Heidenhammer går lös i REA-backen. Del 2.
I SVT-programmet ”Hjärnstorm” redovisar Henrik Fexeus en psykologisk teori som går ut på att när någon investerat tillräckligt mycket i ett till synes mer och mer misslyckat projekt, fungerar inte dennes hjärna rationellt. I stället för att lägga ned, offras istället ännu mera trots att smärtgränsen egentligen passerats för länge sedan. Sett i ett större perspektiv skulle detta kunna förklara USA:s handlanden i Vietnam och Irak, Sovjetunionens krig i Afghanistan på 80-talet, MAYHEMs karriär post Euronymous … och så vidare.
Denna bloggs läsare har väl liksom jag själv undrat hur det kommer sig att Pastorn i sin genomgång av ”Encyclopedia Pestilentia” säger sig ”hitta guldkorn”, när vi andra förmodligen skulle rubricera dem som ”majskorn i avföring”. Min högst ovetenskapliga förklaring till hans val är att han drabbats av vad jag själv kallar för ”MOTÖRHEAD-i-reafyndsbacken”-fenomenet. Alla har säkert upplevt detta.
I vår till viss del gemensamma hemstad Sundsvall finns en butik, eller vad man nu skall kalla den, vid namn Fyndlagret. Där säljs begagnade möbler, elektronik, filmer och mycket riktigt drivor av annars osäljbara vinyler och CD-skivor. Hur många gånger man stått där och förgäves bläddrat sig igenom svinalängor av onämnbart material för att desperat försöka hitta något att lägga pengar på, går inte att räkna. Teorin Fexeus tar upp borde kunna appliceras även här.
Efter att du stått och ödslat tid och ork växer desperationen. Efter en stund har inte enbart logiken försvunnit från hjärnans mer aktiva delar utan också omdömet. Svetten lackar. Människorna omkring dig blir bara mer och mer högljudda. De trängs. Du tittar på klockan, och inser hur mycket av ditt liv du aldrig får tillbaka. Illamåendet börjar. Men … då … hittar du bootlegutgåvan av MOTÖRHEADs ”Ace of Spades”, försöker andas ut inombords, och tänker att färden dit kanske inte var ett komplett misslyckande i alla fall.
Eller hur.
Väl hemma och efter en rejäl kopp kaffe börjar sinnet att klarna, och du tittar i din vita plastpåse för att se vad du egentligen inhandlat. Du lyfter upp plattan, tittar lakoniskt på den, lägger den på bordet framför dig och sätter aldrig in den i spelaren.
”Encyclopedia Pestilentia” fungerar efter ungefär samma princip, men av någon anledning har inte vår gode Pastor låtit spöket ligga i graven. Förvisso förståeligt, med tanke på hur denna samling hemsökt samtliga av sina köpare. Men där jag antar att merparten av dessa helt enkelt gett upp och svalt det förgiftade äpplet, krigar han vidare. Det tackar vi för.
Del 2 i artikelserien ”Heidenhammer går lös i REA-backen” kommer att behandla soniska mardrömmar i form av …
Dansk metal.
Att romantisera det förgångna är förmodligen något av det jag spenderar större delen av dagarna med. Och i ärlighetens namn, varför inte? Ju äldre du blir, ju mer finns det att försköna. Lee Hazelwood förklarar i ett intro på albumet ”Trouble is a lonesome town” att invånarna i den fiktiva stad skivan handlar om ”do a lot of rememberin’ … probably because they ain’t got much to look forward to”. Så sant.
Något som dock aldrig blir bättre oavsett hur många mörkrets slöjor som sänker sig över minnets gravkammare är de bilder jag har av dansk metal. Bortsett från KING DIAMOND och MERCYFUL FATE – vi säger väl åtminstone dessa bands backkataloger fram till år 1999 – kommer jag på fullt allvar inte på ETT ENDA band jag gillat från detta land. Det känns som något idiotiskt man bara häver ur sig över några öl, men jag menar det på riktigt. I en quiztävling här i församlingen fick jag uppgiften att krysta fram ett bra band från Skandinaviens Kosovo. Efter många djupa veck i pannan kom jag desperat ihåg att någon spelat upp dödsbandet CORPSE VOMIT (ja, du hellige jul, som Fleksnes hade sagt …) och att det, tja, inte låtit så illa. Alltså. CORPSE VOMIT är det som kommer närmast en hygglig dansk ensemble.
