Hatpastorn rekommenderar. STILLA – ”Till stilla falla”.
Jag antar att de flesta av er redan är medvetna om det nya bandet STILLAs existens. Detta är inte speciellt förvånande då gruppen ståtar med folk från BERGRAVEN, DE ARMA och kanske framförallt ARMAGEDDA. Den tredje mars släpps deras första giv vid namn ”Till stilla falla”, ett alster jag lyssnat kopiöst mycket på de senaste veckorna då bolaget Nordvis var bussiga nog att skicka mig ett promoexemplar. Med tanke på att det är många som är intresserade av detta skivsläpp så tänkte jag ge mina åsikter om albumet. Det är så sällan jag faktiskt får skriva om något bra på denna Likpredikan och efter min vistelse tillsammans med Phallusifer – The Immoral Code behöver jag rensa ur systemet innan jag ger mig i kast med något annat vansinnesprojekt.
Det första som slår en när man avnjuter ”Till stilla falla” är hur pass genomarbetad den är. Gitarr och basarbetet påminner om en mix mellan ENTHRALs debut ”Prophecies of the dying”, VED BUENS ENDEs magiska ”Written in waters” och TULUS tre första släpp i allmänhet, men ”Evil 1999” i synnerhet. Det är komplext, atmosfäriskt och skruvat, men samtidigt högst minnesvärt. Då gitarrerna oftast rör sig i de ljusare regionerna får basen gott om plats att lägga till sin egen prägel. Tänk er Fenriz klassiska baslir på DÖDHEIMSGARDs ”Kronet til konge” fast med kompetensen hos ULVERs gamla fyrsträngsspecialist Skoll. När det kommer till sången så är det givetvis ARMAGEDDAs gamla näktergal A. Pettersson som sköter den biten och det är nu det blir lite märkligt. I vanliga fall brukar hans röst vara det som man fokuserar på när man lyssnar på musik han varit insyltad i. I fallet STILLA händer det så pass mycket på strängfronten att sången hamnar i skymundan trots att han sjunger ruskigt bra. Ingen kan ju låta som en folkmordisk vinalkis så hårt och komma undan med det som han. Faktum är att det inte direkt kryllar av sångpartier på skivan. Personligen tycker jag det är skönt med plattor där sångaren har vett att hålla käften emellanåt, är musiken tillräckligt intressant behöver man inte ha så mycket av den varan. Där har vi ett tydligt problem med ”nyare” black metal eller vad man ska kalla det. Det är sång hela tiden då banden är rädda för att låta musiken tala för sig själv. Det och att baskaggarna ligger högst i mixen. STILLA har tack och lov fattat poängen. Trummorna, som är rimligt mixade bör tilläggas, sköts av J. Marklund som bland annat bankat skinn i LIK, GRIFTESKYMFNING och WHIRLING. Han sköter sitt jobb med bravur och behärskar både norskgrindet, BURZUM-fyrtakten och VED BUENS ENDE-mecket. Mer behöver ingen kunna.
”Till stilla falla” består av sex spår. ”Tidlösa vindar”, ”Aldrig döden minnas…”, ”Askormen”, ”Hinsides dagen”, ”Allt är åter” och ”Till stilla falla”. Samtliga slagdängor är av den längre sorten där fokus ligger mer på en allmän upplevelse än refrängkavalkader. Ni som orkat läsa mina årsbästalistor vet att jag dyrkar den sortens svartmetall. Varje gång man lyssnar igenom plattan lägger man märke till nya detaljer och får nya favoritpartier. Detta gör att albumet håller i en evighet. Jag vet att jag i överflöd refererat till gamla norska guldplattor under denna genomgång, men det kan inte hjälpas. Inte för att STILLA lånat några riff från nämnda band utan mest för att atmosfären är densamma. Det var ett bra tag sedan jag avnjöt en skiva som gav mig den där nostalgiska känslan utan få den beska smaken av riffstöld i vrångstrupen. Det lyfter jag på (Vit)hatten för.
När man lyssnar på STILLA är det omöjligt att inte tänka på medlemmarnas ordinarie åtaganden. BERGRAVEN var exempelvis det där bandet som inte fick den uppmärksamhet de/han förtjänade. ”Dödsvisioner” från 2007 och ”Till makabert väsen” från 2009 är fantastiska. Däremot kan man inte uttala bandnamnet utan att låta som en idiot. Uttalas det BERG-RAVEN, BERG-REJVEN eller BÄR-GRAVEN? Ingen vet. Senaste skivan kom som sagt 2009 och med lite tur så kanske han släpper nytt snart. Å andra sidan så blev STILLA så pass lyckat att jag gärna väntar några år till. Snackar vi ARMAGEDDA så var de så fiffiga att de lade ner verksamheten när de var som bäst. Även om jag skulle uppskatta en återförening så vet jag att mina förväntningar kommer att vara orimliga. Jag hoppas verkligen att detta inte blir någon dagslända utan att de satsar på det här. Samtliga medlemmar är involverade i betydligt mindre intressanta projekt så det vore dödssynd och blodskam om de inte satsade helhjärtat på detta.
