Hatpastorns likpredikan

Uppmärksamma läsare har säkert märkt att de senaste årens bandfotokatastrofer hamnat på Instagram istället för på dessa sidor. Då många inte använder sig av den plattformen kör vi en best of av dem här. Schysst va? Koka en kopp kaffe och gör ett par limpmackor, vi snackar ELVA foton av varierande kvalitet.

Nu kör vi.

Edge Of Humanity

Jag menar, kom igen. Året är 2019, alla har en kamera i mobilen och någon sorts form av bildredigeringsprogram. Det finns inga ursäkter att det ska behöva vara såhär kasst. Edge Of Humanity, jänkare självklart. Grabben längst till vänster borde vara den som begagnar sig av cementblocket för att i sann Lars Ulrich-anda komma i samma höjd som resten av manskapet. Nädå, cementblocket usurperades istället av USA:s längsta man som jag bara tar för givet självmedicinerar sin brutala låghalthet genom att ständigt stå lutad mot hårda objekt. Längst bak är det festparty på halvhuk. Ölburkar och spritflaskor. Garanterat en sådan där skön snubbe som bara kan prata med stora bokstäver. Inte sällan helt odräglig. Jag får obehagliga vibbar av ”lokalt förband” och då har jag inte ens nämnt den letargiska krokodilmannen med flippflopptofflor. Medlemmarnas namn då? Håll i er. Bleach, Boobs, Shaggy och Jimbo. Vissa band har visuella förutsättningar, andra inte. Edge Of Humanity … ja, man ser ju vad man ser.

Government Pest

Nya Zeeländsk stoner/groove metal någon? Jag tackar nej till denna portion med svepskälet att jag ätit en rejäl frukost. Bandet startade 2014 så det finns återigen inga ursäkter att det ska behöva vara såhär uselt. Photoshopspya i all ära, men vart är cymbalerna? Vem sjunger? Är de så kassa på att spela att de måste titta på instrumenthalsarna även när de poserar för ett foto? Då är man kass. Och varför står de på ett Monopolbräde? Gå i fängelse utan att passera gå.

Moscovium

Vi beger oss tillbaka till USA igen. Moscovium. Är det inte ett receptbelagt läkemedel mot fotsvamp blir jag paff. Avslappnade killen längst till vänster behöver uppenbart en kurs i påklädnad. Spana in strumporna. Hur svårt ska det vara att ta på sig ett par strumpor? Sedan har vi ett utmärkt exempel på hur struligt det kan bli när man kombinerar bonnbränna och benzo. Långtorson ser ju helt väck ut. Stora Hiawatha gör väl så gott han kan iallafall. Samma sak med lurvot längst till höger. Visst, han somnade i solen. Visst, han sabbade finshortsen på uppfarten när han skulle öva hoppsparkar. Det är sånt som händer.

Vampire’s Castle

Jag antar att snittåldern i rumänska Vampire’s Castle är tämligen låg, men det ska väl ändå inte behöva bli såhär bedrövligt? Digital corpse paint är inget nytt. Digital Legofrisyr av Bela Lugosi-snitt däremot. Det är nytt. I mitten då. Raklödder och pedofilglasögon. Eller är det paint? Svårt att säga, men de här limsniffarna bör man hålla under sträng uppsikt. Sist ut hittar vi William Fichtner i corpse paint. William Fichtner sa jag. Han snubben från alla filmer. Cubic typ. Och Armageddon. Prison Break? Ska jag behöva förklara allt?

The Claymore

Morgonrock, steampunkbrillor, nagellack och töntring. Hejdå.

Casus Belli

När den ivrige frontmannen i polska Casus Belli bestämde sig för att posera pangnaken framför sina bakfulla bandkamrater uppstod en känsla av obekvämhet så stark att jordens grundvalar skakade. Med mitt tredje öga skådar jag in i grabbarnas medvetanden och uppfattar följande mantra:

”Inte titta på kuken, inte titta på kuken, inte titta på kuken, inte titta på kuken …”

Dark Tomorrow

På huk i en brädhög. Grabbar, lyssna på mig. Lägg instrumenten på hyllan, spola haschet, häng med på lektionerna och se till att skaffa ett hyfsat jobb. Annars snackar vi Dark Tomorrow. I övrigt blev killarna diskvalificerade på en skolbandstävling eftersom de spelade en Slayer-cover. No joke. Innan ni får för er att tänka att det minsann var lite coolt, ta ett djupt andetag och lyssna på mig. De här grabbarna. Spelandes en Slayer-cover. Jag tror knappast det var låtvalet som fick dem diskvalificerade.

Tears Of Israfel

Tack vare Bishop Of Hexen insåg man i späd ålder att den israeliska svartmetallscenen är något man kan vara utan. När jag i vuxen ålder gjorde återinträde för att leta efter ny musik ramlade jag över Tears Of Israfel och vände i dörren. Det enda positiva jag kan säga är att fotot uppmanar mig att lyssna på en av de bästa låtarna med Binnike Bengt Och Roy Rövmuns Orkester.

Sawsoer

Sawsoer. Ukraina. Karln är ju gammal nog att veta bättre.

Forgotten Faces

Ansikten man INTE glömmer. Först ut en kavat kepsyngling som gör något jävla gängtecken. Jag vill slå honom i huvudet med en hoprullad tidning. Sedan … ja, gud vet vad lockpojken pysslar med. Lyfter han osynliga vikter? Har han fått en stroke? Kliar det i arslet? Innan jag finner svaret hinner jag bli så upprörd över nästa lillgrabbs uppsyn att jag tappar känseln i ögonbrynen. Etthundrafemtio centimeter dumheter. Putande läpp och viftande fingrar. Det luktar snickerboa lång väg. Eller den där ranchen som Dr Phil skickar ostyriga ungdomar till. Nästa yngling går inte att kommentera eftersom mina ögon dras mot den där jävla snubben från Juno som är på storvrången. Michael Cera i höga strumpor och turisthalsband. Nu har man väl ändå sett allt. OCH! Varför i hela helvetet har hela bandet förutom Mr Cera gula åkband på handlederna?

Utusan Suci

Vi avslutar denna runda med dessa indonesiska trapetskonstnärer. Utusan Suci. Ja, jösses. Bandet hette tidigare Enemy Of Zionist. Jag skämtar inte. Enemy Of Zionist. Stark tobak. Snackar vi NSGM? Nationalsocialistisk goth metal?

På återseende.

/Hatpastorn

This entry was posted on 27 januari, 2019 at 1:54 e m and is filed under Bandfotokatastrofer.. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.