Och så var det också i Härnösand, back in the days. Som tidigare nämnts, var det faktum att MTV under 90-talet börjat sända black metal-videos en stor händelse och något som kändes mycket märkligt. Förmodligen skulle vi kunna författa en hel specialare om församlingens personliga förhållande till denna epok. Det äldre gardet läsare av denna blogg är nog benägna att nicka överensstämmande. Vi minns alla HECATE ENTHRONED med sin brinnande äggkopp, IMMORTAL iklädda spandex springande i berg i fullt dagsljus, ANCIENT … ja, kommentarer överflödiga och DIABOLOS RISING med ett av de första snyggare klipp scenen krystat fram. Bara för att nämna några få.
Förutom black metal vävdes den trettio minuter långa videomixen vid namn ”Into the pit” ihop med musik som skulle vara av det hårdare slaget. Beroende på vem som agerade så kallad ”VJ” – där har vi ett ord som inte överlevde 90-talet – kunde detta vara ett mycket eklektiskt begrepp. Jag minns att såväl SEX PISTOLS, MILLENCOLIN och italienska SADIST fick samsas om utrymmet. Variationen på klipp var inte heller särskilt bred, vilket gjorde att samma låtar spelades om och om … och om igen. Naturligtvis hindrade inte detta mig från att spela in samtliga avsnitt på det format som kallas ”VHS”, nu återfunnet på marknaden på Vaksala torg i Uppsala tidiga lördagsmorgnar.
Skivbutiken i Härnösands köpcentrum, Prisma, var alltså den som främst försedde mig med musik. Man var, kort sagt och som en läsare här kommenterade, jävligt svältfödd på allt som hette extremmusik att göra. Men det fanns gränser man inte gick över. På ”Into the Pit” snurrade ett klipp med ett band vid namn FURIOUS TRAUMA. Vilka stenar MTV vänt på för att hitta detta vet jag inte, men det kan hända att de låg på Metal Blade (då jag saknar uppkoppling för tillfället får jag förlita mig på mitt bedrägliga minne). I alla fall bestod videon av att en ölkaggeförsedd biker, med solglasögon och bandana för att dölja ett långt gånget Cronoshårfäste, stirrade in i kameran och med hes röst hysteriskt rabblade en text utan ände. Tänk er en medelålders man med långt gången flint och dåliga tänder som fått verbal diarré på Speaker’s Corner i London, förkunnandes politiska manifest framsprungna ur konspirationsteorier. Det var detta danska bands frontman. Deras album skänktes till sist bort gratis. Jag tog inte ens då emot det.
Detsamma gällde det andra danska band som fick utrymme inte bara på MTV utan även i andra medier samt nämnda reaback, KONKHRA. Vilket uselt band detta var. Det märkliga var dock att det kändes som om alla band som ändå fick spelas på den brittiska musikkanalen fick någon slags automatisk ursäkt för alla sina snedsteg. Förklara annars hur HECATE ENTHRONED fick tvåsidorsuppslag i Terrorizer? Skulle detta enbart bero på att skivbolaget hostade upp pengar för köpt annonsutrymme i utbyte mot gratisintervjuer tar ni fel. Inga pengar i världen skulle räcka till för att låta nämnda band breda ut sig prime time och prata om att de ”inte alls tycker de låter som CRADLE OF FILTH”. Nåväl, KONKHRA gick samma väg till mötes. En del menade att de inte alls var så tokiga, men det var de. Tröttsamt bredbent death n’ roll. Jo, jag tackar jag. Undrar hur många som i dessa dagar slänger på en platta med denna pluton och nickar gillande. Vill minnas att frontmannen i bandet gjorde en skiva tillsammans med någon från ENTOMBED under namnet DAEMON. Ingen brydde sig.
Och nej, jag köpte heller inget album från något av de banden.
Ytterligare ett danskt album som med ett fantasilöst omslag sträckte på sig i reabacken var EXMORTEMs ”Labyrinths of horror”. När jag tänker på det hade av någon anledning alla danska band jag lade ögonen på samma trista färger på sina alster. Kanske var det bara en slump. Skivan fick i alla fall en taskig recension i Near Dark, och vare sig texter eller konceptet gruffdöds utan låtar verkade särskilt aptitligt. Den i stort sett enda anledningen till att jag minns skivan är titeln. Trodde Lovecraftsamlingen ”Skräckens labyrinter” bara släpptes i Sverige? Jag kan ha fel.
