Hatpastorns likpredikan

Varde Internetuppkoppling.

Innan vi tar itu med dagens ämne vill jag bara få ur mig lite av den vrede jag samlat på mig genom att lyssna på radio till och från jobbet på dagarna. Eftersom resorna är ganska långa, har man Västerbotten som arbetsplats kan det lätt bli så, blir det en hel del radio.

Och en hel del vrede.

Den första som skola kastas i helvetets lågor är Jennifer Lopez. Hör jag henne sjunga ordet ”floor” en gång till kommer jag att begå våldsbrott. Det kan vara jag som är gammalmodig, men känns det inte en smula sunkigt när en snart 40-årig småbarnsmorsa med bautaröv gnolar till tonerna av den gamla idiotlåten ”Lambada” och uppmanar till svettig dans och spritdrickande. Floortanten måste bekämpas.

Nummer två på min mentala dödslista är rumänskan som sjunger om sexiga saxofonspelare samtidigt som det vidriga instrumentet gör sitt bästa för att imitera en knölsvan som blivit skjuten på halsen av ett stycke paintballkula. Som syltlök på laxen kommer även en mansröst in med jämna mellanrum och vrålar ”Åke, ungjävel, ungjävel, ungjävel”. Det kan finnas en möjlighet att han sjunger något annat men jag kan då inte komma på vad.

Nummer tre. Svensk pop. Jag har inte en susning om vad artisten heter men lallaren sjunger oavbrutet om någon ”Lady Hey”. Texten, givetvis komplett hjärndöd. Rent musikaliskt, en mardröm av glättig idioti.

Tack, då var jag klar för den gången. Nu över till något helt annat. Rent demografiskt anar jag att de flesta som läser denna Likpredikan är rutinerade Satanskrigare runt de 30 som kuskat runt på vägarna ett par varv, alternativt har god inblick i hur det brukar gå till. För er kommer detta inlägg mest bestå av självklarheter, även om igenkänningsfaktorn kan vara tillräckligt tilltalande för att ett fortsatt läsande ska vara av intresse. Detta inlägg dedikerar jag nämligen till den yngre hungriga delen av läsarskaran som kanske är på väg att ge sig ut på sin första turné, samt till de som är sugna på en inblick i turnélivets vedermödor. Lite infotainment såhär på en kvasisolig veckodag skadar aldrig. Vet ni förresten hur varmt det kan bli i Skellefteå? Det är det ingen som vet. Jag har svettats mer än vad Sarah Jezebel Deva någonsin gjort efter att hon pressat in sig i någon latexdräkt och joddlat till CRADLE OF FILTH i strålkastarnas obarmhärtiga sken.

Ett vanligt fenomen som jag personligen märkt är när man sitter i lunchrummet på kneget och ens ickemusikaliska arbetskollegor ber en berätta hur det är att vara på turné. I regel brukar de tro att det rör sig ett långt 24-timmarskalas där glitter, glamor och ett allmänt dekadent leverne är Alfa och Omega. En inte helt korrekt bild av verkligheten och när jag berättar hur det egentligen går till brukar deras drömmar krossas precis som mina krossades när jag som barn fick den där bävernylonsoverallen i julklapp istället för den efterlängtade He-Manborgen. Om ni inte redan glömt det var det den dagen då jag började dyrka döden.

Att vara på resande fot kan vara klackarna i taket eller cyanidkapsel under tungan beroende på vilken personlighet och inställning man har. Själv hamnar jag någonstans i mitten med viss dragning åt cyanidhållet. Att vara på turné handlar nämligen 1 % om att spela musik, 51 % om att sitta i ett helvetesfordon och 48 % om en desperat jakt efter en hyfsad kopp kaffe.

Nu kör vi.

Avdelning 1. Packning.

