Från A till Ö med Hatpastorn. T som i TWIN OBSCENITY.

Norska TWIN OBSCENITY kom aldrig riktigt med i matchen. De bildades 1991, släppte tre demokassetter och albumdebuterade sedan på Head Not Found 1997 med plattan ”Where light touches none”. En skiva jag aldrig någonsin sett i verkligheten. Min första kontakt med bandet skedde via en samlingsskiva där de medverkade med låten ”Dreams of a holocaust night”. Tung titel. Låten är inte alls oäven och det som slog mig då var att de hade en rätt egen stil och var bättre musiker än många andra kollegor på den tiden. Jag har inte hört demokassetterna, men jag antar att de i forntiden måste ha lirat döds då namnet luktar death metal lång väg. Musiken var väldigt gitarrbaserad med många snärtiga riff och delikatesser. Är det någon som har ”Where light touches none” och är villig att sälja den så köper jag den gärna. Det hade varit kul att höra hela plattan. Visst, den finns säkert på Youtube men är det så att den är bra och att den kanske till och med är en gammal glömd diamant vill jag uppleva det med en fysisk produkt. Efter lite efterforskningar ser jag att den återsläpptes 2007. Den vill man ju inte ha. Originalet är det som lockar.

Twin obscenity1998 släpptes deras andra album ”For blood, honour and soil” via Century Media av alla jävla bolag. Den köptes blint och är lustigt nog den andra skivan som jag använde ”Switchblade”-tekniken på. Sedan slutade jag upp med de dumheterna. Jag var faktiskt riktig peppad när jag kom hem med plattan, dessvärre insåg man efter 2 sekunders lyssning att skivan hade ett gigantiskt problem. Trumljudet. Det fanns gott om bra partier som effektivt spolades ner i slasken på grund av produktionen. Särskilt när det manglades. Jag tillhör minoriteten som tycker att ENSLAVEDs ”Eld” är fantastisk och att trummorna på den fått oförskämt mycket skäll. Själv drar jag min gräns vid TWIN OBSCENITYs ”For blood, honour and soil”.

Nu har jag bara hört en låt från bandets debut, men det känns som att den var betydligt mer egensinnig. När jag lyssnade på deras andra giv 1998 tyckte jag att den var OK, men väldigt tidstypisk. Jag vet inte om det var bolaget som lade sig i eller vad som hände men den låter strömlinjeformad och väldigt snäll. Jag minns att ”Blood, honour and soil” spelades halvflitigt i några månader innan den hamnade under bokstaven ”T” och där har den ruvat fram till idag.

16 år. Tiden går fort.

Jag lyssnar på skivan medan detta skrivs och mina åsikter har knappt ändrats. Trumljudet suger, det låter för snällt och allt doftar 1998. Den kunde lika gärna ha släppts av Invasion Records. Omslaget är ju sådär härligt Invasion Records-rött. De bitar jag tyckte om för 16 år sedan har fortfarande en viss charm, det ska erkännas. Högst oklart om jag skulle känna samma sak om jag lyssnade på skivan för första gången idag.

”Bloodstone” som kom 2001 blev norrmännens sista giv. Av den har jag inte hört en ton och jag har heller aldrig sett den någonstans. Även den var tydligen duktigt Invasion Records-röd ser jag nu. Efter ”Bloodstone” splittrades bandet av en eller annan orsak. Enligt metal-archives så skrev TWIN OBSCENITY på för 6 album. Det står även att bandet inte ens finns med bland Century Medias lista över albumsläpp. Något spännande har ju hänt.

Bandets kärna som bestod av Jo Arild (bas), Knut (trummor) och Atle (sång, gitarr, synt) har heller inte varit med i något annat projekt efter detta vad jag vet. Skumt då samtliga var riktigt duktiga på att lira.

Vänta lite nu. Jo Arild spelade tydligen bas på DISMAL EUPHONYs ”Lady ablaze” från 2000. TWIN OBSCENITY kom från Stavanger. Kan det vara det fruktade gothviruset som härjat även här? Inget förvånar mig längre.

Vem kan då tänkas vilja höra detta? Ja, står man ut med trumljudet så borde skivan tilltala de som gillar drivig vikingsvartdöds av det mer melodiska slaget från den här tidsperioden. Lyssna och bedöm själva, tydligen låg hela rasket ute på Youtube.


Aaaah, det där förbannade virvelljudet!

På återseende.

/Hatpastorn

2 svar to “Från A till Ö med Hatpastorn. T som i TWIN OBSCENITY.”

  1. Lyssnar på For blood honor and soil just nu och det är faktiskt trist med trummorna, särskilt virveln. Jag är ibland en fan av luftiga trummor men i det här fallet är ju virveln så jävla långt borta, nästan som att den står i ett annat rum, och i manglet låter den istället som locket på en kakburk. Jävligt mystiskt i sammanhanget att de fick till ljudet på baskaggen så bra.

    • Kaggen låter finfint, men virveln, som du säger, låter helt bedrövligt. Tror faktiskt skivan hade gjort sig betydligt bättre med en annan typ av mix.

Lämna en kommentar