Hatpastorns likpredikan

Idag ska vi få stifta bekantskap med Heidenhammers skivsamling och det är en Golgatavandring utan dess like kan jag lova. Faktum är att någonting i mig brast efter den här kvällen och jag kunde knappt lyssna på musik överhuvudtaget. En mycket obehaglig känsla. En och en halv månad uppe i obygden gjorde dock susen för psyket så nu är man redo att återigen kasta sig över ny och gammal musik igen.

Varde mörker.

/Hatpastorn

Heidenhammer här. En gång i tiden läste jag på universitetet tillsammans med en australiensare. Eller närmare bestämt, en tasmaner. Det sägs att Australien kallas för ”the land down under” på grund av att det är det närmaste man kommer helvetet utan att bli bränd. Vad detta säger om Tasmanien som då ligger söder om den forna straffkolonin vet jag inte, men det bådar inte gott. Hur som helst, lät då denna helvetets ambassadör förföra mig med en hembrygd specialitet, som han mer eller mindre tvingade på mig under vad som kändes som ett pistolhot. Vegemite. (Om det låter bekant, beror det förmodligen på att produkten omnämns i den gamla rökaren ”Down under” av bandet MEN AT WORK i denna Australiens inofficiella nationalsång.) Det smakade obeskrivligt illa. Vad det är för något? Jo, det var Australiens sätt att lösa bristen på vitamin B under andra världskriget.  Detta vitamin återfanns nämligen i öl, varpå man sonika skrapade lös det klägg som fanns kvar i botten på tunnorna för att sedan göra smörgåspålägg av det. Voila.

Vad i helvete har detta att göra med min skivsamling? Allt. När makarna Pastor bestämde sig för att invadera det nya kyffe jag och min sambo nu förfogar över, bestämde de sig för att göra samma sak, rent musikaliskt. Kalla det en tarmskrapning av mina redan dammiga hyllor, för att sedan göra en riktigt rutten pastej av det, redo att smetas in i öronkanalerna likt en viral svamp, beredd att förtära allt i sin väg.

Som ARCKANUM en gång skaldade på det bejublade verket ”Kostogher”: Bedrövelse och ve.

SKEPTICISM ”Lead and Aether”

Det här beskrev jag en gång i tiden som ”olidligt dåligt”. Av någon störd anledning tyckte jag att titeln på skivan var ”nyskapande”. Varför inte spindelkänslan ringde likt en domedagsbasun i huvudet redan då kan man undra. Finsk funeral doom av absolut värsta sort rör det sig om i alla fall, och om du lyckas ta dig igenom en tiondel av valfritt stycke på eländet har du gjort dig förtjänt av … en tupplur, antar jag.

Hatpastorn: Modo vs HV71 med en dammsugare på sång som i snigelfart tolkar PUISSANCE. Vad i helvete är detta för något? Och varför tar låten aldrig slut?

L Hekatesson: Detta är ju onekligen en centraldammsugare. Eller en riktig jävla vrålalkis klockan fyra på morgonen. Jag fick lite Dirk McStride-vibbar av detta.

Fru Hammer: Var du rädd att Östersundspubliken skulle uppfatta BLOODLINE på det här viset?

Heidenhammer: Gratulerar. Efter en och en halv minut har ni lyckats göra en van Helsing. Det tog sammanlagt 90 sekunder att glömma bort att det ens var en skiva på i bakgrunden, och då återstår över 70 minuter av eländet. En given höjdare på nästa firmafest.

SKELETON OF GOD ”S/T”

Alla som känner till det här bandet räcker upp en hand. Jag läste om dem 1995 i franska Peardrop Mag, där det omnämndes som ”extravagant death metal”. Bandnamnet fastnade dock, av förklarliga skäl kan tyckas, och därför inhandlade jag magplasket på Skivboden i Sundsvall fem år senare. Fan vet varför. Bandet väljer också oortodoxt nog att trycka tacklistan på omslaget till skivan, och då menar jag inte i bookleten, utan på den första sidan – bredvid bandnamn och skivtitel.