Demoscenen i Danmark då? Det mest framstående bandet var ett i bloggen tidigare nämnt gäng vid namn BLAZING ETERNITY. En arg dansk skickade någon gång 1996 en insändare till det norska fanzinet Nordic Vision där han beklagade sig över att redaktionen inte hade gett hans landsmän i detta band en, i hans ögon, rättvis recension. Med andra ord, BLAZING ETERNITY sågades med fotknölarna. Deras kombinerade advokat och wingman lät i alla fall norrbaggarna få veta att BLAZING ETERNITY faktiskt var ”minst lika bra som vilket annat norskt band som helst … om man såklart bortser från MAYHEM, IMMORTAL, DARKTHRONE och alla de där”. Just det. Om vi tar bort alla bra norska band, har tydligen den danska motsvarigheten en chans.
Glöm aldrig bort det.
/Heidenhammer
Hatpastorns likpredikan 
8 mars, 2011 den 9:10 e m
Daemons första platta från -96 var grym. Den felande länken mellan Wolverine Blues och To Ride Shoot Straight.
Sluta jiddra.
8 mars, 2011 den 10:52 e m
MONGO NINJA och DAEMON.
Antingen skämtar du, och då är det riktigt roligt. Annars läser du nog fel blogg. Väntar bara på ett försvarstal till ANTHRAX också.
9 mars, 2011 den 12:24 f m
Här skämtas ICKE! Seven Deadly Sins är en stenhård platta.
9 mars, 2011 den 1:05 f m
Anthrax kan för övrigt fara åt helvete.
9 mars, 2011 den 7:57 f m
Tack.
8 mars, 2011 den 9:19 e m
Metal Wire intervjuade ju flockvis av danska band. Undrar varför?
8 mars, 2011 den 9:22 e m
Tyckte jag kände igen namnet Furious Trauma. När jag tittade på videon kände jag först inte igen någonting, men när det där nyhetsankaret dyker upp fattar jag att jag måste sett videon på Into the Pit. Kommer ihåg henne, men låten finns inget minne av. Lika bra. Bandnamnet var bekant ändå, så efter en koll i musikbiblioteket såg jag att de medverkat på en Metallica-tribute, med en kass tolkning av Trapped Under Ice. Exmortem var med där också.
8 mars, 2011 den 10:35 e m
Ja, det är något speciellt med dansk metal. Förutom King Diamond och Mercyful Fate – som är typ bäst i världen – finns det ingen bra hårdrock från Danmark. Glöm för allt i världen inte Volbeat!
Likadant med Skåne. Nämn ett – förutom Obscurity och Portrait – bra skånskt metal-band.
9 mars, 2011 den 7:55 f m
Jadu, Skåne har inte mkt kul att bjuda på, förutom de namn du nämner. Ishtar var ju ingen höjdare. Inte Misteltein heller. Fall of Serafims platta lyssnade jag på en gång. Bättre än Misteltein men inget jag skrek högt av glädje över. Embraced minns jag inget av förutom att de hade två syntare.
Den enda bra black metal-låten jag kan komma på som är är sprungen ur Skånes mylla är lustigt nog skriven av ett band som inte ens spelar black metal. Driller Killer – Skåneland.
9 mars, 2011 den 6:08 e m
Jag måste ändå säga att Misteltein’s första platta ”Rape in Rapture” är bättre än Fall ov Serafim’s enda släpp.. Vad hände med dom förresten? :S Jag vet att dom skapades ur spillrorna från Misteltein och släppte en platta för flera år sen, sen verkar dom bara ha lagt ner och försvunnit? Skulle säkert få några svar om jag bara kollade Metal-Archives men orkar inte det just nu 😉
Embraced släppte två skivor som är ganska bra, dock så tycker jag dom är lite mer åt melodisk döds eller nåt, känns inte så mycket black.. Dock så är plattorna ganska bra från lyssning till lyssning! Utöver dom två så har jag inte någon koll på Skåneband.
10 mars, 2011 den 8:27 f m
Embraced ja, hade precis ute en platta med dem på Tradera med 1 kr i utropspris, fick inte ett bud…
Ingen som vet något man kan locka med, typ någon i bandet som spelat med någon som spelat med han som testade för dem.
8 mars, 2011 den 11:30 e m
Ett bra dansk band jag kan komma på rak arm är PANZERCHRIST. Vad tycker du om dessa käcka dödsgossar?
9 mars, 2011 den 12:19 f m
Danmark har ändå faktiskt nu för tiden lite att ge..
Garrotte, Sexdrome, Zahrim och Nastran är grupper som jag gladeligen lyssnar på och även ser fram emot nya släpp med. Gamla rävarna i Illdisposed har jag alltid tyckt hade nåt visst. Church Bizarre var jag inne på ett tag, men tröttnade på.
