Hur man förgyller en annars småtrist måndag.
… eller rättare sagt: hur man gör ont värre.
Innan vi gör någonting tycker jag vi tar oss ett par minuter och lyssnar igenom öppningsspåret på OVERDETHs “King Arthurs final battle”. För er som gillar att sjunga med är jag så bussig att jag även publicerar den maffiga lyriken.
The Hymns of King Arthur
I am the law
said the Cruel Malagant
Lancelot dreamed about
the lovely lady Guinervere
But she was going
to marry King Arthur
They hated the same enemy
and loved the same woman
Malagant
and his evil men
attacked Camelot
Now
King Arthur is dead
No more alive at Camelot
They hated the same enemy
and loved the same woman
I feel the sunlight
was Arthurs final words
No more tales
Of King Arthur
Episkt.
Stort tack till väl valda personer ur läsekretsen som valde att lägga upp länken på Youtube.
Som ni kanske förstår är det inte det lättaste att försöka beskriva detta i ord. Det känns faktiskt lika hopplöst som att plantera pelargoner utanför ett ryskt kärnkraftverk. Det som förbryllar mig mest är Garcias oförmåga att sjunga och spela gitarr samtidigt. Gud om man fått se detta framföras live. Det hade smakat.
Det som är mest olustigt är dock att jag haft den här låten på hjärnan sedan i somras. Däremot är det inte OVERDETHs version som rullat i hjärnkontoret som ni kanske tror utan Heidenhammers A capella-version av den. Det visade sig att den mannen kan göra en obehagligt träffsäker sångimitation. Synd att ”Sikta mot stjärnorna” inte längre sänds på TV. Under den tidsperioden passade vi även på att spela in några avsnitt av ”Förintelseförsamlingen pratar allvar”. Under något onyktra omständigheter sitter vi och diskuterar livets väsentligheter. Första avsnittet kommer att publiceras på onsdag om inte mitt norska Internet väljer att uppfylla Aum-sektens sista önskan. Plocka fram skämskudden redan nu.
På återseende!
/Hatpastorn
Hatpastorns likpredikan 
26 september, 2011 den 7:00 e m
Stort tack! Det var första gången jag hörde Overdeth, det här. Det känns stort och konstigt. Det var långt värre än jag någonsin kunnat ana, och då har jag ändå misstänkt att det skulle vara det sämsta jag någonsin hört.
26 september, 2011 den 7:07 e m
Låter ungefär som Sex Pistols.
26 september, 2011 den 7:17 e m
Är det här Eilert Pilarms hemliga sidoprojekt? Att någon som författat den där texten på något sätt kunnat ta del av Arthursagan är ju helt klart TV:s fel, det är knappast Morte d’Arthur på originalspråk som legat som förebild om man säger så.
Och det där ”I am the law”-et?
Det placerar sig nedanför Sylvester Stallones från Judge Dredd.
Faktum är att jag tror riffet hade varit mindre pinsamt om det hade lagts över blandade Stallone-repliker i ett YouTube-kollage.
Jag vet faktiskt inte hur jag skall kommentera detta, jag saknar helt ord. Mina vänner kommer att räkna tiden som före och efter Overdeth. En milstolpe som markerar övergången från hedonistisk satanism till bäcksvart misärsatanism och DSBM. Var är mina Shining-mp3:or?
26 september, 2011 den 7:43 e m
Här sitter jag nu, med en konstig smak i munnen och skrapar mina trumhinnor med min morakniv för att rena mig från denna styggelse. Sjunger han med röven?
26 september, 2011 den 7:50 e m
Hmmm… först flinar jag, sen brister jag nästan ut i skratt och sen övergår det liksom i en gäspning. Jag motstår en frestelse att spola framåt men tänker att jag måste väl åtminstone stå ut i 2 minuter och 23 sekunder.
För detta kommer bara till sin rätta på fyllan och i rätt sällskap. Annars är det bara ett av många fåniga ploj-projekt som borde stannat hemma hos upphovsmakaren. Gäääääsp.
Det är mycket roligare med folk som faktiskt försöker vara seriösa, misslyckas och blir urfåniga. Det här är medvetet ”på skoj” ju 😦
27 september, 2011 den 5:45 e m
Nej, det är ju inte så. Overdeth försöker vara seriösa, misslyckas och blir urfåniga. På riktigt.