Fru Hammer: Märkvärdigt. Det låter som ett par klappande pinnar. Extravagant, kan man ju också kalla det.

L Hekatesson: Någon form av modern konst? Det är något fel med ljudet.

Hatpastorn: Jag gillar att kaggarna låter som att skivan hoppar. Nä, detta var fruktansvärt dåligt. Hur kunde du betala pengar för detta? Bandnamnet var ju inte direkt topp ett världens bästa bandnamn. Jag är mållös.

SIKSAKUBUR ”Back to vengeance/The carnage”

Jag tror att jag någon gång i kommentarsfältet skrivit att vi i församlingen tidigt var ute med att uppskatta den indonesiska scenen, varpå jag köpte denna dubbelmacka med ett för mig tidigare totalt okänt band från landet. Jag har efteråt alltid tyckt att bandnamnet låter som en svordom en sagofigur skulle haspla ur sig när han eller hon blir irriterad. Faktum var att det var mycket nära att en sådan karaktär blev verklighet en gång i tiden, men tyvärr uteblev lanseringen.

Hatpastorn: Det är soundtracket till Mortal Kombat. Nja, efter introt: inte alls tokigt. Överjävlig trummis. Alltså på ett bra sätt. Att han är bra alltså. Shit, man är inne på typ tredje plattan och redan nu vet man varken ut eller in. Jag var alltså inte ironisk. Trummisen är bra.

L Hekatesson: Global fussball, OK. Helt OK.

Fru Hammer: Det sötaste bandfoto jag sett, tror jag. Jag har aldrig sett så smala ben i hela mitt liv haha.

Hatpastorn: Haha, ja de där benen doftade DSBM lång väg.

SCYTHE ”Poetry of illusions”

Ja, vad ska man säga om tyska SCYTHE egentligen? Äger skivan, det gör jag ju men jag har inget vidare försvar till varför den införskaffades.

Hatpastorn: Lite ALGAION-doftande. Blandat med något annat. Börjar ana oråd. Är det här ett band man faktiskt hört talas om?

L Hekatesson: Lite melodi, i alla fall. Eller: nu blev det lite mer slumpmässigt plinkande. Det var något som lät såhär när jag gick i nian.

Fru Hammer: Vårshowen?

ULVER ” Themes…”

Kommentarer överflödiga. Denna skiva fick jag av Dr Panzram. Gratis.

Fru Hammer: De har också det där ljudet som kommer från leksaken med plaströr och gummiboll.

Hatpastorn: Det här trodde man skulle bli världens bästa skiva. Det blev det inte. Jag minns första gången jag fick höra denna, jag fick seriöst feber för att det var så jävla dåligt. Alla som säger att de gillar nyare ULVER ljuger.

L Hekatesson: Låter som bakgrundsmusiken till Lilja 4-ever när de super. Sundsvallsgrått. En manlig Björk.

Hatpastorn: Väl rutet. Detta är soundtracket till Dannes kiosk ute i Matfors. Blodskam och hor. TVI!

MOURNING SIGN ”Alienor”

Detta band var med på en av världens bästa samlingsskivor så självfallet köptes detta blint. Tyvärr höll den väl kanske inte hela vägen. Självfallet finns inget från ”Alienor”-plattan utlagt på nätet så ni får nöja er med en dänga från demon. Demon var för övrigt mycket bättre varpå kommentarerna kan ses en smula orättvisa.

Fru Hammer: Åååååh, måste man ha en åsikt varje gång? I det här fallet är det enklare att beskriva hur luft ser ut än att beskriva musiken. Så identitetslöst.

L Hekatesson: Mediokert.

Hatpastorn: Har jag blivit helt galen eller var inte det här så tokigt? Eller? Det började ju OK.

(Cirka nittio sekunder senare)

Hatpastorn: Byyyyyyt lååååt!