9 mars, 2011 den 7:34 f m
Men på något sätt räddas hela Danmarks scen av sångaren i Mnemic: Michael Bögballe.
9 mars, 2011 den 7:57 f m
Det namnet kan man aldrig titta sig mätt på 🙂
9 mars, 2011 den 8:02 f m
Hmöhmö… DAEMON’s platta finns för en tia på Repeat i Malmö – moderbutiken till den i Lund, som nämnts tidigare; fantastisk källa till gammal metall ingen vill ha. Har hittat guldkorn med både DEATH SS och SAMAEL (tidiga och nya!) där. Annars mkt med Ablaze My Sorrow…
På tal om Skåne: DERANGED. Om man gillar ångvältsmangel. Fast det är ju mitt band… finns några yngre pajsare i black metal-världen: TEMPLE OF LEVIATHAN (inget inspelat än, hade nyss sitt andra gig på en fritidsgård i Tomelilla utan en enda i publiken – Watain/Dissection-dyrkare) och Lunds NOX PERPETUA REGIS som inte verkar hitta på så mkt, men de var KAOS.
13 mars, 2011 den 10:57 f m
Bratten och Pintus hade ett power metal-projekt i Lund under namnet Chapel of Wisdom. Jag blir alltid full i skratt när jag tänker på det.
9 mars, 2011 den 8:08 f m
Jag håller givetvis med angående beskrivningen av Danmark som Skandinaviens Kosovo, men lägger in en brasklapp i form av Denial of God.
Ridehanteringen på The Ghouls of DOG-EP:n är allt annat än dansk!
9 mars, 2011 den 8:35 f m
EVIL, Iron Cross och Denial of god..
9 mars, 2011 den 8:40 f m
Metal cross ska de va,, Strychnos e brutala som fan oxå
9 mars, 2011 den 12:33 e m
Håller med. Danmark är fantastiskt pissdåligt som musikland. Haha. Kommer också ihåg att Metal Wire intervjuade vartenda Danskt band som existerade i början av 00-talet. Alla sög. Men utöver det var ju Metal Wire lätt den bästa blaskan någonsin i Sveriges historia.
Hecate Enthroneds tre första plattor är ju svinbra. Det är ren fakta.
9 mars, 2011 den 4:36 e m
Pandemonium från Lund är bra.
13 mars, 2011 den 11:00 f m
skämtare där!
9 mars, 2011 den 4:49 e m
Det enda danska bandet jag kan komma på utöver de som nämnts är den lama Burzum-klonen Angantyr som en skåning(!) påstod var den bästa svartmetallen någonsin.
En av Blazing Eternitys medlemmar spelar dock i det trevliga neofolkprojektet Of the Wand & the Moon.
Nu när vi ändå är inne på musik från Thules sydligare delar, finns det något bra band från Småland? Visst, vi har ett gäng pajasar från Jönköping och Blodsrit från kusten, men utöver det?
”konkhra were amazing spit or swallow best death thrash album of all time..”
– Någon idiot på tuben.
9 mars, 2011 den 8:20 e m
Jönköping bör väl vara den svagaste staden i Småland, vet att Nominon och (the) Legion är därifrån, men kan inte direkt börja rabbla fler band.
Kalmar har ju en del kvalitativa tekniska dödsband, namnkunnigast är Spawn of Possession.
Från Växjö finns ju spexgrindarna i Birdflesh, här huserade även det klassiska thrashbandet Hypnosia, mc-rockarna i Bullet är väl störst just nu medan Antichrist (med sina kassettdemosläpp och myspacevägran) är mest true/oldschool.
Annars verkar ju Gamleby vara Smålands epicentrum och platsen med flest band, främst då eftersom samtliga är med Rogga Johansson och hälften är hans soloprojekt =)
13 mars, 2011 den 11:01 f m
Inte metal direkt men kolla upp Counterblast från Jönköping. Det är fan ordning och reda
9 mars, 2011 den 5:10 e m
Som Skaning far man val hala med om att det inte ar mycket lyssande dar ifran. Forutom DERANGED da!
Kan val dra mig till minnes dock at EXMORTEM gjort en bra visa eller tva…
9 mars, 2011 den 5:33 e m
Danmark har Artillery!
9 mars, 2011 den 8:45 e m
Ja, Artillery är faktiskt inte helt fy skam. Inte för att jag bryr mig ett skit om thrash numera, men i alla fall.