Konceptet ”less is more” är något man bör beakta när man ska packa sin bjärta sportbag med förnödenheter. När jag var ute med DEFLESHED blev jag ytterst influerad av Matte Modin som i stort sett bara hade packat en tandborste. Sov gjorde han under deras backdrop. En tumregel när man packar är att man ska få den där tjeckiska barnhemskänslan när man tittar ner i väskan. Har man för mycket kläder slutar det bara med en demonisk oreda plus att man får bära tungt i onödan. Det finns även en 100 % möjlighet att ni stundtals färdas med ett lågprisflyg typ Ryan Air och de krossar ett ben i er kropp för varje kilos övervikt ni har medan de kacklar strofer från CRUACHANs bedrövliga ”Folk-lore”-platta. Ett högst olustigt scenario. Ha alltid ett par tomma IKEA-kassar modell blå prasselplast med er. Där kan ni snabbt stuva ner allt möjligt om ni behöver ha med er maximalt med handbagage för att slippa betala övervikt. Under turnén kan kassen agera förvaring för merchandise eller som smutstvättspåse. Det är som vi alla vet noll procent roligt att i mörker försöka leta fram rena underkläder i en väska där ledordet stavas ”kaos”. Man vill ju undvika att använda näsan för att hitta rena plagg. Näsan kommer i och för sig ändå att vara igentäppt av torkat corpse paint så ni får göra hur fan ni vill.

Är man ute i två veckor bör man packa max ett par vanliga brallor, fyra t-shirts, en långärmad tröja, fyra par kallingar och fyra par strumpor. Lägg därtill scenkläder och glöm för guds skull inte att lägga ner extra nitar. Underkläder kan köpas och slängas under resans gång och man handlar alltid någon schysst BURZUM-tröja modell bootleg deluxe som man kan kränga på sig när ens ordinarie nekrokostym börjar bete sig som Spindelmannens svarta symbiotdräkt. Ni kommer ändå att ha samma kläder på er dygnet runt så att ha en massa ombyten i onödan är bara poänglöst. Är man true har man bara kängor med sig, men det kan vara skönt att ha ett extra par gympaskor med sig. Att göra en CALLENISH CIRCLE, det vill säga att ha med sig badtofflor för att undvika kontakt med osanitära badrumsgolv, går självfallet fetbort. Packar ni trots denna uppmaning ner badtofflorna kan ni lika gärna sluta läsa och börja fistbanga till tvivelaktiga artister såsom DEAD BY APRIL, SONIC SYNDICATE eller NOKTURNAL MORTUM. Ni är nämligen döda för mig då.

Handduk kan vara en bra idé att ta med sig om man är på det humöret, annars är det lätt att knycka en på spelstället alternativ köpa en på första bästa närbutik. Däremot kan jag rekommendera att ta med sig en kudde. Man må känna sig som en fullblodsidiot när man släpar runt på en kudde likt en annan seriefigur men lyxen att kunna lägga huvudet på något annat än armen eller en hopknölad huvtröja när man kollapsar på en polsk grusplan är guld värd. Kudde underlättar även när man ska sova i en bil. Nu kanske ni tror att det finns sängar och allt möjligt fint i en turnébuss men då samtliga bussar brakar ihop efter tio minuter kan ni räkna med att stundtals färdas i hyrbilar. Förresten, packa med en sovsäck på en gång. Det kommer att bli kaos så var förberedda. Visste ni förresten att KRISIUN huttrandes delade sovsäck med varandra under en turné i Kanada? Det hade tydligen varit lite väl svalt där för de glada brassrökarbrassarna.

Läkemedel däremot, fyll väskan full! Såvida man inte är konstant BEHEXEN-packad så blir man förr eller senare sjuk. Allehanda piller för att stävja feber, värk och rännskita rekommenderas. Dödsknarket efedrin är rekommenderbart om man lätt får problem med luftvägarna på grund av damm eller allergi eller om man behöver spela trummor efter att ha varit klarvaken i över ett dygn tack vare diverse logistiska mardrömsscenarion. Lightvarianten koffeintabletter går bra det med. Glöm inte att stoppa ner en nässpray i packningen och ett paket öronproppar. Även om ni inte använder dem när ni spelar live så är det bra att fylla öronen med något ljuddämpande när snarksymfonin drar igång på natten. Då slipper ni nämligen döda alla i er närhet. Allt blir betydligt smidigare då. Bra turnéledare brukar ha med sig allehanda medikament men ju mer man slipper lita på andra människor desto bättre. Hell is other people. Glöm aldrig det.

