Trött.

Chugga-chugga-dö-nö-nö-nöö. Chugga-chugga-dö-nö-nö-nöö. Chugga-chugga-dö-nö-nö-nöö.

USCH!

Nu blir det rörigt så nu får ni koncentrera er. I likhet med kroatiska Hamlet och den andra amerikanska Hamlet så finns det en till amerikansk Hamlet som spelar gitarr. Andy Hamlet i dödsbandet Lucifixion. Två demos och en fullängdare, sedan var sagan all. Jag pangar upp hela fullängdaren så ni kan förkovra er. Den är inte skitbra, men heller inte helt utan vissa kvaliteter. Ja, förutom skivomslaget då som är ganska precis exakt lika gräsligt som skivomslaget till Centinex ”Subconcious lobotomy”.

Vem är då vem på detta bandfoto?

Högst upp är sångerskan Maria Seeburger, magiskt efternamn, så det är ju inte hon som är Hamlet. Hon sjunger inte på fullängdaren bör tilläggas utan detta är ett nyare fotografi. Och med nyare menar jag att krafset säkert har tio år på nacken. Den onyktra grabben med rakad skalle och Ozzy-linne då? Kan det vara Hamlet? Kanske. Den lätt förvirrade handbollsspelaren med blåjeans och kass tröja. Är han Hamlet-material? Nja, mer Kalles kaviar än Hamlet. Efter honom har vi hans Kalles kaviar-brorsa som ser både dryg och bortkommen ut på en och samma gång. Knappast en Hamlet. Sist ut har vi en klassiskt lurvig dödssnubbe med risigt skägg. Det måste vara Hamlet.

Jag blev inte så lite nyfiken på att höra fröken Seeburger sjunga så jag letade upp bandets MySpace för att lyssna på hur det lät. Jag blev gravt besviken. Här var man fullkomligt övertygad om att hon skulle sjunga döds och istället fick man ett klent bakgrundsjamande. Inget ont som inte för något gott med sig för tro inte på fan att jag ramlade över Andy Hamlets personliga Youtube-kanal när jag ilsket klickade bort deras MySpace-sida. Nu får vi äntligen veta vem i detta gäng han var.

Den första Kalles kaviar-killen. Det var då själva jävelkuken vad fel man kan ha ibland. Jaja, vi kör på.

Spinkiga hårdrockande mexikaner. Skjut mig. Hamlet på gitarr. Är det bara jag som saknar Orm på flöjt? Aurum Lotus var ingen höjdare. Det blev bara en demo och en EP innan de lade ner struntet. Inget grät, alla jublade.

Vi avslutar med tyska Free Key Bit Chess där vi i likhet med belgiska Fabulae Dramatis hittar en Hamlet på bas. Snyggt att vi knöt ihop säcken så elegant. Från Hamlet-bas till Hamlet-bas. Alfa och Omega. Ja, klockan är två på natten medan jag skriver detta så räkna inte att få något vettigt ur mig nu.

Free Key Bit Chess uttalas ”freaky bitches”. Vi snackar teutonisk bredbent kepshårdrock med dålig attityd utan framtidsutsikter. Jag fullkomligt hatar sådan här musik. Om tandsten spelat metal hade det låtit EXAKT såhär. Musik som sliter min själ i bitar av helt fel anledning. De har hållit på i över tjugo år. Åh, söte Jesus vilket smuts.

Avslutningsvis, vilken Hamlet är då mest Hamlet? Jag är trött, arg och less. Det finns ingen vinnare i det här spelet, bara förlorare. Eller jo. Det finns en vinnare i hela den här soppan och det är Orm som spelade flöjt i ryska Satarial.

Orm på flöjt.

Det blir bara dummare och dummare desto mer man tänker på det.

Orm. På flöjt.

En orm som spelar flöjt!

På återseende.

/Hatpastorn

This entry was posted on 30 januari, 2016 at 10:46 f m and is filed under Hatpastorn botaniserar.. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.