Nu över till det negativa. Skivomslaget. Jag vet att detta är att famla efter halmstrån men i min värld är ett omslag fortfarande något viktigt. Visst, det är ganska snyggt och jag begriper vad de är ute efter, men ett svartvitt foto på ett gammalt hus har gjorts alldeles för många gånger. Det kändes extremt fattigt redan när DRÅPSNATT gjorde det 2010. Jag anar att många kommer att bläddra förbi detta i skivbacken utan att ens registrera vad de sett. Jävligt trist då ”Till stilla falla” tillhör det bästa jag hört på länge. Något som är av yttersta vikt att veta är att albumet gör sig absolut bäst när man lyssnar från pärm till pärm och verkligen absorberar in musiken. Att stresslyssna på enstaka spår från exempelvis Youtube gör inte helhetskonceptet rättvisa, även om man givetvis får en fingervisning om hur det låter. Därför tänker jag inte bifoga någon låt för lyssning i detta inlägg. ”Till stilla falla” kräver din fulla uppmärksamhet och den kräver många genomlyssningar för att man ska upptäcka all fjällmagi. Belöningen när man gör den uppoffringen är legendarisk.
Vill ni veta mer och eventuellt höra ett par smakprov så rekommenderar jag att ni glider in på Nordvis hemsida www.nordvis.com.
Det känns helt sjukt att jag faktiskt skrivit om något riktigt bra för en gångs skull. Snacka om att komma fram till en oas i den pestsmittade stenöken som kallas urusel black metal. Tyvärr är det min lott här i livet att ständigt befinna sig på en Golgatavandring i dessa öde landskap så jag vinkar återigen adjö och ser vart jag hamnar nästa gång. Enligt kartan så är Indonesien nästa mål. Jag vill verkligen inte.
På återseende.
/Hatpastorn
Hatpastorns likpredikan 
26 februari, 2013 den 5:33 e m
Det uttalas Berg-Raven. Raven är ett gammalt ord för mörker/svärta och hela bandnamnet ska vara tänkt som en metafor för ett inre ”berg” av svärta. Det förklarade Pär för mig när han och Perra (nominon) slaggade hos mig när de spelade in ”dödsvisioner” i Necromorbus.
26 februari, 2013 den 5:37 e m
Då är jag med i matchen. Däremot är det lite lustigt att det inte finns ett enda band såvitt jag vet som heter Begraven eller Begravd. 2 namn som de facto makes more sense.
26 februari, 2013 den 6:06 e m
Mitt inlägg nedan blev en egen tråd. Missade att trycka svara, tusan också. Dagens teknik!
19 mars, 2013 den 8:34 f m
Rav är ju faktiskt det danska ordet för bärnsten också! Jag anar shakran och energiflöden!
26 februari, 2013 den 6:05 e m
Det är jävligt sant. Har inte stött på de namnen heller i nåt av alla fanzines man plöjde på 90-talet. Vad jag kommer ihåg iaf. Det är nog så att alla trott att ”äsch, det är nog redan taget, vi kör på ”kamel-prånglare” fast på hebreiska. Gillade Stilla. Bra rå black utan att de måste vara metal så de storknar. Du vet..extra nitar haha
26 februari, 2013 den 6:17 e m
Den här har jag såna sjuka förväntningar på.
26 februari, 2013 den 7:00 e m
…en väldigt bra skiva
Jag börjar redan ana att mitt betyg i recensionen kommer få mig att dra fram skämskudden rejält…
http://metalyze.blogspot.se/2013/02/recension-stilla-till-stilla-falla.html?m=1
26 februari, 2013 den 7:31 e m
Fy dig :C
http://www.globaldomination.se/reviews/stilla-till-stilla-falla
28 februari, 2013 den 12:32 e m
Ja. Det är ju det jag säger. Skämskudde fram..
26 februari, 2013 den 8:59 e m
Tacksam för det goda genmälet. Helt rätt på bas-referenserna – Kronet, Bergtatt/Nattens madrigal + Written in Waters. Eftersom Bergraven är ett skånskt band skall det uttalas på skånska, dvs första R stumt, andra skorrande, med betoning på andra stavelsen.
Ang. huset: den hugade tyskaläsaren kan få dess roll förklarat för sig här: http://www.metalnews.de/interviews/Andreas+V.+u.+P%C3%A4r+S.+von+Stilla.1257.html. Det är den femte medlemmen.
Kanske dags för pastorn att gå igenom omslagstematik – ”huset i skogen” är ju en rakt igenom klassisk svartmetall-trop som förtjänar en historisk genomgång & analys. Inte minst Vargnatt.
26 februari, 2013 den 11:46 e m
Jag hade just fått klart för mig hur man uttalar Bergraven och vips ska man uttala det på skånska. Snacka om att vara tillbaka på ruta ett. En lista över hus i skogen-omslag var inte alls en tokig idé. Den blir det efter specialen, och jag skämtar inte nu, där jag och Heidenhammer reder ut vilket av husen i king Diamonds berättelser man helst skulle vilja bo i.