Schampo och dylikt tjafs köper ni när ni kommer fram. Det finns ingen anledning att släpa med sig kilovis med skönhetsprodukter när den vikten kan användas till viktigare saker såsom extra nitar och blod. Använder ni blod live så kan jag tipsa om blodpulver som man kan köpa hos första bästa köttbonde eller hos en välsorterad slaktare. Blodpulver är som ni kanske redan förstått blod som man blandar med vatten. Detta är en gudagåva då man kan blanda så tjockt, så tunt och så mycket man vill och det håller sig fräscht hela resan. Ruttet blod smakar som vi alla vet ägg och solvarma skaldjur och när man kånkar med sig möget kan det bli knorr i tullen. Om arrangören säger att han kan fixa fram blod till spelningen så kan ni räkna med att han kommer att ”glömma bort det” eller att ”det var stängt hos slaktaren/snabbköpet”. I min kommande artikel kommer jag att gå in närmare på just arrangörer och hur ni enklast hanterar dem.

Elektroniska prylar typ laptop, MP3-spelare och så vidare är bra redskap för att avrätta den mördande tristessen eller om man vill avskärma sig från världen en stund. Är man inte misantrop från start så blir man lätt det efter ett tag på vägarna. Gaffatejp och ficklampa bör även de ha sin givna plats i packningen. Släng ner en svart spritpenna i röran när ni ändå håller på. När man som svensk sitter och ugglar i ett trångt backstagerum i ett fjärran land värmer det att se ordet ”kuk” klottrat på väggen.

Listan över saker ni inte bör ha med er är desto längre och här får omdömet avgöra vad som är rätt och fel. Rokokomöbler, vapenskåp och bilbanor kan lämnas hemma. Patronbälten kan man ha med sig om man känner att man har tur. Själv fastnade jag i tullen i Tyskland då jag hade mage att ha ett sådant nedpackat i mitt bagage. Som tur var slapp jag vara ensam, Stoffe från NAGLFAR fick förklara för de lätt efterblivna tulltjänstemännen att deras digitala gitarrprylar inte var kärnvapen och väl valda delar av NIFELHEIM fick förklara att… ja ni har ju själva sett hur deras scenkläder/civila kläder ser ut. Om inte mitt minne sviker mig fick även Eskilsson från utsökta PEST också han söka audiens hos tullfolket den dagen. Ska jag vara helt ärlig är det totalt lotto när det är dags att passera säkerhetskontrollen på flyplatser. I Mexiko trillade man dit på en rulle tejp och i New York på en tom förpackning som tidigare innehållit en våtservett. Om trummisen har med sig sina pedaler eller triggmodulen i handbagaget kan ni räkna med att få stå och svettas en stund. Som sagt, bered er på allehanda trubbel.

Avdelning 2. Fordonet.

Det finns flera sätt att färdas på när man är ute på vägarna. Minibuss är bra då de lätt kommer fram överallt och kan parkeras nära spelställena. Minibuss och hotell är en bra lågpriskombo så länge det inte är för långt mellan städerna, vilket det givetvis alltid är. Bered er på att spendera större delen av er vistelse i detta fordon. Är ni kortast i bandet? Ja, då får ni sitta i mitten såvida ni inte låter knytnävarna tala. Är man ung och spelar black metal är chansen överhängande att man är pinnsmal. Ta då chansen att turas om att sova på golvet i minibussen. Detta trick har räddat mig från många mentala härdsmältor genom åren. När ni ligger och försöker sova på golvet medan era orkestervänner använder er sargade lekamen som fotstöd rekommenderar jag att ni repeterar mantrat ”det är roligt med musik” ett par tusen gånger för husfridens skull. Personligen föredrar jag minibuss och hotell framför turnébuss och varför jag gör det kanske jag kommer att berätta någon gång i framtiden.

