Från A till Ö med Hatpastorn. D som i DISMAL EUPHONY.
Sluta skratta! Sluta skratta, sa jag! ”Soria Moria slott” var ett surhål man klev rätt ner i runt 1997. Det var norskt. Låttitlarna osade norsk black metal. Napalm Records stod vid rodret. Klart som fan man köpte. Jag borde kanske anat oråd med tanke på skivomslaget, men även solen har sina fläckar. Däremot ångrar jag att jag sålde den ganska omgående, man hade kunnat plåga sin bekantskapskrets med den. Denna samt bland annat ALGAIONs ”General enmity” såldes strax före millennieskiftet för att jag skulle ha råd att åka buss ut till min dåvarande flickvän. En galen felinvestering bör kanske tilläggas.
”Soria Moria slott” är ingen höjdare, även om det ska erkännas att det finns några enstaka bra partier. Dessvärre dränks de i den märkligaste sörjan av syntstinkande knätofsmetall med urusel kvinnosång som missfostret Tellus någonsin kunnat uppbåda. Det finns söt black metal typ tidiga FORLORN och så finns det DISMAL EUPHONY som är direkt skadligt att lyssna på. Jag har inte lyssnat på skiten på över femton år, men den går i bakgrunden nu när jag sitter och skriver. Jösses vilket träck. Det är galet mycket melodier, men det är inget som fastnar. Allt är bara en smet av toner. Ibland rensar det på en smula och just när man tänker att detta kanske inte var så dumt trots allt ballar det ur fullständigt. På min mentala topplista över album som åldrats med allt annat än värdighet ligger denna högt upp. Allt här i världen går i cykler. Jag undrar när det är dags för den gothflörtande svartmetallen att göra comeback i våra liv.
Jag bävar och knyter i förebyggande syfte redan nu näven i fickan.
Ni som är runt de trettio minns säkert Napalm Records annonser där de inte sparade på krutet när det gällde att beskriva DISMAL EUPHONYs storhet. Dessa annonser skämtar jag om än idag. Mer om dessa vid ett annat tillfälle, men vi kan ju alla enas om att allt Napalm Records skrev om DISMAL EUPHONY var svarta stinkande lögner.
Norrbaggarna red på en liten framgångsvåg då det begav sig eftersom de A) var från Norge B) hade ett tjusigt fruntimmer på synt som även poserade lättklätt när andan föll på. Tvivlar ni på det sistnämnda? Kolla in detta då, DISMAL EUPHONY var ett band som inte tvekade en sekund.
Smakfullt.
Den sista bilden är emellertid tagen från bandets andra platta, ”Autumn leaves: The rebellion of tides”. Jag tog med den då baksidan av albumet alltid fått mina ögonbryn att höja sig i förundran. Den som var ansvarig för layouten förtjänar en smäll.
Skivan heter som sagt ”Soria Moria slott”. Vore det inte rimligt att kanske ha ett slott på omslaget istället för ett naket fruntimmer? En naken dam framför ett slott hade fungerat. Hellre det än en Photoshopspya till omslag med en inklippt flicksnärta i ett sorgligt vattenfall.
Ja, mycket mer än så vill jag inte prata om DISMAL EUPHONY, jag äger inte ens längre skivan men den har lämnat ett brännmärke efter sig som ej går att tvätta bort. Vem kan tänkas gilla detta då? Har du lyssnat dig mätt på SIEBENBÜRGENs ”Loreia” och önskar att stockholmarna nyttjat mer synt och gått vilse totalt i arrangemangen så varsågod, ”Soria Moria slott” är för dig.
Man kan luras att tro att det här är bra. Gå inte i fällan gott folk.
På återseende.
/Hatpastorn
EDIT: En sak glömde jag säga. Hon som poserar på ”Soria Moria slott” var runt femton när dessa omslag gick i tryck. Hur bandet tänkte här är helt obegripligt.
Hatpastorns likpredikan 
23 juli, 2014 den 10:22 f m
Känns det inte lite som att de här gynnarna ligger på fel bolag? Omslaget stinker Invasion lång väg och det blir ju inte direkt bättre av att färgskalan får reptilhjärnan att tänka ”king of the distant forest” vid en snabb anblick. Fast invasion hade väl inte så många norska band? Även de usla norska banden var väl kanske på rent arv och härkomst för fina i kanten för det.
23 juli, 2014 den 10:31 f m
Invasion-liknelsen är slående. Som du säger hade Invasion inte ett enda norskt band, vad jag vill minnas. Det var Napalm Records som nöp allihop.
