Hatpastorns likpredikan

Herregud. Man hann inte mer än att bli avsläppt av Bure Bödel efter jobbet förrän det surrade till i telefonen. Mordbrand-Björn minsann. Vad hade han på hjärtat? Jag öppnade meddelandet och allt svartnade. När jag vaknade upp på golvet fanns det bara en tanke, att försöka få ner den synen i ord. Allt annat, sekundärt. Disken? Pyttsan. Mat? Det är snart lunch imorgon. Dusch? Jag är ensam hela kvällen. Magen må knorra och Intersportstrumporna lukta inomhusgympa. Detta måste göras. Nu.

Bring Me The Horizon. Jo, jag tackar jag. Skulle jag ta med mig något till de här nördarna är det INTE en horisont, snarare bomber och granater.

Högst uppe till vänster. Redan här har det ballat ur fullkomligt. Mordbrand-Björn skrev följande: Killen till vänster sportar en ”det är varmt som fan och TV-dosan har precis åkt under soffan i bortre hörnet och det enda sättet att få ut den är att hatligga på bröstkorgen och pilla ut den med fingertopparna”-frisyr. Needless to say gnäggade jag högt åt den liknelsen. Hur får man ens håret så där platt? Och framåt. Blev han helkroppsavsugen av Chewbacca innan fotosessionen? En beige hood på det. Jag har vad jag vet aldrig hört det här bandet, men man har ju ett hum om hur det låter. Inte Ildjarn direkt.

Nedanför vaselinhåret hittar vi ett kärleksbarn mellan Satyr och PewDiePie. Bandets solklara vinnare. Han ser ut som någon man faktiskt skulle kunna vara i samma rum som utan att explodera. Eller ja, det var väl kanske att ta i.

Men nu ni. Jeansjackan med DSBM-axlar och anskrämlig lugg. Om jag mot alla juridiska odds skulle få intervjua frontmannen skulle det se ut ungefär såhär:

Jag: Okej, kul jacka, men frågan vi alla ställer oss är, hur gammal är du? Tolv eller fyrtiofem?

Jeansjackan: Ja.

Jag: Tack för det uttömmande svaret. Vad gör du på fritiden?

Jeansjackan: Jag gillar Pogs, Final Fantasy och narkotika.

Jag: Tack. Klipper din mamma din lugg?

Jeansjackan: Kanske.

Jag: Vad kostade den där jackan? Egentligen.

Jeansjackan: Tusen miljarder.

Jag vill slå bort den där jeansjackan. Alltså slå den så den slutar existera. Uppsynen. Jag är nästan imponerad att snubben lyckas se aggressivt dryg och plågsamt letargisk ut samtidigt. Halstatueringar och feta örsnibbar. Har jag dött och hamnat i metalcore-himlen?

Baltiska Edward Norton i grå munkjacka ser trött ut, men inte lika trött som den anemiska konsulten nere till höger. Hur kan de se så trötta ut? Vad har egentligen hänt här? Vi kollar på några till foton från samma serie.

Ingen jeansjacka, prisa herren för det. Den heltatuerade armen ser inte ut att tillhöra frontmannen. Trodde först att det var en oheligt förbannad uruk-hai som gav honom en smäll på hakan. Önsketänkande. Här har vi för övrigt en armbrytningsmatch mellan baltiska Edward Norton och SatyrDiePie gällande vem som kan se mest sopslut ut.

Här har de ju bara gett upp.

Okej. Hur fan låter det här bandet? Vi tar en rykande färsk video från Youtube.

Oj. Det var mycket mesigare än jag väntade mig. Vad fan är det för fel på folk? Metalcore, deathcore och allt vad det heter måste bekämpas. Kepsar, shorts, korta frisyrer, halstatueringar, öronhål större än ett valrossanus, E-cigarretter. Stopp. Det är bra nu. Vågar man inte spela döds eller riktig hardcore får man faktiskt ta ett steg tillbaka och göra något annat. I vanliga fall är jag på tok för död inombords för att orka bry mig om något, men när shortsnördar i baklängeskeps snackar feta breakdowns och grabbdunkar varandra över ryggen åt typ Infant Annihilators snabba datakaggar vill jag bara döda. Jävla as. Dyrkar man energidryck och trixiga fills mer än Döden har man ju fan inget som helst existensberättigande. Och vet ni vad det sjuka är? Metalcore, deathcore, djent och alla dess kranskommuner är inte det dummaste man hört. Nädå. Håll i er nu. Här på Hatpastorns Likpredikan har vi genom åren analyserat de fruktansvärdaste genrerna någonsin. Life n roll, Trollhättanthrash och interkontinental knullgoth, för att nämna tre exempel. Verkligheten har dock en tendens att fullkomligt mosa en. Visste ni att det i världsordningen vi existerar i finns …

NSMC.

Nationalsocialistisk metalcore.

Smaka på den karamellen. Alltså smaka. 14 Sacred Words heter bandet. Här är bandfotot.

Sätt ett spjut genom universums hjärta och låt allt liv upphöra.

/Hatpastorn

This entry was posted on 23 juli, 2019 at 7:08 e m and is filed under Bandfotokatastrofer.. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.