På papperet är en turnébuss ett rullande lyxhotell. Det finns sängar, toalett och förströelse i form av TV, DVD och TV-spel. Ibland kan man även hitta en kyl. Problemet är att all elektronik har en tendens att mystiskt kollapsa efter ett par dagar. Elfel på buss är industristandard. Toaletten kommer någon i förbandet att pissa, skita eller spy i bitar redan första kvällen så förbered ollonet genom att gnugga den med treans sandpapper varje dag ett par veckor innan avresa så ni enkelt kan stoppa ner snabeln i en tom ölburk utan att ni kastrerar er själva. Dessa fulla burkar får sedan agera tidlös underhållning när ni kastar ut dem i farten när ni färdas på Autobahn. Kylskåpet kommer att självdö samtidigt som den övriga elektroniken så vårda den ömt så länge den lever.

Avdelning 3. Lokaler.

Prio nummer ett varje gång ni kommer fram till ett nytt spelställe är att vara först på toaletten. Damtoaletten är alltid bäst eftersom den har lyx såsom varmt kranvatten, tvål och toalettpapper. I regel ser den heller inte ut som ett krossat inferno. När jag lirade i staden Trier i Tyskland för första gången var jag med om en händelse som enkelt kan illustrera hur tokigt det kan bli när dieten består av turnémat och ljumsktempererad pilsner. Undertecknad var på väg ut till turnébussen då magen plötsligt tyckte att det ar en bra idé att imitera krystvärkar. Instinktivt kände jag att tiden var knapp så jag löpte mot närmaste sanitetsanläggning. När man springer med skinkorna spända likt MORTICIAN-Wills biceps må man känna sig dum, men det är inte i närheten av den dumhet som uppstår när man i vild panik väljer att störta in på herrarnas. När jag väl betvingat caco-demonen och det var dags att med en hand drypandes av kallsvett nypa tag i dasspapperet hände det som bara händer i amerikanska ungdomsfilmer: papperet var slut. På den tiden kunde man inte spola ner papper i toaletten så man fick kasta använd cellulosa i en närliggande sopkorg. Jag kan, utan att förhäva mig, påstå att stunden då jag tog konceptet ”återanvändning” till en ny nivå inte var mitt stoltaste ögonblick. Summa summarum: sköt era toalettbestyr på damernas och se till att vara först.

En loge kan se ut hur som helst. Nu menar jag inte loge som i dansloge utan loge som i rum utan ventilation där man förvarar satanister när de inte spelar musik. Finns det en soffa i detta rum kan man räkna med att den snabbt blir belamrad med resväskor. Lustigt att väskor jämt är så himla trötta i benen. Placera väskan på golvet och håll käften är mitt tips. Oftast är det extremt ont om plats i logen men det har aldrig hindrat obehörigt folk från att komma in och vara fulla och extremt störiga. Min personliga favorit är lockiga holländare som är så packade att de bara kan vråla ortsnamn. Givetvis försöker de bryta sig in i samtalet när man försöker hålla en vettig diskussion med någon i bandet eller med någon annan som har tillträde till rummet. Sist detta hände var när jag och Dagon från INQUISITION satt och samtalade om livets väsentligheter, det vill säga black metal. Det gick knappt att namedroppa ett enda band utan att den obligatoriska holländaren vrålade ”Tilburg” med hes guttural röst så öronen blödde. Jag blev så trött. Håll logen fri från onödiga ting och onödiga människor så kommer allt att bli enklare.

Inga jävla tattare i logen!

Fortsättning följer…

/Hatpastorn

This entry was posted on 14 juni, 2011 at 6:34 e m and is filed under Uncategorized. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.