Boguslaw Balcerak’s Crylord
Timo Tolkki’s Avalon? Tobias Sammet’s Avantasia? Stefan Elmgren’s Full strike?
Nädutack. När det kommer till psykotiska rocksnubbars soloprojekt finns det bara ett band för mig och det är …
Håll i er nu.
Boguslaw Balcerak’s Crylord
Med ett namn så polskt att det måste tagits fram i ett laboratorium har Boguslaw Balcerak gått bananas i skivdiskarna de senaste åren. Eller ja, mycket av det han släppt är ju släppt digitalt. Vilket självfallet passar hans totala fingertoppskänsla för moderna hjälpmedel som AI-konst.
Jag är egentligen ingen Boguslaw Balcerak-expert, men jag ska göra mitt bästa för att åtgärda det. Han spelade i alla fall gitarr i polska Holocaust mellan 1990 och 1991. Jag tror inte han spelade på någon skiva. Är ingen expert på polska Holocaust alls, men de hette Alioth innan och de släppte säkert massa skivor som är totalkult på Muskelrock eller liknande. Who knows! Det jag vet är att man inte ska skriva om polska Holocaust alldeles för länge då det finns en stor chans att man börjar skriva om det andra polska Holocaust som startade sin karriär med att spela rätt ordinär Sagan om Ringen-black metal för att sedan fokusera mer på … polsk holocaust.
Om vi backar Boguslaw Balcerak-bandet var han även verksam i bandet Hetman i olika omgångar från millennieskiftet och framåt. Ingen har hört Hetman, men det verkar röra sig om polsk hårdrock med en hel del otroliga skivomslag.
2011 var det i alla fall dags att släppa första skivan med Boguslaw Balcerak’s Crylord, ”Blood of the Prophets”. Tillägget Crylord är för övrigt otroligt roligt. Varför valde han det? ”Blood of the Prophets” har en del gästmusiker som måste nämnas, annars blir väl folk sura. Först ut är Mark Boals som gnolat i både Dokken och Malmsteen och en miljard andra band jag skiter fullständigt i. Sedan har vi Carsten Schulz som figurerat i Sheldon Scrivner’s July Reign, Rik Priem’s Prime, Roger Staffelbach’s Angel of Eden och The Carsten Lizard Schulz Syndicate. Det betyder säkert något för någon. Göran Edman gästar med. Känd från Malmsteen och håll i er nu:
Nikolo Kotzev’s Nostradamus, Vinnie Vincent Invasion, Arthur Falcone’ Stargazer, Johan Kihlberg’s Impera, Michael Schinkel’s Eternal Flame, Mike Bertoli’s Avatar, Paco Ventura Black Moon och Richard Andersson’s Space Odyssey.
Vilka är alla de här människorna och varför tillåts de figurera fritt i samhället?! Det här är ju band som jag och Heidenhammer hittat på och skrattat oss fördärvade åt!
Åh, käre värld. ”Blood of the Prophets” låter säkert som neoklassisk power metal brukar göra. Varken omslag eller titlar frestar fantasin. OK, jag backar. ”Grave of Love” är en jävla titel.
2014 kom ”Gates of Valhalla”. Tematiskt snedknull direkt med låtar som Pompeii där de ylar ”VESUVIUS! VESUVIUS!”. Annars fräscha titlar som We Came to Rock och Judgment Day. Omslaget ser ut som ett PC-spel man inte vill spela.
Gästartister? Självklart. Förutom Carsten, Göran och Mark som var med redan på förra skivan har vi någon näktergal vid namn Rick Altzi som sjungit i Magnus Karlsson’s Free Fall, Masterplan och … Ablaze My Sorrow av alla band. Huh.
Gästar gör även Ricky Wychovaniec från Sagitta. Jag vet ingenting om det här.
Det är dessutom en keyboardist med krångligt namn som gästar. Känd från exakt ingenting.
Och det var ”Gates of Valhalla”.
”Human Heredity” från 2022 ger oss låtar som Scary Dream, It´s Just a Wind och Falling for You. Plus, ett helt vidrigt skivomslag. Och ja, logotypen gör att man läser Boguslaw Balcerak’s Gaylord VARJE gång.
Gästartisterna lockar med frestande namn som … vilka är alla de här människorna? Göran och Rick är till synes tillbaka på brottsplatsen. Dock en hel del nykomlingar!
Jota Fortinho, en brasilianare med konstigt hår. Känd från band som typ FireWing och Capella. Jag fattar inte ett jota. BOOOM!
David Åkesson, från Sölvesborg tydligen. Sjungit i en miljard band, det roligaste är såklart Marius Danielsen’s Legend of Valley Doom.
Ryan Beck, någon amerikan som inte ens har bild på sig själv på Metal Archives. Tungt stjärnämne.