TYRANT “Under the dark mystic sky”

Japansk black metal som inte är helt oäven. Jag ser detta som ett av mina större REA-backsfynd.

Fru Hammer: Omslaget ser ut som ett korallrev.

Hatpastorn: Det här var faktiskt riktigt bra. Eller har det brunnit totalt för mig nu? Härligt rörig black metal.

Heidenhammer: Japanskt. Släppt på Pulverized.

Hatpastorn: Det är TYRANT! Hyfsat hajpade då det begav sig och för en gångs skull är det ganska välförtjänt. Fy fan vad de såg ut, dock. Asiater och corpse paint är en olustig kombination.

Och här gav en upprörd Heidenhammer upp för att helt sonika sätta sig i soffan och dricka sprit och äta dillchips varpå jag, Hatpastorn, blev tvungen att sätta spaden i den gödselstack som kallas Heidenhammers skivsamling. Nu ska vi se om herr Hammer kan känna igen sina egna skivor när jag spelar upp dem.

Nu kör vi.

DIE VERBANNTEN KINDER EVAS ”ST”

Åh, så jag njöt när jag fick se den här skivan i Heidenhammers samling. Inte ens jag köpte något med dessa österrikare när det begav sig. Det säger allt.

Heidenhammer: Trolltyg i tomteskogen. Det här blir jobbigt. Cold Meat Industry som gjort ett samarbete med panflöjtsindianer på stan.

Fru Hammer: “Listen to your heart”! Är det inte det?

Alla: Ja, jo…

Heidenhammer: Jag tror jag vet vilka det här är… DIE VERBANNTEN KINDER EVAS.

L Hekatesson: Jag väntar in godsakerna.

Heidenhammer: Alltså, det här är inget intro, hela skivan låter såhär.

L Hekatesson: Flickvänner på sång är en sak, men pojkvänner på rensång är fan ännu värre.

MOURN IN SILENCE “Light of misery”

När jag grävde fram den här plattan spydde jag litegrann i min mun. Trots att jag aldrig hört talas om gruppen innan visste jag instinktivt att det här var något i hästväg. Jag bläddrade i bookleten och det jag fann…

Hatpastorn: Heidenhammer, varför har du italiensk life metal i samlingen?

Heidenhammer: Hur vet jag att du inte lagt dit den?

L Hekatesson: Är det NOCTURNAL RITES? Power metal utan power.

Fru Hammer: HAHAHA!

Heidenhammer: Synten ger ifrån sig ljud bara hundar kan höra.

Fru Hammer: Den liknar en mygga när man ska sova. Vad elegant snubben i mitten såg ut på bandfotot.

L Hekatesson: Han till vänster ser ut som Mona Lisa i corpse paint. Han har något vidrigt i ögonen och hånler lite fint. Lätt obehagligt.

Fru Hammer: När man köper en skiva kollar man väl åtminstone på både framsidan och baksidan?

Heidenhammer: *Suck* Ja, jo.

VESPERS DESCENT “Three faces of Eve”

Jag har rotat runt i skivbackar i hela mitt liv och det som verkligen skärrar mig med Heidenhammers skivsamling är att det finns så många plattor där som jag ALDRIG sett eller ens hört talas om förut. VESPERS DESCENT är ett typexempel. Inget från ”Three faces of Eve” finns att finna på Youtube, däremot hittade jag en nyinspelning av en låt från just den skivan som lät en smula bättre.

L Hekatesson: Det här hade kunnat vara en riktigt sunkig CARCASS-låt.

Heidenhammer: Nu lugnar vi ner oss.

Fru Hammer: Jag gillar att allt i din skivsamling är antingen skitbra eller rådåligt. Det här var inte skitbra.

Heidenhammer: Ett helt svenskt decennium lät såhär.

Hatpastorn: Men det här ju din egen skiva, borde du inte veta vilka det är?

Heidenhammer: Bara för att jag äger den behöver jag ju för fan aldrig lyssna på den. Det här kan vara allt.

