Från A till Ö med Heidenhammer. Z som i ZEMIAL .
Den grekiska black metal-scenen gav upphov till lika mycket beundran som till spott och spe. Själv förhöll jag mig tämligen neutral till den på grund av att jag aldrig riktigt fick tillfälle att fördjupa mig i dess utbud. ROTTING CHRIST och NECROMANTIA, visst, men sedan var det i stort sett stopp. Ganska lustigt egentligen, då jag läst om de grekiska banden lika länge som de nordiska motsvarigheterna. Band som VARATHRON, THOU ART LORD, NIGHTFALL och SEPTIC FLESH medverkade i ett antal publikationer av varierande kvalitet och upplaga, men det fanns ändå alltid andra band jag prioriterade.
Såhär i efterhand framstår det som ett mycket klokt beslut. Allteftersom har jag köpt skivor med grupperna ifråga, och bortsett från några undantag har jag mest ryckt på axlarna åt låtarna, ställt in skivorna i resten av samlingen för att därefter glömma bort dem.
ZEMIAL var dock lite beryktade här i Församlingen. Detta var nämligen bandet vars selling point var att de gjort en split med ett band som i sin tur gjort en split med NECROMANTIA. Jag skojar inte. Det var alltså ZEMIALs claim to fame.
När jag nu tittar igenom bandets historik ser jag dock att vi haft fel i alla dessa år. De har inte alls gjort en split med ett band som gjort en split med NECROMANTIA. Däremot har de gjort en split med KEIWAR, som stoltserar med att de delat skivutrymme med höjdare som NOCTERNITY, SCYTHIAN och … vänta nu … jo, faktiskt, SIGH. ZEMIAL är alltså bandet som gjort en split med bandet som gjort en split med SIGH år 1994. Rätt ska vara rätt.
”For the glory of UR” är en rätt bedrövlig historia, späckad med otajt trumspel, orchestral hits och en kacklande fåne vars idiotiska ylanden får HELHEIMs dito att låta som rimliga. Några har gjort gällande att detta mer ska låta som BATHORY, DARKTHRONE och CELTIC FROST än andra grekiska band. Det är ungefär lika sant som att DEINONYCHUS låter som BURZUM fast bättre.
Jag går och gör mer kaffe i väntan på att skivan ska ta slut.
/Heidenhammer
Hatpastorns likpredikan 
8 juli, 2015 den 7:01 e m
For the glory of Utbildningsradion??
8 juli, 2015 den 8:43 e m
Keiwar? Allvarligt?
9 juli, 2020 den 12:46 e m
Jag blev ruggigt taggad på introt och tänkte att nu blir det en svavelosande utskällning. Att skriva protestkommentarer på fem år gamla blogginlägg är en viktig verksamhet, som bidrar till mitt rika inre liv. Tyvärr tog introt slut, och det visade sig att inlägget inte var fel. Trummorna och basen är väl ok, sången är småkul men… Nej, för trött. Powerackord fram och tillbaka på gitarrhalsen, bara.
Jag gjorde för övrigt en gissning, nämligen att förstautgåvan skulle gå på flera hundra Euro på Discogs, och mycket riktigt fick jag rätt. Detta trots närmare ett dussin återutgåvor. Är black metal någon sorts överklasshobby i Grekland? Det skulle ju förklara både varför man kan få ett par tusen svenska för Agatus ”Dawn of Martyrdom”, och varför det finns hundra skivbolag och diskogsförsäljare därifrån.