Hatpastorns likpredikan

Igår var det skivmässa här i Sundsvall. Jag och Heidenhammer mötte upp och öppnade börsen. Undertecknad gjorde faktiskt en del fynd, men det största ”fyndet” måste ha varit en ungersk BURZUM-hyllningsplatta som jag aldrig hört talas om tidigare. Just hyllningsalbum är något som vi inte direkt analyserat i onödan på dessa sidor. Anledningen till det? Tja, de brukar i nio fall av tio vara helt fruktansvärda. Med detta facit är det smått otroligt att vi inte betat av dem tidigare.

Jag har alltid undrat vem som köper dessa skivor. För bolaget är det toppen. Varje band betalar ex antal tusenlappar för att få vara med varpå skivbolaget helt enkelt gör en saftig vinst på alla sätt och vis. Kvalitén på låtarna spelar föga roll när banden frivilligt slantar upp. Det är fan en helt genialisk affärsidé och ännu ett tecken på att musiker är de som alltid drar det kortaste strået. Nu förstår jag varför Black Sun spydde ur sig dylika plattor förr i tiden. Visst, det är inte alla band som behöver betala för att få vara med, men majoriteten av dem gör det.

Vem köper då dessa plattor?

Ja, uppenbarligen jag i det här fallet.

När jag ögnade igenom baksidan på BURZUM-hyllningen kände jag inte igen ett enda band. DET är ett tecken på att det vankas örongodis. Bolaget hade jag heller aldrig hört talas om. Eller bolagen kanske man ska säga då det verkar vara ett samarbete mellan Confused Productions och håll i er nu, Hungaryan Records.

Näpet.

Direkt när jag kom hem pangade jag in CD-skivan i spelaren och lyssnade igenom albumet från pärm till pärm. Efteråt var jag tvungen att spela Hotline Miami i tre timmar samt dricka blanksprit för att hämta mig. Nu sitter jag här med datorn i knät, ett rejält glas sprit på bordet och skivan i spelaren för rond två.

Nu kör vi.

TEURGIA – ”Dunkelheit”

”Dunkelheit” är en av världens bästa låtar. Synd att TEURGIA väljer att spela den fel. Produktionen är emellertid fet och grabbarna är ju hyfsade på att spela. Trist att de spelar den fel bara. Pluspoäng delas ut för sånginsatserna fyra minuter in i låten. Grabben påminner om Jerker från RÖVSVETT.

Jag har hört värre tolkningar än denna och jag förstår varför TEURGIA fick inleda skivan.

Betyg: Tre kyrkbränder av fem.

TOWEEN – ”Lost wisdom”

http://www.lastfm.se/music/Toween

”Lost wisdom” är en av världens bästa låtar och TOWEEN gör faktiskt ett riktigt bra jobb med denna. Ljudbilden är korrekt och framförandet klanderfritt. Dessvärre är TOWEEN ett märkvärdigt och superhemligt band som inte vill vara med någonstans på Internet. Jag hittade dock låten på lastfm om nu någon av er därute har en aning om hur den sidan fungerar. I bookleten till skivan står det, ”This band is a minimalist group, no more info …”. Är det bara jag som tycker det är sjukt tröttsamt med hemliga band? I alla fall när man blir intresserad av om de släppt något mer.

Betyg: Fyra GHOST-medlemmar av fem. Inte så tokig start må jag säga.

AETHERIUS OBSCURITAS – ”Ea, lord of the depths”

”Ea, lord of the depths” är givetvis en av världens bästa låtar. Jag anade oråd först då jag hört en och annan slakt på denna, men den här tolkningen är inte så tokig. Hyfsat trogen originalet och produktionen går ju an. När jag skrev ner bandnamnet kom jag på att det här bandet har jag hört talas om tidigare. De släppte ju en split tillsammans med THOKKIAN VORTEX. Tänk att vara orkestern som är känd för en skaplig BURZUM-cover och en split med hopplösa THOKKIAN VORTEX. Det finns dock värre öden.

Betyg: Tre hopplösa bandnamn av fem.

INVICTUS – ”Die Liebe Nerþus’”

”Die Liebe Nerþus’” är en sorgligt underskattad bit från ”Hliðskjálf” och eftersom det rör sig om en låt av dark ambient-karaktär är det inte så svårt att få till en bra cover såvida man inte är fullkomligt efterbliven. INVICTUS tolkning är väldigt lik originalet med den skillnaden att det adderats fågelkvitter och ungersk datatamburin. Sahsnot, prosit, som styr och ställer i INVICTUS är även insyltad i gycklargruppen BORNHOLM som jag tror har avverkats på dessa sidor tidigare.

Betyg: Tre underskattade plattor av fem.