Fru Hammer: Det här låter inte som något du skulle dra på.

Heidenhammer: Nä, jag hatar sådan här musik. Smackrocks-metal. Vilka fan är det?

Fru Hammer: Titta omslaget! Snubben som tecknat Karl-Bertil Jonssons julafton har ritat det.

BELFEGOR ”The work of destruction”

Detta album har jag sett vid tidigare tillfällen, men aldrig tagit mig för att lyssna på det tack vare det vederstyggliga skivomslaget. Ett klokt val. Kul att de gjort en musikvideo iallafall.

Heidenhammer: Det här låter som när man möter en boss i TV-spelet Duck Tales, fast med dubbla kaggar.

L Hekatesson: Jag tycker det låter som en skiva som hakat upp sig fast med sång.

Fru Hammer: Ja, trummorna var ju allt annat än bra.

Heidenhammer: Men, det här var väl inte så dåligt? Vänta! Det är ju BELFEGOR!

Fru Hammer: Att du jublar över att känna igen en skiva i din egen skivsamling är helt otroligt.

Hatpastorn: Observera att detta inte är BELPHEGOR med ”PH” utan det andra BELFEGOR.

Heidenhammer: BELFEGOR med ”F”, där ser man. Det bra BELFEGOR alltså. Det råa BELFEGOR.

Hatpastorn: Du är hopplös.

COURAGEOUS ”Inertia”

Jag ger 500 spänn till den som ärligen kan säga att de hört en låt med det här bandet.

L Hekatesson: Festival-metal klockan 13:00 sista dagen. Kebaben lockar mer vid denna tidpunkt. Tänk er en nördig tävling där publiken ska rösta med applåder och det är bara en stackars flickvän som står längst fram och jublar medan resten av publiken skriker ”buuu”.

Heidenhammer: Ja, man riktigt ser hur festivalpubliken sakta går bort från scenen för att göra något betydligt roligare. TBV-understött givetvis. De kan spela men har ingen aning om hur man skriver en låt. Är det 2 TON PREDATOR?

Fru Hammer: Din skivsamling alltså… Idén till omslaget hade jag älskat för över tio år sedan. Lite vingar, en bur och …

Heidenhammer: Akta dig för vad du säger. Det finns inget sätt du kan ta dig levande ur detta. Jag tycker det ser ut som frigående höns med kattlinser.

COLD MOON ”Carnivorous lunar activities”

Rimlig skivtitel.

Heidenhammer: Trummisen sackade efter tre sekunder.

L Hekatesson: ALICE COOPER?

Heidenhammer: Vad sa du nu? Alice är tuffast på den här jorden, det ska ni ha klart för er. Jag tror att det här är bandet som INTE fick spela på Smack-rocken.

Hatpastorn: Skivan heter, och jag skämtar inte nu, “Carnivorous lunar activities”.

Fru Hammer: Eeeeeh…

Heidenhammer: Shit, som könsrock utan kön.

Eftersom Heidenhammer inte kunde gissa sig till banden i sin egen skivsamling så valde han att gå tillbaka till skivhögen och plåga oss andra istället. Jag, Hatpastorn, blev här avskedad från DJ-jobbet.

CHALICE ”Chronicles of dysphoria”

Om detta hade varit pre-SVARTSYN CHALICE hade jag jublat. Nu blev det inte så. Jag vet heller inte varför jag äger en miljard skivor med band från Australien.

L Hekatesson: Det är Lunds luciatåg. Det som visas klockan fyra på morgonen och man tvingades äta torra lussekatter till frukost. Det här skulle gå fett hem på hippiefestivalen Urkult.

Hatpastorn: Ja, det måste varit ett rent helvete.

Fru Hammer: Tror faktiskt jag skulle kunna gilla det här. Någon gång. Fast det känns lite väl mycket lajvrollspel.