Tim ”Ripper” Owens! Med tunga anor i KK’s Priest, Tim Ripper Owens, Conor Brouwer’s Call of Eternity, Julian X’s Gunvolt, Marius Danielsen’s Legend of Valley Doom, Tony Gabriele’s Orbynot och Judas Priest såklart.
Vad i hela helvetet ÄR en Orbynot?!
Jag vägrar lyssna på den här skivan.
2023 kom ”Ashes II Ashes”. Omslaget föreställer Sargon av Akkad som sexdocka. Här drar sig Boguslaw Balcerak inte för att riva av blivande klassiker som Stand Up and Fight, Brothers and Sisters, Fire and Death och en fet Deep Purple-cover, Perfect Strangers.
Det tål att upprepas. Den här genren är så totalt hjärndöd att man häpnar. Få saker är så fantasilöst som fantasy, men när gubbjävlar ska spela power metal är idétorkan så enorm att det helt saknas en undre gräns på hur fattigt det kan bli. Det spelar som ingen roll att man kan spela snabbt på tunna gitarrsträngar och programmera stråkarpeggios på datan när slutproduktionen är ett svart hål av oallting.
Gästartister? Skiter Boguslaw Balcerak i skogen?
Ricky, Rick, Jota, Mark, David och Göran är tillbaka med obuller och obång. Nya på listan är Jan Tomaszewski som ingen vet vem han är. Allra minst han själv! Harry Conklin är mer känd dock. Harry Onkel Kånklin har nämligen sjungit i Jag Panzer, Powerslave 2000, Riot V och Steve Grimmett’s Grim Reaper!
Ättestupa, nu tack.
2024, året då Boguslaw Balcerak tyckte det var hög tid att introducera ett skivomslag med dansande dataskelett. ”Endless life” heter skivan, kunde ha varit en Therion-titel. Här bjuds vi på låtar som Stargazer, Fallen, Fly Never Burn, Feel For Love, Dusty Road och King of the Hill. Fantasilöst är när man kliar sig i skallen och undrar om de gjort covers eller om det är egna låtar som de döpt till bättre låtars namn. Stargazer är exempelvis en svinbra låt, när Rainbow gjort den. Förutom Deep Purple-covern tror jag att Boguslaw Balcerak inte gjort fler covers. Det är bara så förbannat obegripligt att han döper sina låtar till … ja, ska jag vara helt ärlig blir jag inte förvånad om han döper kommande låtar till Run to the Hills, Paranoid, Master of Puppets och The Final Countdown. Kan det röra sig om något slugt försök till bedrägeri? ”Öh Berra, slå på Stargazer för fan!” En aspackad Berra söker på ”Stargazer” på Spotify och PANG blir det som det blir.
Endless life, endless med gästartister? Trist nog är det bara Göran som fått ställa upp. Har Göran Edman en spelskuld att betala? VARFÖR är han med överallt hela tiden?
”Lost Bloody Heroes” från 2025 är det senaste släppet. Här har Boguslaw helt gett upp gällande titlarna. Final Hour, Born to Rock, Hold On, New Horizon, Hammer of the Gods. Wow.
Tunt med gästartister med. Bara Mark Boals som kommit in i matchen igen. Nu sitter det minst sju Sweden Rock-knarkare och tuggar fradga över att jag skriver ”bara Mark Boals”. Visst, Mark Boals har varit en hejdundrande vokalist och har sjungit på många klassiker. Det förstår även jag. Med det sagt, är man med på FYRA fullängdare med Boguslaw Balcerak’s Crylord så finns det exakt noll skydd mot glåpord.
Framtiden då? Ja, här kommer en liten teaser för kommande stordåd. Sitt still i båten gott folk. Mark Boals ÄR tillbaka! För skiva nummer FEM!
Jag tycker vi ska hålla ett vakande öga över Boguslaw Balcerak’s Crylord.
Det här var roligt, det får vi göra om. Innan jag släpper er har jag en grej till bara. Folk som gillar metal har en tendens att hacka på black metal-band då bandnamn och artistnamn kan vara kommersiellt svårtuggade. Det kan jag köpa. När folk börjar klaga på Mütiilation och tycker det namnet är konstigt och svårt för att i nästa andetag tala sig varm om Sascha Paeth’s Masters of Ceremony, Fabio Lione’s Dawn of Victory, Luca Turilli’s Rhapsody, Arjen Lucassen’s Supersonic Revolution, Matt Harding’s Steel Armada, Noora Louhimo Experience, Timo Tolkki’s Infinite Visions, Aquiles Priester & Os Malditos – Iron Maiden Tribute, och Luca Turilli’s Dreamquest, då kokar det fan i hela hjärnan.
Tack till Mattias för tips.
/Hatpastorn
Hatpastorns likpredikan 
Lämna en kommentar