Hatpastorns likpredikan

Korten på bordet. BERGTHRONs platta ”Uralte gedanken” från 1998 har snurrat fler gånger i min CD-spelare än vad jag vill erkänna. Den lyckas nämligen med konststycket att alltid göra mig på gott humör. Betyder det då att albumet är bra? Ja, en skiva behöver ju nödvändigtvis inte vara bra för att vara bra.

Det var runt millennieskiftet som jag fiskade upp den här godbiten på Metalstore (post-Near Dark) här i Sundsvall. Tobbe hade någon hejig deal att man fick tre plattor för priset av två, varpå BERGTHRON köptes blint. Hur bandet lät hade jag ingen aning om, däremot kände jag naturligtvis igen namnet från diverse annonser och liknande. Vidare var albumet släppt via Perverted Taste, ett bolag som faktiskt kunde överraska ibland.  De var även duktiga på att släppa ren smörja så visst hade man sina tvivel.

Skivomslaget, en rakryggad tysk i en skog. Majestätiskt. Först trodde jag att det var jag på bilden då likheterna är slående, men det visade sig vara felaktigt. Under själva CD-skivan fann jag en till bild. Denna gång var det någons flickvän i långklänning som stod och frös arslet av sig i snön. Själva bookleten bestod av ett uppslag med en ynka text. Skivan innehöll alltså en låt och en låt allena. Intressant.

När jag smekte in CD-skivan i spelaren hade jag inga direkta förväntningar och det var kanske därför jag kunde acceptera hur det här egentligen lät. Tänk er om ULVER runt ”Bergtatt”-eran besökt ett tyskt dagcenter, överdoserat på Starzinger och skrivit lyrik som fått en att rodna. Det är BERGTHRON det. Just lyriken är lite kul. Snubben sjunger på tyska, men skriver så enkelt att mina högstadiekunskaper räckte för att direktöversätta hela texten. Det hände inte så ofta. Faktum är att många av mina gamla Fasttracker-projekt lånade duktigt från denna textmassa. I ett infall av absolut sinnesförvirring hittade jag vid denna tidpunkt på ett band vid namn NACHTHYMNEN och spelade in en handfull hits. De titlar jag minns är ”Der alten welt”, ”Ein weites tal hoch im Norden” och ”In dem nur der mond…”. Musikaliskt var det ingen höjdare, men jag är likväl lite deppad att hela skiten försvann i en hårddiskkrasch. NACHTHYMNEN var förresten inte det enda bisarra musikprojektet som skapades tack vare BERGHTRON. Mer om det vid ett annat tillfälle.

”Uralte gedanken” är knappt tjugo minuter lång, men då det bara är en låt hinner bandet få sagt vad de vill ha sagt. När stamptakten brakar in och det vankas gräddig allsångsrefräng kan man inte värja sig. Med ett resolut ”Kampf und sieg für Wotan” sätter BERGTHRON ribban när det kommer till hittig och samtidigt superlökig briljans. Antalet gånger man befunnit sig i storfyllan ute i skogen och ylat detta är pinsamt många. Åh, ljuva ungdom. Såhär fjorton-femton år senare kanske det inte är lika käckt att bege sig ut i spenaten och gasta detta … nä, jag vidhåller fan att den här refrängen fungerar i alla lägen. Testa själva. Ställ er i första bästa bankomatkö och vråla detta när resten av allmogen minst anar det. Det blir garanterat en händelserik afton.

Nu kanske det sitter någon ängslig individ och ojar sig över om det här rör sig om NSBM. Lugn i bussen. Jag tror inte att så är fallet. BERGTHRON överlag är ett ganska hemligt band och det var rätt nyligen som jag fick veta att detta inte var ett soloprojekt. Hur bandets övriga diskografi låter vet jag inte, de fick ju i min mening sagt allt de ville ha sagt på ”Uralte gedanken”. Är det någon ute i läsekretsen som lyssnat in sig på tyskarnas övriga skivor får ni hemskt gärna komma med tips.

Vem ska man då rekommendera denna platta till? Ja, gillar du nonchalant black metal som lånar friskt från folkmusik och annat tok kan du ta tjugo minuter av ditt liv och lägga på detta. Skivan är inte kanon, men trevlig. Sedan har jag alltid varit svag för långa låtar. Att det inte är speciellt tight spelat och så vidare är egentligen bara en bonus. Det daltas så förbannat med felspelen nuförtiden så det är uppfriskande med gammalt sunk.

Jag vet att jag bara skulle ta en skiva per bokstav. Vi skiter i den regeln för får jag inte prata om spanska BEELZEB och omslaget till deras debutplatta ”Misanthropes aurora” från 2004 så kommer jag att kollapsa. Omslaget gör mig alldeles varm i själen. Det är inte varje dag man ramlar över något så här fult. Gör man det måste man ju bara köpa blint. Jag brukar ta varje tillfälle i akt att hacka på den spanska svartmetallscenen men BEELZEB är inte alls så tokiga. Det puttrar på lite hemtrevligt och rätt vad det är skramlar det in några fina riff och en söt basgång. Inte direkt något man kan tro efter att ha beskådat DET omslaget. Spanien ska man passa sig för.

På återseende.

/Hatpastorn

This entry was posted on 21 juli, 2014 at 1:47 e m and is filed under Från A till Ö. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.