L Hekatesson: Som Urkult med andra ord…

Fru Hammer: Ja. Eller, rollspelare som är fina i kanten.

Heidenhammer: Känns låten igen? Det är ”Solveigs sang” av Edvard Grieg. Också inspelad av STORM.

Hatpastorn: Och varför gör ett australiensiskt band en cover på den?

Heidenhammer: Ja, det är här det blir riktigt konstigt.

CENOTAPH ”Puked genital purulency”

Hur kan man inte köpa en skiva med turkiska CENOTAPH?

Hatpastorn: Turkiska BRÖTLERS?

L Hekatesson: Det här var ju SVINBRA! Hade jag hört det här när jag gick i gymnasiet hade jag kissat på mig av förtjusning. Det här är ju bra på riktigt.

Fru Hammer: Med låttitlar som ”Mutilated genitalia in lack of resurrection under effective punch”, ”Paralysed, clitoridectamimized, spreadeagled, molested cadaver” och ”Ex-feminine promiscuous masculine’s solidified klitoris swallowed by vermins in coffins” antar jag att författarna hade Tourettes syndrom för att komma på dem.

Hatpastorn: Sådan här musik hör man bara i bussar till och från spelningar i Mexiko. På riktigt.

L Hekatesson: Och i vår bil. jag fick precis skivan. Hur kan du inte tycka att det här är bra?

Hatpastorn: God jul önskar livet.

CEMETARY ” Black vanity”

CEMETARY har avhandlats många gånger förr, men är det inte ganska fantastiskt att de stavade fel på sitt eget bandnamn. Varför jag äger den här skivan? Även solen har sina fläckar.

Hatpastorn: Det här kan bara vara SUNDOWN. Inget annat band är så här sunkigt. Eller CEMETARY. Sur life goth av absolut värsta sort. Att ingen satte ner foten när sången skulle läggas är för mig obegripligt. Jag köpte deras platta ”Sundown” en gång i tiden i tron att det skulle vara något helt annat. Den bytte jag mot en promo med tyska NIGHT IN GALES. Snacka om ur askan i elden.

Heidenhammer: Rätt.

Fru Hammer: Finns det inget barnprogram som låter typ exakt såhär?

Heidenhammer: Det stämmer, det är … fan … Alfons Åberg!

HEIDENREICH ”Trance of an unholy union”

I boxen jag fick av Panzram – innehållandes det totala bottenskrapet I hans skivsamling – återfanns det här, tillsammans med PECCATUM och ULVERs “Themes …”

Hatpastorn: Det doftar PUISSANCE. Introt alltså …

Heidenhammer: Kusligt. Det är faktiskt rätt. En massa sundsvallsmänniskor är tydligen tackade i bookleten. Undrar om Kraath känner till att han är med på den?

Hatpastorn: Det är alltså HEIDENREICH. Nu är man ju i zonen. Att gissa rätt på något i din samling är i det närmaste omöjligt.

Fru Hammer: Det här bandfotot liknar inget annat jag tidigare sett. Tjejen ser ut att vara inklippt, och bilden är uppenbarligen tagen när hon sitter på café.

Hatpastorn: Han i brynja och ringbrynjekeps utan skärm går heller inte av för hackor. Jag ville så desperat att det här bandet skulle vara bra. ABIGOR är ett av världens bästa band, men när det vankas sidoprojekt är det bäst att man duckar.

L Hekatesson: Varenda intro låter som intron på min Soff-i-proppskiva.

RAVENTHRONE ”Malice in Wonderland”

Inga kommentarer.

L Hekatesson: Ja! Är det den där holländska vampyren Odin?

Heidenhammer: Beklagar. Vi är kvar i Österrike.

Hatpastorn: Det här var ju duktigt svulstigt. Kan bara vara RAVENTHRONE.

Heidenhammer: Rätt.

Fru Hammer: På något sjukt vis föredrar jag sådan här sång, framför den där skitnödiga CEMETARY-sången.

