Hatpastorns likpredikan

Minns ni Sleaszy Rider Records? Såklart ni gör. Det där grekiska skivbolaget där banden själva betalar för att få släppa skivor ingen köper eller lyssnar på. Låt oss besöka Lettland, för där hittar vi ett till bolag med samma affärsmodell. Sliptrick Records.

Sliptrick Records har släppt över TREHUNDRA skivor med band INGEN hört talas om. Alltså ingen. Tro nu inte att jag kommer lyssna på de här plattorna, det gör jag bara inte. Däremot tänkte jag bjuda på ett axplock av de här ödesgängen och dess bandfoton. På så sätt vet man hur de låter utan att behöva lyssna.

5 Star Grave

Vi attackerar direkt med 5 Star Grave. Italiensk melodöds. Alla som upplevt italiensk melodöds tidigare vet exakt vilken nivå vi befinner oss på. Italien är unika på det sättet, det saknas faktiskt helt en undre nivå på hur kasst något kan bli. Lustigt hur det blivit så med tanke på klassiska kompositörer och hur stark deras proggscen var på 70-talet. Jaja, spana in bandfotot. Rätt OK va? Tills man får syn på nörden i mask och man väser av skratt.

6th Counted Murder

Precis var doktorn ordinerar, MER italiensk melodöds. Halva bandet kan inte ens hålla sig för skratt över hur dumt det här är.

Agony Face

Ni behöver inte ens gissa landet. Armbrytningsmatch mellan Agony Face och Without Face vilka som har det sämsta bandnamnet. Tror dock Without Face vinner. Efter en diet bestående av hallongrottor och salami är man nog inte i stånd att slåss överhuvudtaget.

Och vadå Agony Face!? Vad ska det ens betyda?

Amoriello

Sleaszy Rider har Greklands Yngwie Malmsteen, Thedore Ziras. Sliptrick har … Amoriello. Spana in omslaget till senaste given, ”Dear dark”.

Riktigt snyggt.

Det kan bli en vända med skivomslag från det här bolaget framöver. Av bilden att döma är Amoriello en fullvuxen människa och en vuxen människa borde väl ändå ha konsekvenstänk och ögon skarpa nog att se att det där omslaget suger kuk. Å andra sidan har vi ju ett litet indieband vid namn Iron Maiden som släppt igenom skivomslag som får en att himla med ögonen. På tal om gamla stötar, vad lyckat det blev med Guns N Roses nya låt, ”Absurd”.

Amplified Memory

Tysk melodöds och i sann tysk melodödsanda har vi ett bandnamn som gör en både trött och arg. Andra exempel? Night In Gales och Dew-Scented såklart. Daggdoftande döds från Düsseldorf! Amplified Memory … barn i labbrockar de stulit från kemilektionen i skolan.

And Harmony Dies

Pappa, jag vill INTE ha en italienare. Garvar man inte åt det här fotot garvar man inte åt något. Minen på italianon som blir strypt, priceless. Sedan kan undra över effektiviteten att strypa någon med tre kedjor när det finns en fullt fungerande hängsnara redan på plats.

Seriöst, titta på dem. Och det här blev tydligen den bästa bilden! Bandnamnet stämmer, all harmoni är död.

AngelSeed

Nä, vad säger ni? Symfoniskt knull från Kroatien? Att sätta tjejen längst fram, smart, för i bakgrunden är det en orgie i höga midjor, märkliga skallformer, dåligt skägg och kissnödighet. Ju längre man tittar desto roligare blir det. Exakt hur ser snubben i mössa ut om han tar av sig mössan?

Atrium Noctis

Tyskar med bastanta Hydra Gorgonia i spetsen. När jag ramlar över sådana här band får jag oftast dåligt samvete när jag börjar skriva. Det är säkert fina människor och det här med lyteskomik är ju inte alltid skitkul. Många har hört av sig och bett mig ge mig an The Void från Gotland och .. ja, jag vet inte. Det finns väl någon slags gräns vid KeyDragon liksom.

Med det sagt.

Det HÄR är nördar!

Crohm

Om du någonsin undrat över vad det sista man ser är när man blir rånmördad i Italien finns svaret här. Fan vilken dåligt konstruerad mening, men jag vill bara fly från Crohm.

Curimus

Topp ett mest finska presskonferensen. Det finns säkert någon Horna-koppling. Jag orkar seriöst inte kolla upp det.

Curimus. Låter som något en tjock äldre släkting kallar ett stackars barn de nyper i kinderna. ”Åååh, min lilla curimus!”

Bara därför lär det väl betyda nekropedofil på finska och kvar står jag som en storidiot.

Deathawaits

Fransk deathcore på allmän toalett.

Dionisyan

Italiensk atmosfärisk doomdöds vars bandnamn gör mig lika vindögd som lallaren i uppknäppt skjorta.

