Band man inte trodde fanns: KEYDRAGON.
Då var årets influensa typ avklarad. Jag har haft flera tusen graders feber och har allmänt frotterat med både liemannen samt diverse Infernovarelser. Tjejer snackar om att föda barn. De har aldrig varit med när Hatpastorn är kraftigt förkyld.
För att driva ut det sista slemmet ur lungorna ska vi idag snacka om KEYDRAGON. Ett band jag i likhet med tidigare nämnda ENOCHIAN dragit mig för att skriva om.
Artister som hittar på sina egna genrer har som vi alla vet sällan rent mjöl i påsen. Vi har ISVIND som lirade ”frost metal”, vi har GEHENNA som körde på ”ghost metal” och vi har TROLLECH som säger sig framföra något så suspekt som ”forest metal”.
Listan kan egentligen göras oändlig.
Den amerikanska gruppen KEYDRAGON kallar sin tonkonst för ”dragon metal”. En genre som inte låter som något man hört tidigare. Vi ska dock börja med ett par bandfoton innan vi attackerar det rent musikaliska.
Längst till vänster har vi en oskarp filur som ser misstänkt finsk ut. Enligt uppgift var man tvungen att utrota fem arter för att få ihop till skinnet till hans maffiga Steven Seagal-rock. Självfallet har han gymnastikskor på sig. Kombinationen skinnrock och gymnastikskor är som de flesta vet modevärldens svar på en sur uppstötning. Vad är det han håller så ömt i famnen? Ja, visste jag inte bättre är det symbolen för det klassiska slagsmålsspelet Mortal Kombat.
Bredvid Mortal Kombat-finnen finner vi… ja, det var en bra fråga. En medelålders kobent skinnrocksplebej med mystiska fötter och en fullkomligt vidrig skjorta med drakmotiv är vad som serveras. Lägg därtill en total samhällskunskapsläraraura och fiaskot blir komplett. Märk väl att detta inte är några ungdomar som spökat ut sig utan människor som är närmare åttio än dagen de föddes.
Kvinnan i mitten. Oj. Hade jag haft en själ skulle jag nästan tyckt synd om henne. Om vi börjar med den uppenbara landstingsfrisyren som fröken prytt med ett enradigt nitarmband från Punktshop samt en misstänkt dataanimerad blomma så är vi en bra bit på väg för att reda ut denna sörja. Leendet på hennes läppar skulle kunna betyda att hon är trevlig och snäll, men det lurar något psykotiskt under ytan. Titta en gång extra och ni kommer förstå exakt vad jag menar. Om vi går vidare med klädseln kan vi konstatera att hon är psykotisk. Varför hon var tvungen att skära upp magen på Barbaskön för att sedan trä på sig hans ruttnande kadaver kommer jag aldrig att få reda på. Det jag vet är att hennes illdåd gör mig illamående, Barbaskön var nämligen min favorit i Barbafamiljen. Att hon dessutom rakat honom för att få plagget mer slätt gör ont värre. Observera hennes kroppshållning. Man riktigt ser hur det spritter i hennes fingrar efter att få döda igen. Att hennes ben är smalare än hennes handleder är bara pestgrädde på nekromoset.
Bandets batterist valde att samla ihop Barbasköns hår och bygga årtiondets hockeyfrisyr. Ordet grifteskymfning får i denna akt en helt ny innebörd. I övrigt sitter han mest och visar upp adamsäpplet. Det kunde varit värre.
Bandmedlem nummer fem har en klädsel som utstrålar totalt mörker. Jag svär på att om man skulle ta på honom skulle man försvinna in i en annan dimension. Ungefär som superskurken Spot i Spindelmannen. Blev den referensen för obskyr? Som Cloaks kappa i Spindelmannen då? Fortfarande inte nöjda? Ja, då är ni födda på 90-talet och saknar således all kunskap som är nödvändig. Herr Mörker verkar i alla fall toppnöjd över sin klädsel. Jag förstår honom. Behöver jag ens nämna hur usel idén var att klippa in medlemmarna i en solig skog utan en tanke på struntsaker som perspektiv, skuggor och allmänt folkvett?