Hatpastorn: Ok, jag erkänner. Jag tycker det här är ganska bra. Och med ganska bra menar jag att jag hade köpt skivan om jag hittat den.

Heidenhammer: Ja, ska sanningen fram är det här inte alltför dåligt.

Hatpastorn: Jag ville betala pengar för det här när det begav sig, men jag hittade som sagt aldrig skivan.

Heidenhammer: Du kan få den här plattan om du vill.

Hatpastorn: Schabladooo! Inget ont som inte för något gott med sig. Är det här så bra som jag vill få det till eller är det i jämförelse med allt annat det här låter som rent guld? Jag vet varken ut eller in längre.

Fru Hammer: (kommenterar bookleten) Det här ser ut som ett smutsigt tryne.

Hatpastorn: Jo, den är lite BÖKIG att läsa. Tack Göteborg!

Jag vet inte om det var min urusla Göteborgsvits eller om Heidenhammer bara gav upp för nu överlät han återigen DJ-jobbet åt mig. Vi ska se om herr Hammer kan lista ut vilka skivor han äger den här gången.

NITBERG/VOLKOTEN ”Hammer härte”

Detta alster såg ju onekligen rått ut och jag blev paff över att det var så pass bra som det var. Extra kul att lura in Heidenhammer i NSBM-fällan, en genre han avskyr av hela sitt väsen.

Heidenhammer: Det kan bara vara australiensiska THE FUROR. Stadiet man kommer till när man bara vet att det är australiensiska THE FUROR vill man ALDRIG komma till.

Hatpastorn: Det är varken THE FUROR från Australien eller FUROR från Argentina.

Heidenhammer: Kuken.

Fru Hammer: Kul att låten började i grannens lägenhet.

Heidenhammer: Ja, man behöver inte höra riffen så länge det är rätt stämning. Det här var fan det råaste. Sångaren har jävlar i mig blivit instängd i sångbåset. Skitbra.

Hatpastorn: Heiden, varför sjunger han som du gör? Är det här något projekt du hållit hemligt för mig?

Heidenhammer: Det här är det bästa. Han låter ju förbannad i alla fall. Tänk att höra den här rösten när man ringer kundtjänst.

Fru Hammer: Jag gillar att sångaren låter som att han verkligen talar om något för någon.

Heidenhammer: Shit, det här är ju NITBERG. Rysk NSBM, det här får du fan inte skriva att jag tycker är bra.

Fru Hammer: Därför att det här är vad du egentligen gillar när du är ensam i lägenheten?

PATHOGEN ”Bloodline”

Jag tappade seriöst livslusten när jag lyfte upp den här ur högen. Inte helt otippat visade det sig vara ännu ett band från Australien.

L Hekatesson: Är det trettioförsta gången vi hör det här introt den här kvällen?

Heidenhammer: Jag märkte seriöst inte ens att musiken var på.

Fru Hammer: För tio år sedan hade jag kunnat lyssna på det här.

Heidenhammer: Allvarligt?

Fru Hammer: Ja, sådär lite lättsmält. Lite 2001.

Heidenhammer: Lättsmält …

L Hekatesson: … som härsket smör på tungan. Lät inte OPETH typ såhär?

Heidenhammer: Akustiska frisyrer och så vidare. Jag har för övrigt sett filmen Festival så jag behöver aldrig åka på festival.

Fru Hammer: Det här är helt OK. Inget som direkt upprör.

Heidenhammer: Om någon kan nynna ett riff från den här skivan får ni tusen spänn.

Fru Hammer: Tja, jag behöver pengar.

Heidenhammer: Ja, vem kan nynna ett riff?

Fru Hammer: Dodoodii dodododo.

Heidenhammer: Nice try.

PANDEMONIC “The authors of nightfear”

Titeln och skivomslaget utstrålade en så total hopplöshet att jag blev alldeles till mig när jag rotade fram denna antijuvel ur herr Hammers samling. Tyvärr är det ingen som bemödat sig med att lägga upp möget på Youtube, men å andra sidan vet ni exakt hur det här låter när jag säger följande: trött thrash från Upplands Väsby.

