Hatpastorns likpredikan

Jag hoppas att ni är utvilade för nu stundar en ny hösttermin här på Hatpastorns Likpredikan. Anledningen till att vi dragit igång lite senare än beräknat beror bland annat på att jag, Hatpastorn, gjort det aktiva valet att flytta till Trondheim. Nu kanske ni undrar hur det är att bo där och på det kan jag svara på följande vis:

Det är som att lyssna på SUMMONINGs ”Let mortal heroes sing your fame” på repeat. Dygnet runt.

Magiskt.

Dr Panzram då? Jo, han valde att spela in en ny platta nu under augusti månad. Eftersom förra albumet med det projektet kom för över tio år sedan så var det onekligen hög tid. Han har emellertid lovat dyrt och heligt att färdigställa alla de artiklar och videopresentationer han jobbat på inom kort. Ska vi äntligen få oss en fortsättning på framgångssagan ”Black metal-turkhits”? Det får tiden utvisa.

Just videoproduktioner är det tänkt att det kommer bli mer av i framtiden om logistiken och tekniken tillåter.  I min perverterade fantasi vill jag så gärna komma till skott med bland annat utbildningsprogrammet ”Panzrams kök” där valda delar av församlingen sitter och lyssnar på gamla demokassetter och diskuterar huruvida de åldrats med värdighet eller inte. Kassetterna alltså. Vi i församlingen åldras likt KRIEGs maffiga ”Rise of the imperial hordes”. Vi blir bara råare med åren.

Hur står det då till med Heidenhammer? Han är åter på plats i Oslo, det är alltså dubbelt norskt på bloggen denna termin, och han kommer bland annat att leverera en helt ny artikelserie under arbetsnamnet ”Almost famous”. I detta segment har han intervjuat musiker från den norska svartmetallmyllan som nästan lyckades bli något men föll på målsnöret. Bered er på både gripande och hysteriskt rolig läsning. Här kommer vi att få höra talas om band så obskyra att de inte ens finns.

Det var inte tänkt att det skulle dröja så länge innan terminsstarten, men som allt som har med musik att göra så blev det försenat av alla möjliga och omöjliga anledningar. Apropå förseningar, en vacker dag kanske jag kommer att berätta om en platta jag spelade in som blev försenad i sju år på grund av diverse bolagstrubbel och annat otyg. Jag blir alldeles matt bara jag tänker på det. Nu när den väl är släppt känns det faktiskt en smula surrealistiskt.

Skit samma.

Nu ska vi sätta tänderna i något som grämt mig alldeles för länge.

Nu kör vi.

Öppet brev till AKERCOCKE.

Hej, mitt namn är Hatpastorn och jag är en Djävulsdyrkare på trettio jordsnurr som irriterat mig på er existens alldeles för länge nu. Nu kanske ni tror att det är er musik jag inte tål? Inget kunde vara mer fel. Även om era produktioner brukar vara i det tunnaste laget och att era sånginsatser ibland gör mig alldeles rödblommig av hat så är er hybrid av black och death metal inte alls så tokig. Ska sanningen fram har jag faktiskt betalat pengar för ett par av era alster. Fullpris bör tilläggas. Jag vill dock höja ett varningens finger. Om ni fortsätter att envisas med att låta bastrumman ljuda likt kastanjetter så kommer jag att bli mycket bestört. Alla vet ju att det optimala triggade trumljudet får man när man samplar ljudet som uppstår när man studsar en våt basketboll i pannan på en polsk black metal-musiker med högt hårfäste. Tjong i medaljongen. Bokstavligen.

Är det då texterna som är problemet? Nej, det vill jag inte påstå. Även om er lyrik lutar åt det mer simplistiska hållet så håller jag maginnehållet på plats när jag ögnar igenom era hyllningar till Hin Håle. Pluspoäng för att ni inte kliver i den patenterat brittiskpoetiska bajsnödighetsfällan som era kollegor i exempelvis CRADLE OF FILTH och MY DYING BRIDE gör. Korten på bordet. MY DYING BRIDE må ha gjort en hel del bra men att anno 2006 skriva en text vid namn ”Thy raven wings” gör mig bara så förbannat trött. Att de inte skäms! Om vi återgår till ämnet så är det alltså inte era texter som är skälet till att jag författar detta brev.

Jag vet att ni är fullt övertygade om att det är er så kallade ”image” jag legat sömnlös över. Fel, fel, fel. Att ni klär ut er som rävjägare bryr jag mig lika mycket om som jag brydde mig om TSJUDERs återförening. Inte alls. Vill ni dränka er lekamen i filt och manchestertyg så bry er inte om mig. Att ni använder storbröstade fruntimmer i mystiska solglasögon på era promofotografier irriterar mig heller inte nämnvärt. Då ni inte begagnar er av så kallat ”corpse paint” begriper undertecknad att ni måste ha något som drar uppmärksamheten från era fårade brittiska nunor. Hellre bröst än risiga tänder som en vis man en gång sade.

Ni har spelat in några musikvideos. Är de källan till mitt blossande världshat? Nä, tyvärr. Om det ändå vore så enkelt. I jämförelse med väldigt mycket annat så håller era videopresentationer oväntat hög klass.

Anledningen till att jag skriver detta brev är ert förbannade bandnamn. Jag läste en intervju med er där ni skanderade att ni inte hade ett enda svenskt fan. Det stämmer inte. Det finns flera i detta avlånga land som uppskattar er musik. Det finns dock en sak ni ska ha väldigt klar för er och det är att svenskarnas största skräck här i livet är att göra bort sig. Med ett bandnamn som ert kan man som svensk inte göra annat än att ställa sig i en prekär situation när man ska försöka uttala det.  Tillåt mig exemplifiera detta i följande dialog hämtad från verkliga livet:

–          Tja, har du hört någon bra platta på senaste?

–          Ja, faktiskt. Jag plockade upp ett album med ett brittiskt gäng häromdagen som inte alls var så tokig.

–          Jaha, var det nya CRADLE OF FILTH eller?

–          Skitkul, nä det var ett annat band.

–          Vilket då?

–          Jadu…

–          …

–          Alltså…

–          …

–          AKERCOCKE heter dom.

–          Ursäkta?

–          Ja, alltså AKERKÅCKE.

–          Åkerkuk?

–          AKERKÅCKE eller EJKERSOCKI eller EJKERKOCK. Inte fan vet jag!

–          Åkerkuk.

–          Ja, din gissning är så god som någon.

–          Vad betyder det då?

–          Det är det ingen som vet.

Som ni ser framställs man som en fullblodsidiot när man försöker uttala det totala mög som på papperet stavas AKERCOCKE. Hur uttalas det? Vad betyder det? Vad vill ni ha sagt?

Ge mig svar!

Med vänliga hälsningar.

/Hatpastorn

This entry was posted on 2 september, 2011 at 6:31 e m and is filed under Uncategorized. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.