ATHAME – ”Beholding the daughters of the firmament”

”Beholding the daughters of the firmament” är en av världens absolut bästa låtar och varför i hela helvetet klåparna i ATHAME trixar till det med slingor, gitarrtugg och fan vet allt är bortom mitt förstånd. Den här versionen låter mer som en brudraggarballad skriven av valfritt melodiskt death metal-gäng från 90-talet. Jag rasar. Ser man förbi det måste jag erkänna att den inte är helt odugligt framförd, men stämningen från originalet är som bortblåst. Runt fem minuter och fyrtio sekunder in i låten väljer gitarristen att ge sig ut på ett slingäventyr som gör mig rent utsagt förbannad. Kort därefter bjuds det upp till ett duktigt tröstlöst solo men det hör jag knappt då det överröstas av mina skrik.

Betyg: Två gitarristmord av fem.

DOMHRING – ”Stemmen fra tårnet”

http://www.youtube.com/user/Domhring

”Stemmen fra tårnet” är en av världens bästa låtar. Punkt. DOMHRINGs tolkning är helt jävla bedrövlig. Punkt. Dessa ungrare är kända för två saker. Det första är att en av lirarna har Ungerns mäktigaste hårfäste, listigt döpt till ”Helvetesgapet” i ungerska hårdrockskretsar. Det andra är att de specialiserat sig på att framföra dubiösa covers på gamla svartmetallklassiker. I länken ovan hittar ni ett helt gäng. Däremot hittar ni INTE den här BURZUM-tolkningen. Gissa varför.

Något DOMHRING ska ha en klapp på axeln för är att de faktiskt framför den på norska. Jag trodde att detta skulle låta helt hysteriskt roligt, men vokalisten Messor har uppenbarligen lyssnat på denna slagdänga otaliga gånger och således lärt sig uttalet. En bedrift då grevens sångteknik under denna era var minst sagt offensiv. Synd bara att Messor även spelar gitarr och bas och det är här det spårar ur. ”Stemmen fra tårnet” må vara en ganska simpel bit att spela, men är tempot för högt så blir bytena rätt snabba. Alla som spelat i ett band har varit med om detta. Tänk er när ni befann er på demostadiet och skulle göra er första spelning. Då det egna materialet bara bestod av några ynka låtar så passade ni på att slänga in ett par covers som utfyllnad. Känner ni igen er? Under spelningen skenade trummisen iväg i tempo på grund av nervositet och det där enkla låtarna som ni repat in under en handfull rep blev plötsligt extremt svåra att spela. Lägg därtill att era covers var låtar som alla i publiken kunde så nervositeten blev än värre när det sakta men säkert barkade iväg. Medan trummisen spelade snabbare och snabbare försökte er vokalist desperat rädda situationen genom att hytta och bete sig. Samtidigt dribblade strängspelarna bort sig fullkomligt. Det hela slutade med ängsliga blickar och tystnad i logen medans någon i bandets flickvän försökte säga några välmenande ord i stil med ”det var ju inte farligt” eller klassikern ”ljudet var ju i alla fall ganska bra”.

EXAKT så låter DOHMRINGs version av ”Stemmen fra tårnet”.

Betyg: Två ödesgig av fem.

ADVERSOR – ”My journey to the stars”

Att “My journey to the stars” är en av världens bästa låtar vet alla som har någons sorts form av folkvett. Csaba, envåldshärskare i ADVERSOR, saknar bevisligen alla sorts former av omdöme. Lyssna på låten.

LYSSNA PÅ DEN!

Vad är det som händer? Jag vet inte vart jag ska börja. Sången … ja, eller sång och sång. Storidioten skiter i texten och väljer istället att lägga in sporadiska ljud som låter som en blandning av en uggla och en övergödd schäfer. Min första teori gällande varför han har valt att göra så är att detta är ett typexempel på ungersk sovrumsblack metal och för att slippa väcka upp morsan genom att gapa i datamicken mitt i natten så har han lagt in dessa ljud istället. När jag var tonåring och bodde hemma hos min arma moder gjorde jag så själv när jag skapade mina mästerverk i Fasttracker. Den teorin faller dock då det visar sig att den gode Csaba är född 1975 och låten spelades in 2008. Visst, han kan ha bott hemma vid trettiotre års ålder, men jag betvivlar det. Eller … efter att ha hört den här smörjan så finns det nog en överhängande risk att snubben bor hemma fortfarande.

Csaba. Jag hoppas för övrigt att det namnet uttalas på följande vis:

Sången är naturligtvis det minsta problemet. Ljudbilden … ja, jösses.  Att spela svartmetall utan rejält med dist gör att han låter som en galen positivhalare. Trummaskinen då? Ja, den är ju i alla fall lite kul på ett rent nostalgiskt plan.

Betyg: En omyndighetsförklaring av fem.

