Hatpastorns likpredikan

Jag har precis dött en smula inombords, någonting inuti mig brast som aldrig kan läkas. Ibland stöter man på saker och ting man inte trodde fanns och den senaste timmen har jag suttit med ögonbrynen så höjda att jag börjar få kramp i hårfästet. Undertecknad brukar ofta fråga sig hur folk egentligen tänker men i detta fall så går den frågeställningen så djupt att jag är rädd för svaret.

Min relation till amerikansk svartmetall är minst sagt spänd men efter denna odyssé genom ett dekadent bindgalet mörker så funderar jag på fullaste allvar att aldrig någonsin mer kolla upp amerikanska band igen.

Man tror att man har sett det mesta och att det är få saker som får en att haja till och gnugga ögonen i ren förvåning. Det amerikanska enmansbandet SATANIC CORPSE har precis lyckats med det. Bakom detta minst sagt obskyra projekt dväljs en kvinna vid namn Belita Adair och sällan har jag stött på en individ i svartmetallfamiljen som verkar så genuint jävla galen. Ta en minut och spana in bandfotot.

Efter att Dr Panzram tipsade mig om detta projekt dundrade jag in på hennes Myspace för att få mig ett gott skratt. Skrattet satte sig dock i halsen då musiken inte alls var speciellt oäven. Visst, hon sjunger som någon som precis opererat bort en visdomstand hos lokaltandvården i Skinnskatteberg och musiken är minst sagt spretig men helt talanglöst är det absolut inte. Slå ett getöra till låten ”Tapestry of Dead Flesh” så förstår ni vad jag menar. Om ni vill slippa ett vansinne värdigt en novell skriven utav HP Lovecraft går ni INTE in i hennes bildgalleri.

I ren fascination över denna människa skramlade jag in på hennes officiella hemsida och fann där en länk till hennes privata blogg. Ett tips är att inte kliva in på den när ni befinner er på jobbet, det gjorde jag och ett sällsynt pinsamt ögonblick infann sig när jag grindade på musen likt Fredrik Andersson matade ridecymbal på ”Opus Nocturne” för att stänga ner sidan illa kvickt medan chefen cirkulerade lokalen likt en vaksam hök.

I denna blogg kan man läsa en hel del matnyttigt om hennes fascination för nekrofili och vips så dyker det upp en bild på henne när hon gör det aktiva valet att stoppa in en blå dildo där solen sällan skiner medan ett kranium med silverglittrigt hår vilar mot hennes lekamen. En gång i tiden irriterade jag mig på att Alver hade en blå bas i EMPERORs musikvideo till ”Loss and Curse of Reverence”. Vad det har med saken att göra har jag ingen aning om men jag var tvungen att pressa in en svartmetallreferens för att tvinga bort sinnesbilden utav Belita. Jag har nämligen sett hetare bilder på insändarsidorna i könsskriften DAX.

Givetvis har hon gjort en musikvideo med. Vad annars kunde man vänta sig? Det är en sak att hon står fullständigt näck och kastar sig på knä i parti och minut men det är scenerna när hon spelar synt i blå peruk som får mina ögonbryn att plantera sig uppe på fontanellen. VAD I HERRE SATANS NAMN TÄNKTE HON NÄR HON SPELADE IN DETTA!?

Då WordPress med största sannolikhet kommer att muppa sig om jag lägger upp videon här så får ni en länk där ni kan tanka hem videon istället.

http://www.sataniccorpse.com/SANCTUM1.wmv

Ja, jag vet seriöst inte vad man ska säga om SATANIC CORPSE. Bli inte förvånade om detta projekt kommer att omnämnas igen i framtiden när jag idisslat alla intryck. Nu blir det en rejäl kopp kaffe och en stunds kontemplation.

/Hatpastorn

This entry was posted on 17 augusti, 2010 at 6:13 e m and is filed under Vad tänkte de egentligen?. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.