24 juli, 2014 den 7:49 f m
Det omdömeslösa färgvalet påminner inte så lite om nyutgåvan av Dimmu Borgirs ”For All Tid”. Där var det dock Nuclear Blast som var de skyldiga. Tyskarna köper tydligen inte så gärna skivor med svartvita omslag, eller åtminstone tror bolagsdirektörerna det.
24 juli, 2014 den 2:23 f m
Haha! Jag köpte också Soria Moria Slott…
Och jag lyssnade en hel del på den (kanske för att närmsta stad med skivaffärer var 16 mil bort? Köpte man en platta, hur jävla dålig den än var, så lyssnade man på den minst ett par gånger och ansträngde sig hårt för att hitta något bra).
Är lite små-sugen.. men jag vågar inte leta upp den på Youtube än eftersom jag inte vet hur mycket jag kommer att skämmas om jag lyssnar på den igen..
24 juli, 2014 den 9:46 f m
Exakt så var det. Hade man väl köpt en skiva, då fan lärde man sig att gilla den. Även om det inte riktigt alltid gick 🙂
24 juli, 2014 den 3:43 e m
Den här plattan är ett utmärkt exempel 🙂 Martyrium – LVX Occulta (också känd som ”världens sämsta skiva någonsin”). Lyssna bara på öppningslåten: A Living Ba! Inte en chans att musikerna befinner sig i samma rum eller att dom överhuvudtaget hör varandra..
24 juli, 2014 den 5:10 e m
Martyrium är ju inte så tokiga haha. Helt bäst var de aldrig, men det finns ju ngt riff. Tänk att detta band senare blev Secrets Of The Moon. En viss skillnad på kvalitet där 🙂
24 juli, 2014 den 3:45 e m
Glömde nämna att den är känd som detta i mina umgängeskretsar som då lyssnade på black metal. Alltså, jag och brorsan.
Vill även tillägga att jag lyssnat igenom hela skivan flera gånger. Stor förvirring brukar uppstå, konstant.
24 juli, 2014 den 5:27 f m
En annan liten kuriosa är ju att damen ifråga gick hädan till följd av en heroinöverdos en bit in på 2000-talet.
Dock inte tänkt på åldern, tur man var i samma ålder själv när det begav sig så länsman slapp komma och fängsla en för de syndiga tankar man tänkt.
24 juli, 2014 den 5:36 f m
Det är lite synd att det är taget från någon gammal norsk nationalskald, för annars hade följande strof varit än mer värd att håna:
”Ekko i det høye fjell hvem er du ?
Hvorfor skjuler du ditt ansikt ?
Hvorfor svarer du og skremmer
Meg med mørkets gru ?”
Nu är det bara dåligt omdöme. Det har vi alla haft.
25 juli, 2014 den 4:55 e m
Autumn Leaves var/är dock en av mina favvo-plattor. Visst, man förstod den aldrig fullt ut (ja särskilt inte bilden på baksidan). Men att den var ganska experimentell, kombinerat med ett varierat sound och bra melodier gjorde den rätt så briljant!
25 juli, 2014 den 7:54 e m
Jag ska erkänna att på den finns några coola riff.
26 juli, 2014 den 10:18 e m
Förlusten av ALGAIONs ”General enmity” är ju inget att sörja. Ett album som inte mötte förväntningarna alls. Hade sett fram emot en Vox clamentis II, fast som fullängdare, men vad var det egentligen vi fick? Jag förstod ingenting.
28 juli, 2014 den 12:21 e m
Klassiskt band bland Close-Ups annonser på mitten av 90-talet. Blev förstås lite nyfiken på Soria Moria Slott som den olyckligt pilske 16/17-åring jag var, men har aldrig hört skivan förrän de här smakproven. Jag missade inget. Eller inget bra, åtminstone.
29 augusti, 2014 den 5:18 e m
Jag gillar faktiskt Soria Moria Slott. Men trotts att jag kan gissa mig till att de lyssnat en del på tidiga Dimmu Borgir skulle jag inte gå med på att kalla det black metal. Hellre sagovurmande gothic metal. När jag lyssnar får jag en bild som påminner om en blandning av Childe Roland to the Dark Tower Came och Barnen ifrån Frostmofjället. Vad omslaget förmedlar är den diametrala motsatsen. Det här kan mycket väl vara det absolut sämsta omslaget jag sett, det finns inga ursäkter. Hade de bara haft bättre smak och Photoshop-skills hade de istället kunnat placera Overskotts nakna 15-åriga kropp i en snödriva och låta den sargas av köld och gnagare. Och på så sett tilltala en bredare publik än bara slentrianrunkande tonåringar. Med lite tur hade det även kunnat ge upphov till en nekropedofiltrend, som ju varje rimlig människa hade föredragit framför vad som egentligen hände med den norka scenen…