Hatpastorns likpredikan

MGLA ”With hearts toward none” 2012
När man jobbar i Oslo slås man av hur mycket av arbetskraften i byggsektorn som numera är polsk. De hade så gärna fått göra samma sak med black metal-scenen, för tydligen krävs det polacker även här för att det norska soundet ska få låta som det en gång var tänkt. Tänk vad fantastiskt märklig världen ändå har blivit. Den som hade tippat den utvecklingen 1994-95 hade blivit till evigt åtlöje.

LORD OF PAGATHORN ”The chaos spirit amongst us” Demo 1994

Det här bandet läste jag om i det litauiska zinet Evisceration redan 1995. Minns att de också var omnämnda i franska Peardrop samma år. Anledningen var denna demo, som spelades in när de båda helvetesapostlarna i bandet var blott sexton år gamla. Först i år fick jag höra den, och likt en Carlsberg var det värt att vänta på. Bonus för att bandet härstammar från Rovaniemi, samma stad i Finland som Jultomen sägs härbärgera i. Lite hemkärt, då jag under en tid hade praktik som lärare i nämnda kommun. Och ja, sådär småmysig halvtajt black metal man blir varm ända in i själen av är det som ges. Ger samma känsla som att se en TV3-film på juldagen och vandra längs Jingle Bell Lane i Tomtelandet i bandets hemort.

RAGNARÖK ”Arising Realm” 1997

OK, det är inte helt utan att rodna som jag erkänner detta. Satt i godan ro och lyssnade igenom de där gamla Blackened-samlingarna, varpå ett näpet stycke plötsligt poppade upp i mina hörlurar. Jag gick rakt i fällan, och kapitulerade omedelbart. Låten kom från detta band, som bör ses som en av Norges bäst bevarade hemligheter. Förmodligen på grund av bandets val av skivomslag, som tidigare behandlats i denna blogg.

HOLY MOSES ”Finished With the Dogs” 1987

Och på tal om att skämmas … nej, det känns inte helt OK att frivilligt påstå att man vill åka på idolträff med ett band som heter HOLY MOSES, hur klassisk ensemblen än må vara. Skit samma. På grund av namnet har jag varit ytterst försiktig med att närma mig dessa tyskar, vilka nu måste vara äldre än döden. Denna platta, från 1987, är dock svår att värja sig mot och till och med självaste Pastorn fick krypa till det inverterade korset och erkänna renset när jag spelade upp ”Current of Death” (eller ”Currennn å Desssss” om man får tro uttalet i själva låten).

THE CHASM ”The spell of retribution” 2004

Ju mer jag tänker på det, ser detta band på papperet ut att vara en fasansfull sammanslutning. Mexikansk döds brukar normalt spelas av band som heter FESTERING CLITPEEL och ha ljud som inte påminner om något annat än just … mexikansk döds. Om man då konstaterar att det inte är BRÖTLERS även denna gång, utan ett gäng som blandar heavy metal med döds, ryggar man instinktivt tillbaka och tänker på kusligheter som NIGHT IN GALES. Även detta är fel. THE CHASM är onekligen en udda fågel, för på något vis lyckas de få allt rätt. Melodiskt, men inte mjäkigt. Rått, men utan att kompromissa med riktiga riff och melodier. Märkligt. Mycket märkligt.

FETISH 69 ”Atomized” 2003
En av de vidrigaste städer jag besökt är Wien. Ändå är det därifrån både PUNGENT STENCH och FETISH 69 smugit runt och skapat dålig stämning i över två decennier. FETISH 69 hörde jag för första gången på samlingsplattan ”Death is just the Beginning II”, släppt på Nuclear Blast, där de brakade lös med sin hit ”Stomach Turner”. Jag sökte efter skivan den var hämtad från, ”Antibody” med ljus och lykta och hittade den först flera år senare när Kraath från SETHERIAL var beredd att sälja sitt exemplar. Trots att jag var mer uppspelt än Don King på tjack var upplevelsen ett antiklimax när jag väl lyssnade igenom hela verket. Tydligen hade de valt en annan produktion än den som återfanns på ”Death …” och istället kvarstod ett oerhört mjäkigt sound. Att det var Colin Richardson som agerat producent var omöjligt att begripa. Enda behållningen var att omslaget bjöd på några smakfulla verk av konstnären Hermann Nitsch.

Skit samma, på grund av besvikelsen brydde jag mig inte om dem längre, tills jag bestämde mig för att kolla in vad de gjort de senaste femton åren. Hittade den här, och det är jag glad för. Obehaglig, skum blandning mellan metal, industri och PORTISHEAD. Låter det osmakligt? Det är det också, men likväl inte utan en aptitlig bismak i såväl själ som munhåla. Rekommenderas, men glöm inte att borsta tänderna efteråt.

LAIBACH

Kommentarer överflödiga. Spelningen i St Petersburg i mars förra året är fortfarande det bästa jag någonsin bevittnat. Tänk inte på LAIBACH som enbart ett band, när det är så mycket mer.

SIMPLY DEAD ”Structure of Mind” 2000

Och på tal om att söka efter skivor med ljus och lykta … efter evighetslånga sökningar på diverse sajter hittar jag givetvis denna platta i fysiskt format på Tradera, där säljaren verkar sitta på ett helt lager. Kall ambient. Någon påstod att de låter exakt som BOARDS OF CANADA, men det har jag inte orkat kolla upp. Hörde även detta band första gången på en samlingsskiva utgiven på Fluttering Dragon Productions, kallad ”Temple of Kilowatts”. Kolla upp den om du kan, då den även innefattar spår från band som TRIPWIRE, NORTHAUNT och ONTARIO BLUE.

BLOOD REVOLT ”Indoctrine” 2010

Får väl säga att BLOOD REVOLT är lite av en bubblare, men det är svårt att förneka att den här plattan lever om av bara helvete samtidigt som det vilar en genuint obehaglig stämning över såväl låtar och texter som produktion. Alan må ha skämt ut sig med DESTRÖYER 666, men återvinner förlorad heder med det här bandet. Skulle nästan önska att de inte gör något mer, då det bara inte kan bli lika bra.

This entry was posted on 18 december, 2012 at 6:11 e m and is filed under Uncategorized. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.