26 september, 2011 den 8:53 e m
Ja, det här var ju en upplevelse..
26 september, 2011 den 9:32 e m
Jag måste ha haft ett latent självspäkelsebegär inneboendes som bara har väntat på att finna rätt späkelseform, för jag kan inte sluta lyssna på det här…
28 september, 2011 den 2:59 e m
Du är inte ensam, riffet och sången har etsat sig fast längt in i hjärnbarken. Ren magi!
26 september, 2011 den 10:41 e m
David: Problemet är att detta epos är stöpt med den yttersta av seriositet i sinnet; tyvärr, eller snarare tacka gudarna, är det bekräftat av ett antal källor.
27 september, 2011 den 6:23 f m
Overdeth är ju faktiskt till och med snäppet sämre än Pagan Rites.
Men jag har för mig att de släppte en ÄNNU sämre demo en gång i tiden. Här ska forskas.
27 september, 2011 den 7:12 f m
Jag minns att Robyn fick en rivstart på sin karriär med en variant av ”Skvallerbytta bingbång”; här hör jag en i stället en trött, desillusionerad mor ropa ”Kom in å ät!” trots att att hon egentligen hoppas att barnen har försvunnit.
27 september, 2011 den 7:53 e m
Hahahahahahahahaha! Det var den mest träffsäkra kommentaren jag någonsin läst om något!
Overdeth… ja vad fan säger man? Är det verkligen inte på ploj? För han låter som en full och förkyld clown som sjunger med ändtarmen på en hemmafest i en amerikansk collegefilm.
27 september, 2011 den 12:03 e m
Fantastiskt! Dock får jag samma misstanke som David – att det helt enkelt är ett plojprojekt – vilket förtar glädjen en hel del.
OM det här är resultatet av en geniun vilja att göra bra musik så är det det bästa som hänt sedan skivat bröd, men i annat fall så är det inte mycket roligare än vilket internt könsrockprojekt som helst. Några killar på en fritidsgård som kör lite buskismetal med ”orimlig” sång. Crazy, liksom. Blir gärna motvisad!
27 september, 2011 den 12:37 e m
Av misstag klickade jag på en länk och blev Metallicarollad med den nya Lou Reed-kollaborationen. Det var hemskt, eftersom jag faktiskt inte klarade av att avgöra vilket musikförsök som var amatörmässigast av det och Overdeth.
Inte för att jag haft höga förväntingar på någotning Metallica släppt sen de gjorde mig besviken med Black Album, men det är bra att ha ett vidare sammanhang framför ögonen när man lyssnar på Overdeth.
28 september, 2011 den 6:59 e m
Nekro sammanträffande, en kompis länkade den där hemska kollaborationen (aningen Close-Upvarning på det ordvalet) och jag replikerade med Overdeth-länk.
27 september, 2011 den 12:42 e m
Får S.O.D eller snarare M.O.D vibbar av detta. Fantastiskt, men man kan inte undgå att tänka att upphovsmännen hade en jävulsk plan att skapa förvirring och ångest i framtiden. Men många märkliga musikanter har passerat genom min replokal. Så här kan det nog låta när dessa oförmågor
27 september, 2011 den 12:44 e m
… Får hjälp att föreviga sin skapelse med en ljudupptagning.
27 september, 2011 den 1:38 e m
Vid lyssning av denna episka musik drar jag mig till minnes ett band från Helsingborg som kallade sig Varg. Vi pratar 1993-1996 typ. Från början hette de Satyricon men det fanns det andra som hette så de bytte till Varg. De började som ett coverband, som alla andra antar jag, med den enkla skillnaden att ingen kunde spela nånting alls. Jag borde veta då jag var trummis en kort tid i just Satyricon.
Nåväl, Varg spelade in en demo i början av 1995. Titeln är ”Under the whip” och omslaget tecknades av ”gitarristen/sångaren”. (Medvetet använda citationstecken)
Låtarna skulle vara någon slags metal, det var mycket Metallica och en del Marillion och Mercyful Fate i kretsarna och taktbytena skulle vara multipla to say the least.
Jag närvarade själv ett par gånger under inspelningarna och fick då höra att killen som spelade in dem (jag vägrar kalla honom producent då det skulle dra producenter i allmänhet i smutsen) knappt kunde hålla sig för skratt under de två eller tre sessionerna som hölls.