Heidenhammer: Trollhättandöds från 2002?

L Hekatesson: Sångaren lyssnar på OBITUARY iallafall.

Fru Hammer: Ja, det var ju lite eget. Sången alltså.

Heidenhammer: Åh, vilken stressig musik.

Hatpastorn: Det är ju din skiva som du betalt för med egna pengar! Ledtråd. De har det fulaste skivomslaget någonsin.

Fru Hammer: Jämfört med skivomslaget är det här nästan för bra.

Heidenhammer: Jag tror bandet blev ganska besviket när skivbolaget prackade på dem det här omslaget. För sakens ordning bör sägas att jag INTE betalt pengar för det här.

Fru Hammer: Kan bolaget verkligen göra så?

Hatpastorn/Heidenhammer: Ooooh ja.

L Hekatesson: Omslaget luktar black metal från Polen.

Hatpastorn: Sant. Det hade passat bättre till ett rått polskt NSBM-band vid namn LYKANTROPIC SIEGRUNE eller liknande.

IBRIDOMA ”Lady of darkness”

Att detta gäng gjort en musikvideo ser jag som en välsignelse.

Hatpastorn: Jag är djupt imponerad över att du har så mycket skrot i din samling, men detta måste vara det värsta.

Heidenhammer: Det är italienska IBRIDOMA.

L Hekatesson: Är det en tjej eller kille på sång?

Hatpastorn: Av ALLA skivor i din samling. Hur fan kan du gissa rätt på det här?

Heidenhammer: Av alla skivor jag ”fick” var det här den sämsta.

Fru Hammer: Och den här gick varmast?

Heidenhammer: Can you blame me?

L Hekatesson: Vad är det här ens för genre?

Fru Hammer: Vore det här någon man kände hade man tänkt att den här snubben sjunger hyfsat tonrätt ibland. Inte varenda ton är falsk, men det är bra nära hela tiden. Nu känner man honom inte och… ja, ni anar väl vart det här är på väg.

Heidenhammer: Och här kommer balladen. ”Cool rain”. Eller något liknande.

Hatpastorn: Ibland blir jag bara så förbannat trött..

RADIGOST “Nocturne”

Ännu ett band INGEN hört talas om tidigare

L Hekatesson: Cher eller meatloaf?

Heidenhammer: Greklands eurovisionbidrag.

Fru Hammer: Lite trött.

Heidenhammer: Det var nog ljudteknikern med och då är vi bara på introt än så länge. Skön ONKEL KÅNKEL-dist.

L Hekatesson: Varför sänks alltid musiken EFTER introt?

JENNIE TEBLER ”Silwerwing”

Ska sanningen fram vill jag minnas att jag tyckte den här skivan var ganska OK när den kom. Däremot har den inte åldrats med behag.

Heidenhammer: Kuken, jag trodde jag hade gömt den här!

L Hekatesson: Är det TRIBAL INK?

Fru Hammer: Hahaha! Har du lyssnat mycket på den här?

Heidenhammer: Ingen kommentar och du, herr Pastor, är uppenbarligen ute efter att förstöra mitt liv. Han som spelar gitarr är ingen mindre än Quorthon. På sång har vi hans syrra. Det är inte det sämsta, men man hade ju förväntat sig något helt annat.

Fru Hammer: Jag gillar inte alls det här.

L Hekatesson: Hon har garanterat en klänning av krossad sammet. Jag kan inte riktigt tycka illa om det här, men jag kan inte kategorisera det.

Ja, såhär höll vi på exakt hela natten och då har vi bara skrapat på ytan. Nästa skivrazzia kommer att ske hemma hos Dr panzram.

/Heidenhammer & Hatpastorn

This entry was posted on 20 maj, 2012 at 9:13 e m and is filed under Uncategorized. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.