Nu är det här fotot ganska gammalt och jag antar att de flesta av er redan sett det. Låt oss då kolla in ett lite nyare fotografi.
Det har blivit några hamburgare sedan sist för herr Mörker och kläderna verkar ha gått ett par varv i tvättmaskinen. Man kan tydligt se att han inte kunde bry sig mindre. Genom att nonchalant luta sig mot en mur samtidigt som han plirar ut genom ett par röda EMPEROR-solglasögon har han tagit sin image in i 2000-talet. Är det bara jag eller skulle han lika gärna kunnat lira i en nyare upplaga av DARK TRANQUILLITY?
Vår kära samhällskunskapslärare har även han ätit gott. Det lustiga är att trots att han har på sig en gigantisk T-shirt, ett par lika monstruösa runkisar samt en misstänkt gipsad arm ser han hundra gånger tuffare ut än han gjorde sist. Vi tackar Jesus för att han vuxit ur den gröna draktröjan. Hans genomborrande blick är däremot genuint olustig. Det doftar pederast lång väg.
Mortal Kombat-finnen har nu förvandlats till en amerikansk Lord Ahriman-klon. Det är faktiskt sjukt likt. Han är faktiskt så lik Lord Ahriman att jag inte kommer på något fyndigt att skriva om honom.
Tydligen har KEYDRAGON skaffat sig en till tjej till sin armé av socialt utstötta människor. Hon verkar sådär lagom nöjd och ser mest ut att leta efter potentiella flyktvägar. En av hennes briljanta planer är att bryta av sin egen tumme så hon kan åka till sjukhuset för att sedan mystiskt aldrig mera höra av sig till bandet. I övrigt ser hon ut som hårdrockstjejer med dålig hållning som passerat trettio gör mest.
Någon som passerat trettio för längesedan men likt förbannat klamrar sig fast vid ungdomen är allas vår psykotiska barnboksfigursmördare. Hon är så nöjd att hon fick slakta Mortal Kombat-Ahrimans gamla skinnrock att hon kramar om sig själv. Benen är fortfarande lika smala.
Ja, nu har ni sett hur de ser ut på bild. Visst vore det intressant att se hur de ser ut när de rör på sig? Sätta denna galenskap i rörelse om man så vill. Erkänn att ni även är galet nyfikna på hur deras musik låter. Som den hedersknyffel jag är kan jag ge er den gåvan. KEYDRAGON har nämligen inte bara gjort en musikvideo, utan tre. Se, lyssna och njut.
Hur många gånger är det fysiskt möjligt att sjunga ordet ”Dragon” egentligen?
Det här är ännu ett typexempel på ett band man inte trodde fanns. Vissa kanske tror att KEYDRAGON är ett plojband. Tro mig när jag säger att detta är på fullaste allvar. KEYDRAGON har levt rövare sedan 1998 och har släppt åtta fullängdare och tre samlingsvolymer. Skivor vars omslag jag skulle kunna dissekera men någonstans måste även jag dra gränsen. Har ni psyket att utforska detta musikaliska fenomen ytterligare rekommenderar jag att ni surfar in på bandets tjusiga hemsida. www.keydragon.com
Där finns det mycket smaskens att förkovra sig i.
Nä, nu ska jag fortsätta med att hosta upp slem i regnbågens alla färger samt njuta av det chilenska guldbandet HORNS. KEYDRAGON har en tendens att göra en väldigt mätt. Och matt.
/Hatpastorn
Hatpastorns likpredikan 
1 februari, 2012 den 9:42 e m
Videon längst ner, när mannen i skinnrock och slips? börjar sjunga, han ser ut som något psykbryt som slutat med medicinen precis innan skogsturen med skötarna/medpatienterna.
1 februari, 2012 den 10:08 e m
Efter att jag granskat deras videos har jag kommit fram till en viktig och relevant sak: Utvecklingsstörning och Keydragon går hand i hand.
1 februari, 2012 den 10:22 e m
Detta är så osmakligt att jag funderar på att använda toaborsten för att få bort draklukten från mig.
pluspoäng för sångerskan och dennes viftande armar i första videon när finnen (world of warcraft-metalaren) growlar som aldrig förr, samt den sistnämndes slips i sista videon.