Är det någon här som skulle vilja höra detta? Jag tror bestämt att jag dels har tapen kvar och dels har överfört eländet till cd någon gång för att kunna festa till eller så (vilket mig veterligen hittills aldrig har hänt).
27 september, 2011 den 2:09 e m
Har du alltså aldrig festat till? Skogshårt!
27 september, 2011 den 6:09 e m
Jag är definitivt intresserad,
28 september, 2011 den 7:01 e m
JA!
27 september, 2011 den 6:02 e m
Vilken hit….
27 september, 2011 den 6:32 e m
Jag vet inte jag…. Jag anser att detta är sinnessjukt långt före sin tid. Vackert….
27 september, 2011 den 7:12 e m
Har suttit har i ca 20 min och forsokt skriva nagot om vad jag tycker om detta men det ar fan omojligt! I’m speechless!
27 september, 2011 den 8:45 e m
Texten var kass. Men Barathrum texterna som ni lade ut för något år sedan var faktiskt snäppet roligare.
Musiken KAN inte vara på allvar. Men om så är fallet så tycker jag uppriktigt synd om bandet.
28 september, 2011 den 2:51 e m
Frågan är om det inte går alldeles utmärkt att plantera pelargoner utanför ett ryskt kärnkraftverk, förutsatt att man inte förväntar sig att det ska komma upp någonting som liknar pelargoner ens litegrann, och att man har en MYCKET bra förklaring till KGB om varför man är där och gräver runt. Sorry, sidospår, men men…
28 september, 2011 den 2:57 e m
Ja, detta va något i hästväg, vet inte vad ja ska säga. Kan det vara ett kodat budskap från yttre rymden?
28 september, 2011 den 9:11 e m
Hahaha!
http://www.tartareandesire.com/reviews/Overdeth/King_Arthurs_Final_Battle/1836/
Vafan?
29 september, 2011 den 5:13 f m
Vincent Eldefors!?
Han måste ställas till svars nu. Hårt och svårt. Kanske en sak om de fått högsta betyg, då hade man fattat att det är ploj. Men 6,5 av tio?
29 september, 2011 den 2:19 e m
Tartarean Desire gav ju mitt gamla tonårsbands första och enda demo 8 av 10, så det säger ju en hel del om deras omdöme! xD
29 september, 2011 den 1:15 e m
”…will certainly gain a substantial fan base.”
Öh, well. Tja.
29 september, 2011 den 1:46 e m
Oj. Oj oj. Ojojojoj… Det där var ju värre än man någonsin kunnat gissa. Utan att vara taskigt så låter sångaren som en statist från Glada Huddik som äntligen fått starta sitt egna band! Det luktar Downs.
Men Vincents recension är ju nästan ännu mer skrämmande.
”To me they seem to be a band made up of skilled instrumentalists ”
Jo jag tackar jag…
29 september, 2011 den 2:48 e m
Ja, detta var något i hästväg, vet inte vad jag ska säga. Kan det vara ett budskap från yttre rymden? Skämt och sido, ”The Hymns of King Arthur” har verkligen ett hejdundrandes driv. Har säkert spelat den 20-30 gånger nu och tycker den är skitbra. Nu tror ni så klart att jag har rymt från Birgittas i Vadstena eller något i den stilen, men skrattar bäst som skrattar sist, om 30-40 år kommer era barnbarn att gå runt i urtvättade Overdeth-tröjor och skandera ”They hated the same enemy
and loved the same woman”.
29 september, 2011 den 6:02 e m
Är det du som har skrivit låten, alltså?
30 september, 2011 den 7:08 f m
Gud nej! Den kunskapen besitter jag ej, lackar med masken på så att säga.
29 september, 2011 den 4:23 e m
Sjunger karln ”kumbaya”?
29 september, 2011 den 9:08 e m
”No more alive at Camelot” – lysande, ska jag säga varje gång det roliga tar slut från och med nu!
30 september, 2011 den 7:19 f m
Allvarligt talat. Ni som har plattan, ta ert ansvar å lägg upp den i sin helhet på soulseek, piratebay, youtube etc. KULTURSKATT
1 oktober, 2011 den 11:16 f m
För mig är det där black metal: det blir inte mer misantropiskt (eller dåligt) än så, utan våld.
Jag säger bara: hahahahahahah