Från A till Ö med Heidenhammer. D som i DESTINY.
Detta är något av ett smått mytomspunnet band i min värld. Det enda jag egentligen känner till om dem baseras på en artikel i OKEJ från någon gång i slutet av 80-talet. Någon i gruppen hade lyckats få tag på IRON MAIDEN-illustratörens Derek Riggs hemliga telefonnummer. Planen var att övertala nämnda konstnär att kludda ihop ett omslag till den betydligt mindre kända svenska gruppen. På något sätt lyckades de och resultatet kan beskådas på skivan ”Atomic winter” från 1988.
Det är makalöst fult.
Hur den låter vet jag inte. Däremot sitter jag i skrivande stund och lyssnar igenom uppföljaren, ”Nothing left to fear”, vilken släpptes tre år senare. Vad som möter mina öron är ett ganska välljudande sammelsurium av åttiotalshårdrock med tillhörande King Diamond-falsett, CANDLEMASS-inspirerad doom, folkmusik och möjligen URIAH HEEP. Kanske inte så mycket att verkligen hetsa upp sig över, men jag får ändå säga att den har något visst. Kan dock förstå att bandet fick finna sig i att hamna i skymundan, då tidpunkten för sådan här musik får antas varit den olyckligaste.
Texterna bjuder dock på en del storartad underhållning. Vissa skivor mår helt enkelt bäst av att låta dem vara otryckta i det tillhörande häftet, men här vore det synd på så rara ärtor. Hellre än att på ett halvdant vis försöka beskriva några av historierna, låter jag första versen i ”Sirens in the dark” tala för sig själv:
In 1682 there was nothing they could do.
A ship full of people sank to the bottom.
Sirens – in the dark.
A laugh of joy, the seaman is their toy.
Jag vet inte om det bara är jag som är miljöskadad, men av någon anledning ser jag detta som en invitation till ett möjligt illustrationssamarbete mellan Kris Verwimp och Tom of Finland.
Hade inte Tom tragiskt avlidit i alltför tidig ålder hade jag likt DESTINY snokat reda på hans nummer och ringt redan idag.
/Heidenhammer
Hatpastorns likpredikan 
24 april, 2015 den 4:32 e m
”i det tillhörande häftet”? Här lyssnas det på cd, alltså. ”Sirens in the Dark” är för övrigt en nyinspelning. Originalet (så vitt jag vet) låg på debuten ”Beyond all Sense”.
28 april, 2015 den 8:14 e m
Atomic Winter är ju kanon, får inte missas! Jag köpte den ohört pga. Derek Riggs och vill minnas att mina unga öron upplevde plattan som grymt kärv och tuff.