27 februari, 2013 den 2:51 e m
Om berg är berg och raven är svart, och man menar ett inre berg av svärta, då borde väl namnet bli ravenberg och inte bergraven? Dvs. svärtberg inte bergsvärta. Som det är nu borde bandnamnet tala om något som är svart som ett berg… även på skånska 😉
27 februari, 2013 den 6:58 e m
Jag utläser det som ”Bergröven” och så var det med det.
26 februari, 2013 den 11:04 e m
Skivan är möjligen bra, ej hört den. Men blev lite avtänd på att ens kolla upp den nu när deras kompis med en kändisblogg lade så många tecken på att plugga den. Hur mycket fick du betalt pastorn? 😉
26 februari, 2013 den 11:49 e m
Haha, sist jag fick betalt för något som ens har med musik att göra var när jag för några år sedan bytte bort Svartsyns ”Skinning the lambs” på vinyl mot ett par snusdosor och en EP med Nidsang. En EP jag för övrigt fortfarande inte fått. Såhär i efterhand var det en rätt kass deal.
27 februari, 2013 den 1:53 e m
Var det Arckanum-spliten?
Trevligt tips för övrigt. Nordvis verkar vara ett lovande litet bolag. Grift låter som ett svenskt Drudkh.
27 februari, 2013 den 8:43 e m
Låter som ett ganska kasst byte ja. Men man kan alltid trösta sig med Uppsalabon som bytte sin orginal-deathcrush mot ett sexpack folköl på 90-talet.
Jag ska låna Stillas album ett öra och försöka förtränga misstankarna om jäv.
27 februari, 2013 den 8:49 e m
Björn: Både Svartsyns och Arckanums delar av CD-spliten släpptes som separata 12-tumsvinyerl i 1000 exemplar styck av Blut Und Eisen 2004. Alla tre av dessa produkter verkar dock slutsålda.
28 februari, 2013 den 9:47 e m
En enkel sökning på typ MA hade ju hjälpt, men nåja, nu är jag klokare 🙂
En polare som av någon anledning samlade på Arckanum förut ska ha ett gäng Kaos Svarta Mar/Skinning the Lambs på olika format så vitt jag vet. Möjligt att han har någon Svartsyn-kassett också, fast det är tveksamt.
28 februari, 2013 den 3:36 e m
Ok, pastorn rekommenderar Bergraven. Köpte en Bergraven-platta för 49 kr på en skivmässa för några år sedan. Den sög pung. Har till och med förträngt titeln. svartvitt omslag med en ”sjunde inseglet” sampling. Men kanske är dags att kolla upp deras övriga diskografi då.
Stilla verkar vara helt genialt ärligt talat.
28 februari, 2013 den 7:04 e m
Lägger mig i här – det var debuten som du fått tag på, som främst är obakad vad gäller produktionen (demon är bättre!). Kolla in Dödsvisioner och Till Makabert Väsen, båda inspelade i Necromorbus (fast utan Watain-ljudet), med fantomen Perra Karlsson på trummorna. Fantastiskt ljud & genomarbetad, genomtänkt musik. Och det säger jag inte för att det är en polares/bandkamrats band som jag kanske är medlem i, lovar…
1 mars, 2013 den 11:48 f m
Herr Pastor,
Skriv en artikel om näthat, men i black metal-tolkning. Eller zinehat kanske. Blev sugen på något liknande när jag läste detta på Vlad Tepes MA-sida: ”After releasing Petrified ‘zine #3 Vlad Tepes/Belketre threatened to kill Jon/FMP because he listed their address and reviewed their material in the magazine. Jon promised The Black Legions if they step foot on his property they would go home in body bags. The Black Legions/FMP feud continued in the second issue of ”KILL YOURSELF MAGAZINE” from Finland. They never communicated with each other ever since. (Source: FMP)”
3 mars, 2013 den 9:52 f m
Ojojoj vilken skiva
7 mars, 2013 den 11:20 e m
Stämmer bra det. Trodde inte den skulle hålla för trycket efter att förväntningarna byggts upp innan man ens hört den. Det tog ett flertal lyssningar innan den öppnade sig men nu är den guld. Kommer att kunna varva mellan Till stilla falla och Vertikal bra länge.
4 mars, 2013 den 8:13 e m
Låter riktigt bra! Känns som den kommer växa framöver efter lite fler genomlyssningar.. Får lite Negura bunget vibbar också, framför allt deras tidigare alster.
15 mars, 2013 den 4:25 e m
Kunde inte hålla med mer. Efter skivor som Ond spiritism och Dödsvisoner m.fl har det funnits mycket sakna från den svenska scenen. Med Lustre som undantag, är Stilla i princip det enda bandet på senaste som lämnat mig fullkomligt genomnöjd. Värt varenda krona!