Hatpastorns likpredikan

När jag får dylika tips undrar jag om jag har världens bästa läsekrets eller om folk bara vill mig ont. Det är säkert en kombination. I sedvanlig ordning loggade jag in på Facebook för en tid sedan och PANG, där var den. Bilden på det amerikanska hårdrocksbandet ANCIENT WOLVES. Jag ryggade baklänges likt en strykrädd handbollsmålvakt. Sedan kluckade jag förtjust. När jag nu en tid senare marscherar in på bandets metal-archives-sida för att nypa bilden har de bytt. Jag vet inte om det blev till det bättre eller sämre för dem eller mig, men det är det här vi har att jobba med.

Nu kör vi.

Ute på vänsterflanken har vi en kille man inte vill möta i en mörk gränd. Kroppshyddan är BOO-YAA T.R.I.B.E-massiv, blicken utstrålar ett rejält kok stryk. Faktum är att han är ganska lik liraren som dök fram till mig och mina bandkamrater i Amsterdam när vi var osnutna 20-åringar ute på vår första längre turné. Den gode herren erbjöd crack till försäljning varpå vi vänligt men bestämt tackade nej. Man hade ju lärt sig i skolan att crack var en klassisk inkörsport till tyngre grejor, så det ville man inte utsätta sig för. Det var för övrigt vårt första möte med Amsterdam. Senare under kvällen när vi spankulerade i ett högst suspekt område hasplade vår sologitarrist ur sig ”Shit, kolla grabbar, det där ser ut som en riktig jävla maffiaboss” åt en herre som stod några meter ifrån oss och blängde surt. Det finns ju vissa ord som är ganska internationella. ”Maffiaboss” är ett av dem. Dålig stämning uppstod. Kvällen avrundades på en minimal sylta där vi drack pilsner och hade det trevligt. Ja, maffiabossen var inte med såklart, även om det varit hysteriskt.

De dagar jag vågar vara ifred med mina egna tankar brukar det poppa upp de mest bisarra saker. Ett bra exempel på det är att jag på fullaste allvar satt och funderade på hur det gamla popsnöret Anders Glenmark egentligen får det att gå ihop. Jag kan ju knappast tro att han lever fett på royalties och liknande och han verkar ju inte turnera järnet liksom. Vad gör han egentligen om dagarna? Han kanske jobbar med TV eller föreläser eller något. Som sagt, något fel är det ju på mig. Om vi nu leker med tanken att Orlando Bloom aldrig fick kneget som Legolas utan åt sig mätt på hamburgare och bara allmänt gav upp. Vad skulle han då göra? Ja, spela något sorts form av instrument i ett hopplöst band för snubbe nummer två i ANCIENT WOLVES är kusligt lik en avdankad Orlando Bloom. Jag bara väntar på att mannen på bilden ska börja röra på sig och utbrista i ett rungande ”They’re taking the Hobbits to Isengard!” med rostad lök och senap fulla mungiporna. Hjälp mig.

Jag går extremt sällan ut på krogen, men när jag gör det så brukar följande scenario utspela sig:

Jag står och köar i baren och har olyckligtvis lyckats få superkraften osynlighet för personalen ignorerar mig kallt. Ljudvolymen är bedövande, inte på grund av musik utan på grund av fyllskallar som bara kan prata med stora bokstäver. Stress, social fobi, hat, antipati och död. Nävarna knyts så att knogarna vitnar och jag önskar att jag vore någon helt annanstans. Plötsligt är det något som drar mig i håret så att hela huvudet håller på att lossna, en väsande och Marlboro Lights Menthol-stinkande röst attackerar mitt ena öra och skanderar att jag har fint hår. Jag vänder mig om, ser sångerskan i ANCIENT WOLVES stå och blötstirra på mig, slingrar mig ur hennes grepp och går hem och spelar TV-spel istället.

Sist, men inte minst (bokstavligen) har vi en jovialisk äldre herre som med illa dold stolthet visar att han ämnar brisera i den oövervinnerliga flamingosparken från Karate Kid 1. Bandanan sitter där den ska och armbanden accentuerar de feta gaddningarna på armarna.

Är det bara jag som blir orimligt sugen på hur det här bandet egentligen låter? Enligt Internet har ANCIENT WOLVES släppt 1 fullängdare vid namn ”Haunted winter” 2011. Vilket skivbolag? Ja, den är egenproducerad. Då jag inte var så sugen att försöka tanka hem denna uppenbara klassiker illegalt, gled jag elegant ut på Youtube och sökte efter den. Vad jag hittade var mycket bättre. Ett liveklipp från något TV-program, jag tippar lokal-TV. Se, hör och njut. Jag rekommenderar att ni bevittnar hela spektaklet. Legolas klöser nämligen av ett solo i låt nummer 2, ”The Doctor”, som inte går av för hackor.

På återseende.

/Hatpastorn

This entry was posted on 14 januari, 2015 at 10:46 f m and is filed under Bandfotokatastrofer.. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.