Hatpastorns likpredikan

Kantor Aronsson myntade ett uttryck som etsat sig fast i huvudet på mig – Wikipediasatanism.

Dagens förbannade kids – ni har det för lätt. Inte bara kids, förresten … är det någon därute som minns kriget mellan Ryssland och Georgien 2008? Konflikten rörde ett litet område, Sydossetien, beläget i norra Georgien som sedan Sovjetunionens fall krävt självständighet. Sydosseterna anser sig ha mer gemensamt med sin närliggande ryska delrepublik – rätt gissat, Nordossetien – då de anser sig tillhöra samma folkgrupp. Ryssarna anser därför att de stöttar Sydossetiens kamp så att denna pseudorepublik kan närma sig Ryssland. (Lustigt nog gäller inte samma logik för Tjetjenien, även det en delrepublik som vill ha självständighet i ryska Nordkaukasien …)

Varför tar jag upp detta? Jo, därför att jag vid tidpunkten hade studerat Ryssland och Postsovjet i flera års tid och vid tidpunkten forskade om rysk extrempolitik. Jag kan lugnt säga att Sydossetien var ett tämligen gudsförgätet område INGEN kände till och att mina egna kunskaper definitivt var bristfälliga. Men döm om min förvåning när stridigheterna blossade upp sommaren 2008 och ta mig fan varenda jävla lokaltidning plötsligt verkade ha ledare som var experter på området i fråga. Hur kom detta sig? Tja, när man tittade närmare på vad som stod i nämnda ledare var det rätt lätt att lista ut att den gemensamma källan givetvis bestod av Wikipedia.

Vad har då detta gemensamt med dagens kids och black metal? Allt. Idag är det nämligen för lätt att läsa på om allsköns djävulsdyrkan, ockultism och dödsdyrkan. Sök på ”Samael” på Wikipedia och du får inte bara upp en artikel om det schweiziska bandet med samma namn, utan även en komplett förteckning över vad gudomen/demonen i fråga spelar för roll i såväl judisk som kristen gnostisk mytologi. Fan om det inte fanns någon hänvisning till MLO också, om man klickar vidare.

Fattar ni hur jävla jobbigt sådant här var på tiden innan internet? Ville man vara ond och ”påläst”, på tiden det begav sig och då man höll käften och dyrkade döden, fick man vackert och i fysisk gestalt bege sig till de platser där kunskapen fanns att läsa i så kallade böcker. För den yngre generationen läsare kan jag beskriva böcker som en samling skrivna ord, tryckta på sammanhäftade pappersark. Lite som en toarulle, fast med tjockare pärmar.

I mitt fall, då fick man bege sig till Norrlands eller Västra Europas egna Miskatonic University – Härnösands Stadsbibliotek. Där lärde jag mig allt.

I mörka katakomber … fanns det just inte mycket alls. Faktum var att böckerna oftast prydligt stod uppradade på hyllor, hidden in plain sight för den ovetande människoflocken. Min kurslitteratur i livets ockulta skola bestod av det som stod till buds i denna kätterska sal av pnakotiska manuskript: LaVeys ‘Satanic Bible’, Lovecrafts samlade utgåvor i översättning av Sam J. Lundwall (av någon anledning fanns inte de engelska originalen att tillgå), ett gäng böcker om folklore av Ebbe Schön, en bok vars författare jag glömt men som helt enkelt hette ‘Magi’ där jag för första gången fick stifta bekantskap med Gilles de Retz, ett par böcker om vampyrer i folktron och sist men inte minst: Aleister Crowleys självbiografi. För allmänhetens information: om ni möter någon som på fullt allvar påstår sig ha tagit igenom den från pärm till pärm så ljuger den personen, eller alternativt är dum i huvudet. Varför Härnösands stadsbibliotek köpt in detta 1000-sidiga verk vet jag fortfarande inte.

Den uppmärksamme frågar sig vid det här laget: ”Jaa … men boken ‘Naturligt – övernaturligt’, då?”. Och det är en bra fråga. Jag kan nämligen inte minnas att den fanns att tillgå på biblioteket, däremot ägde ett par fränder denna Grimoirum verum vilket gjorde att den befann sig på mitt skrivbord i det sammetsbeklädda pojkrum där jag lärde mig den mörka konstens hemligheter. Närmare bestämt på Norra Kyrkogatan, ironiskt nog. Egentligen skulle det behöva skrivas en mindre avhandling om vilken betydelse just ‘Naturligt – övernaturligt’ haft för den svenska Black Metal-scenen. Otalet fanzines vet jag plankade artikeln om Aleister Crowley rakt av. Självklart utan att ange källa, förmodligen för att ge intryck av att ha skrivit hela schabraket själv. Smart.

Vid något tillfälle läste jag i ett fanzine en kommentar från någon bandmedlem, minns varken vad personen kallade sig eller vad bandet hette, vilken gick ut på att hans orkester minsann inte ”gjort som alla andra” och slagit upp förteckningen över olika demoner i ‘the Satanic bible’ utan istället utvecklat namnet på bandet utan inflytande från life metal-publikationer. Med andra ord är säkerheten ganska hög att det egentligen var precis det han hade gjort själv, innan han fick reda på att ytterligare tjugo band tagit samma namn till sina egna plutoner från samma källa.

Och med handen på hjärtat, har du inte haft åtminstone ett band vars namn hämtats direkt från ‘Satanic bible’, då är du inte black metal.

Tack för kaffet.

/Heidenhammer

This entry was posted on 16 oktober, 2012 at 3:45 e m and is filed under Uncategorized. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.