Kaira

Vitrysk symfonisk heavy metal. Inget man lyssnar på varje dag. Olyckligt att frontkvinnan Kaira satt sig på en sten som gör att det ser ut som att hon skiter något kopiöst. Snubben längst upp till vänster vänder sig bort i avsmak.

Jahaja, lite för fin för pruttskämt? Kan i alla fall glädja er alla att jag strök skämtet brunkrämryssland.

Kreyskull

Helg. Man är ledig. Det enda man vill är att ge sig ut i skogen för att plocka svamp i lugn och ro. Plötsligt bara PANG, står fyra finnar och vevar i spenaten. Man går hem, tomhänt. Och skjuter sig själv i huvudet.

Levania

Men ia-banden då? Har Sliptrick några riktiga jävla ia-band i sitt stall.

Självklart. Italienare.

Lipshok

Hyfsat allstar-band! Derrick från Sepultura, Corpsegrinder, Matt från Trivium och slutet på min karma om jag skriver ett ord till om Lipshok.

Midgard

Beigea ukrainare i något jävla snår. Viking metal med Hellboy på trummor.

Jag fattar att alla inte uppskattar det jag skriver, att det blir lite känsligt när jag gör komedi av scenen och så vidare. Till mitt försvar kan jag säga att det fan inte är jag som börjar. Vi tar det igen. Beigea ukrainare i ett jävla snår som spelar viking metal och trummisen kallar sig Hellboy. I bandet Midgard.

Det är liksom ingen hejd på hur korkat det kan bli när det någon sorts form av metal i görningen. Är det för mycket begärt att man inte ska få en hjärnblödning?

Mongol

Okej, jag tar det igen för att hamra in budskapet. Jag sitter inte och hittar på de här banden. Här har vi Mongol. Från Kanada! Grön datasnö till midjan, en riktigt usel skenkorp på axeln och rustningar som får liverollspel i skogen att framstå som kostymerna i Braveheart.

Mongol!

Ja, är det något jag vill är att några jävla kanadensare ska berätta för mig hur Mongoliet fungerar.

Necro

Hej, vill du lyssna på polska Necro?

Ja, det låter som ett rått gäng.

Sedan möts man av en tsunami av groove metal-riff, hattar, suddiga medlemmar och flawless Photoshop.

Notturna

Italienarna strikes again med Notturna. Det här är liksom en verklighet som vi lever i.

Serpent Skies

Det finns oroväckande många svenska band på det här bolaget. Serpent Skies, fina sportkillar från Gävle är ett av dem. Melodöds, givetvis, med olåttitlar och ett bandfoto som inte direkt osar skändade gravar.

The Rinn

Tokrolig rysk power metal med medlemmar från Trelleborg.

Unlit Face

Agony Face räckte inte, Unlit Face från Göteborg fyller på med mer face. Pluspoäng att bilden är skarp på alla medlemmar. Kärleksbarn mellan Skogen-Jocke och Nergal längst fram?

Och vadå Unlit Face!?

Witches Of Doom

Tur att ännu ett italienskt band kliver in och tar ansvar över suddigheten. Det här börjar mer och mer kännas som en synundersökning. Ni vet när man sitter som en idiot med hakan på en platta och stirrar in i en maskin och en myndig optiker frågar om det blir bättre eller sämre.

Sämre. Det blir sämre.

Nä, nu kastar jag in handduken. Det här var liksom bara en promille av alla band som finns på bolaget. Lägg därtill att de här nördarna, det är folk som älskar att släppa skivor. Det måste finnas tusentals titlar i omlopp med band som släppt på Sliptrick Records. Jag kände som sagt inte igen ett enda band på bolaget och då har jag som största intresse att dammsuga världen på musik i jakt efter något bra. Vart finns alla de här skivorna? Vem köper dem? Sleaszy Rider kan jag ändå förstå att de säljer någon skiva eftersom de gjort återsläpp av Ancient och Rotting Christ, men det här är liksom bortom allt.

Majoriteten av dessa band betalar alltså pengar för att få släppa en skiva. Bolaget tar pengarna, trycker upp skiten och sedan … ja, det måste vara miljontals ton plast som snurrar runt i världen tills de hamnar i ett grovsoprum. För ingen, förutom de absolut närmast sörjande, kan väl på fullaste allvar ta upp börsen och pynta en dryg hundring för typ Agony Face? Ponera att du är tonåring. Du älskar hårdrock och vill bygga upp en skivsamling. Vad köpas? Tidiga Iron Maiden och Metallica? Slayer? King Diamond? Judas Priest? Black Sabbath? Kiss? Motörhead? AC/DC?

Nädå, en mellanplatta med Lipshok, tack!

Nu ska jag lyssna på Vinterkrig-kassetten som just damp ner i brevlådan, men först ska jag klappa mig på axeln över skämtet brunkrämryssland.

På återseende.

/Hatpastorn

This entry was posted on 23 augusti, 2021 at 3:02 e m and is filed under Uncategorized. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.