GHOLGOTH – ”Key to the gate”

“Key to the gate” är en av världens bästa låtar och GHOLGOTH gör en fin version av den. Ljudbilden är helt i min smak och batteristen förstår vidden av ordet ”desperat”. Det finns inte så mycket att anmärka på här utan jag applåderar i min ensamhet. Det lustiga med GHOLGOTH är bandfotot. De ser ut som en ungersk version av ungdomens HYPOCRISY med den stora skillnaden att GHOLGOTH har en ungersk Robert Trujillo iförd en läcker ABIGOR-tröja med i sättningen.

Betyg: Fyra krabbdansande basister med lattjolajbanflätor som inte heter Cliff Burton av fem.

ANAKRON – ”Dauði Baldrs”

https://www.wimpmusic.se/wweb/track/21228131

”Dauði Baldrs” är kanske inte av världens bästa låtar men inte ens den förtjänar detta öde. ANAKRON gör som INVICTUS och river av en cover på ett dark ambient-spår. Däremot nöjer sig inte riktigt ANAKRON med det utan de lägger på hurtiga datatrummor och en rent vidrig datagitarr. Innan jag visste hur man spelade gitarr skapade jag stordåd i Fasttracker med hjälp av just en datagitarr. Det lät överdjävulskt dåligt. Det är synd att ANAKRONs cover inte finns på Youtube, men den finns att hitta på länken ovan om du har ett konto på wimpmusic.se.

Ingen har ett konto på den sidan så ni får lita på mig när jag säger att ljudbilden på originalet är en orgasm i jämförelse.

Betyg: En död Balder av fem.

HUNDERWORLD – ”Jesus’ death”

”Jesu død”, om jag får be, är otvivelaktigt en av världens bästa låtar. På julafton 2007 gick grabbarna i HUNDERWORLD in i sovrummet och spelade in en cover på den fast med engelsk lyrik istället för norsk. Det låter … inte så tokigt som man kan tro. Den är rätt snarlik originalet fast med knattrande trummaskin. Om vi återgår till bandnamnet så heter bandet egentligen TENOWAR, men de döpte om sig till HUNDERWORLD bara för denna inspelning. Sedan bytte de namn igen till THE KONSTELLATION och började lira progressiv döds med rymdtema. Rörigt? Lite kanske.

Betyg: Tre skitdåliga bandnamn av fem.

BASKIRIA – ”War”

”War” är grevens svar på IRON MAIDENs ”Run to the hills”. Det är en av respektive bands kändaste låtar och samtidigt bland det sämsta de någonsin knåpat ihop. Jag gillade aldrig ”War”, men en sak kan jag säga och det är att jag lyssnar hellre på originalet tills solen svartnar än lyssnar på BASKIRIAs dagcenterversion av nyss nämnda låt en gång till. Som straff ger jag ungrarna en bandfotonanalys.

Längst till vänster har vi en stillstudie i hur obekvämt det är för lillstjärten att sitta på en sten om man är en ålderstyngd haschrockare från Ungern. Det är så pass obekvämt att läckerbiten bakom honom måste blötstirra på nyss nämnda röv för att verkligen absorbera in denna uppenbarelse. I mitten ser vi samtidigt att ungerska Fenriz har bajsat på sig varpå långkalven bakom ler i mjugg åt denna analevakuering. Längst till höger finner vi en blandning av Spenny från TV-programmet Kenny VS Spenny och en groda.

Det finns en ungersk BATHORY-samling som jag kommer att berätta mer om framöver. Då tolkar dessa klåpare monumentet ”A fine day to die”.

Betyg: En Stockholmsgrinig kommentar om storheten i ”Run to the hills” av fem.

FUNEBRE – ”Ha elérkezik az este”

”Der tod Woutans” är kort och gott en av världens bästa låtar. Denna juvel från ”Hliðskjálf” har gått varm i hörlurarna på mången skogsvandring här i Sundsvall. FUNEBRE gör ett ganska bra jobb och de har faktiskt ansträngt sig då texten som framförs är en ungersk version av texten till ”Dunkelheit”. Ett lite märklig grepp, men det fungerar. Däremot undrar jag om FUNEBRE inte rippat originalversionen rakt av och bara lagt på datatrummor, gitarr och sång. Det hade ju varit helt bisarrt om det är så. Syntljuden låter nämligen suspekt likartade.

Betyg: Fyra upphovsrättsbrott av fem möjliga.

A Hungarian tribute to BURZUM är som de flesta andra samlingsvolymer fyllda med både bra och dåliga bidrag. Jag hade faktiskt förväntat mig något betydligt sämre så ur den synvinkeln var detta en nästan positiv överraskning. Däremot kvarstår faktumet att originalet alltid är bättre och att dessa skivor är hyfsat överflödiga.

På återseende.

/Hatpastorn

This entry was posted on 27 april, 2014 at 3:42 e m and is filed under Uncategorized. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.