9 mars, 2011 den 9:01 e m
Ska vi snacka om Skåne, ska vi snacka om Staffanstorp. Och då snackar vi ABSURDUM, med demon ”the Erotic Eclipse” med hits som ‘the Dark in Hell’.
9 mars, 2011 den 9:06 e m
Förlåt, efter en närmare koll ser jag att nämnda låt inte infinner sig på demon. Ber om ursäkt.
13 mars, 2011 den 11:03 f m
Absurdum hade för övrigt Sveriges råaste trummis. Stefan Ronny Larsson. Trummar idag bland annat i Skitkids. Stjärna.
10 mars, 2011 den 10:50 f m
Nortt!
Han är ju fan från Danmark. Riktigt bra. Men han är väl den enda då.
10 mars, 2011 den 10:52 e m
Danmark har mannen med världens råaste namn: Michael Bøgballe (sångare i Mnemic).
13 mars, 2011 den 9:25 e m
Har jag redan skrivit en gång, jävla pucko.
11 mars, 2011 den 12:10 f m
Nog för att konversationen spårat ut i någon slags geografisk periferi, men varför nämner ingen Invocator? Excursion Demise var iaf en av mina favoriter när jag var ung.
Och nej, det finns inga andra bra danska plattor. Och varken KD eller MF släppte något som gick att lyssna på så sent som till 1999..
11 mars, 2011 den 2:17 e m
Ja, jag kommer väl ihåg när Mtv började sända black metal-videos. Kommer någon ihåg programmet Superrock med en för tiden, som jag upplevde det då, jättesnygg programledare? Förmodligen för att hon hade någon tatuering och hade bröst. Det började vid midnatt såklart och pågick i två timmar. höjdpunkten var såklart Blashyrk mighty raven dark. Jag och min vapendragare gör nuförtifen ofta parodi av när den ena tönten i Immortal tittar på den andra och i nåt slags idiotskutt springer över en klippa till den andra för att ställa sig bredvid sin pojkvän- och- ja, headbanga. Shit.
12 mars, 2011 den 6:11 e m
Springer ni till skogs och gör de parodierna? Ja Vanessa(Mtv) tror jag hon hette, alla snubbar tjatade om henne, var gift med nån musiker(Almighty)
12 mars, 2011 den 10:15 e m
Nja, Vanessa (Warwick, gift med Ricky i The Almighty) gjorde väl aldrig Superrock? Hon gjorde väl bara Headbangers Ball, har jag för mig. För övrigt ett program jag ständigt spelade in på söndagsnätterna. Nån som minns Triple Thrash Treat? Dynamo-coverage -93? Gods of Grind turnéspecial med tyskt tema i mitten av showen (varför heter det Dess-metal där..)?
12 mars, 2011 den 11:25 e m
Det var nån annan brud som ledde Superrock. Julia Valet eller nåt sånt. Fruktansvärt usel, hon låg och var ”sexig” på nån säng medan hon varvade Oasis med Cannibal Corpse.
13 mars, 2011 den 11:20 e m
Hehe! parodierna sker lite varstans, men det är klart att är man i skogen så passar man ju gärna på.
11 mars, 2011 den 3:12 e m
Har ingen hört Witch Cross? Dansk heavy metal som är förbannat bra. Om man nu gillar den stilen… Kolla upp Rocking the night away på youtube!
11 mars, 2011 den 6:26 e m
Rocking the night away?! Jag gillar dem redan utan att ha hört en ton av dem.
13 mars, 2011 den 11:05 f m
Nightflight to Tokyo! Jag tänkte efter att ha läst inlägget direkt på Witch Cross, men du hann göra kulturgärningen först. Gott så.
12 mars, 2011 den 6:50 e m
Förutom KD och MF finns ju Saturnus från Danmark som är rätt så bra death/doom
Mnemic och Make a Change… Kill Yourself är mycket bra också.
13 mars, 2011 den 11:22 e m
Zoid: stämmer nog bra när du säger det, måste varit hon. Ja, ho var sjukt jobbig. Började alltid med ett långt, utdraget ”so…” och så började hon prata om random döda saker.
14 mars, 2011 den 12:13 e m
Saturnus är ett jävelbra danskt band, om man gillar tjejmusik. Så det så!
28 mars, 2011 den 6:38 e m
Samhain (senare Desexult) var ju riktigt vidrigt bra. Låten ”Plague of Messiah” (som var med på Speed Metal Hell vol.2) är väl den bästa Hellhammer-låten som Hellhammer aldrig gjorde. Och med en sångare som kallar sej ”Hund” så är ju klassikerstämpeln ett måste.