Hatpastorns likpredikan

Promos. Jag älskar skiten. De släcker både habegäret och den vansinniga samlargenen i min lekamen. I ungdomen var de ett bra sätt att tillskansa sig stora mängder musik för minimal kostnad. I vuxen ålder är de alltid ett kul tillskott till samlingen.

Yngre läsare kanske undrar vad en promo är. Lång historia kort, när skivbolagen lanserade nya skivor skickade de ut promoskivor till tidningar, radiostationer och annat löst folk. Promoskivorna bestod vanligtvis av en enkel pappficka med omslaget, själva CD-skivan och ett informationsblad med allehanda lögner och överdrifter om hur fantastisk bolagets nya giv var. Nuförtiden har promoskivan i stort sett dött ut till förmån för digitala promos. Alltså ett gäng MP3s och på sin höjd en PDF-fil. Skittråkigt.

Hur fick man då tag i dessa promoskivor när det begav sig? Enkelt. Man startade ett fanzine, skrev för ett fanzine eller kände någon som hade ett fanzine. Man kunde även starta ett skivbolag eller en distro. Att man sedan hade släppt en kassettrelease i fem exemplar spelade mindre roll. Skivbolagen fullkomligt gödslade scenen med skivor. Oftast trycktes de i orimligt stora volymer. Mitt gamla dödsgäng som släppte två fullängdare 2001 och 2002 fick vardera skiva upptryckt i 1500 promos i reklamsyfte. Och då var vi ett litet band på ett relativt litet bolag. 1500 promos. Per skiva. Man behöver inte vara någon större matematiker för att förstå att detta såklart var helt befängt. Ofta fick man som band en jävla massa plattor från bolagets andra band. Dessa gavs bort till polare såklart vilket minskade eventuella skivköpare.

Den värsta sortens människa var de som tillskansade sig promos för att sedan stjäla fodralen från skivbutikerna. Det finns en speciell plats i Helvetet för dem. Jag har gjort det en gång och jag skäms än idag. Vilken skiva? Ja, håll i er nu. Night In Gales platta ”Thunderbeast”. Till mitt försvar kan jag väl säga att INGEN ändå hade köpt den.

Något som alltid roat mig är texten på skivorna som förbjuder all sorts form av försäljning. Tjena. Det fanns folk som fan levde på att sälja vidare de promos de fått gratis av skivbolagen. 20-30 spänn plattan. Många ungdomsfyllor, instrument och andra skivköp har finansierats via illegal promohandel. Sedan har vi Discogs där skivorna säljs helt öppet. Oftast för helt vansinniga summor.

Naturligtvis bidrog alla dessa gratisskivor till att man faktiskt köpte den riktiga skivan, men jag kan bara fantisera om de pengar som måste ha försvunnit innan allting blev digitalt.

Nog om detta. I dagens avsnitt av HAT-TV sitter jag och går igenom så många promos jag hinner på en timme. Om det finns intresse kan det bli fler avsnitt. Många skivor finns det.

På återseende.

/Hatpastorn

This entry was posted on 13 oktober, 2019 at 12:25 e m and is filed under Uncategorized. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.