1 februari, 2012 den 10:30 e m
Hur i helvete är det möjligt att släppa åtta jävla skivor utan att kunna spela? Hur fan kan de ha fått spela in tre videos av denna kaliber utan att ha blivit förbjudna? Frågorna hopar sig. Helvete vad dåligt. Kvällen är förstörd.
1 februari, 2012 den 11:06 e m
Tredje videons scarfprydde våldtäktsfilur med röv i sinnet smög sig in i mitt hjärta. Vem skall han torrfista i vattenbrynet? Finnen? Den kvinnlige trummisen vars virveltrumma låter som om någon spänt pungskinnet på en skendöd utter över en fingerborg.
Fantastiskt band på min ära.
Only in America, mina vänner!
Och Italien.
Ehhh.. josåatte…
2 februari, 2012 den 7:49 f m
Mortal Kombat-bollen ser dessutom ut att vara inlagd i Photoshop… snyggt värre!
2 februari, 2012 den 7:59 f m
Jag tror pastorn är närmare sanningen än han tror. Detta luktar skolshow lång väg. Helt klart vikarierade den arbetsoförmögne Lord A på skolan och fick positivt gensvar från emokidsen ingen lyckades nå innan. Vikarien, Musikfröken, historieläraren, elevassistenten och vaktis fick med hjälp av bedragspengar betald arbetstid för att sätta ihop detta spektakel. Så MÅSTE det gått till.
2 februari, 2012 den 8:15 f m
”Sångerskan” ser ju ungefär ut som Doreen ifrån Kvinnofängelset har tjackbantat ner sig sådär en femtio pannor kåkfläsk och rockat till sig lite.
I övrigt, första låten var magisk.
2 februari, 2012 den 8:16 f m
Fyfan för amerikaner
2 februari, 2012 den 9:24 f m
Att lätt gungandes iförd rosa mysbyxor stå och hålla en jävla synt måste vara det mest livsföraktande jag någonsin sett.
2 februari, 2012 den 9:42 f m
Haha, helt underbart efterblivet! Tack hatpastorn!
Är det förresten bara jag som tror att sångerskan är hjärnan bakom, och styr bandet, med järnhand? Jag får det intrycket. Hon skriver texterna, klottrar story-boards till musik-videos, syr egna scenkläder, organiserar replokaler och gig, ringer runt till radiostationer osv. En driven kvinna.
En gång sa den tjocka långhåriga jätten som spelar synth och growlar något som upprörde henne.. ”- Kan vi inte göra en låt som handlar om något annat än drakar? Bara en.. som omväxling.. eller..?”. Sedan dess kommer han aldrig vara sig själv igen. Han möter inte blickar, man kan se hans själsliga ärr speglas djupt i hans plågade ögon… vad hon gjorde med honom, det talas det aldrig om igen.
2 februari, 2012 den 12:55 e m
HAHAHA!
2 februari, 2012 den 9:50 f m
Vad i hela fridens namn var det jag just såg?
http://bitterfia.wordpress.com
2 februari, 2012 den 10:20 f m
Käre pastor, man kan säkert anklaga dessa … vad man nu ska kalla dem … för mycket, men mord och rakning av Barbaskön verkar kanske lite långsökt. Jag tror att det är Barbamamma som har tagits av daga. Eller Bagheera. Eller Spökplumpen. Oduglingar som Keydragon sluppe nog helst omaket med det extra arbetsmoment som hårfjärnandet medfore.
2 februari, 2012 den 10:25 f m
Från hemsidan.
”If within 60 days from the date of your order you find yourself not completely satisfied
with any KeyDragon CD, just contact us and we’ll refund your purchase price.
Just return the CD, and we’ll send your money back. No questions asked. No additional
forms to be completed. A single phone call or e-mail will do!”
Fantastiskt!
2 februari, 2012 den 10:29 f m
Sen var jag också imponerad av den innovativa stavningen av Absu och Marduk som de fått till Apsu och Mar-duck. Klart spännande mentalt visuella associationer.
2 februari, 2012 den 11:05 f m
Allt som inte skrivs med kilskrift är innovativt.
2 februari, 2012 den 10:38 f m
Det här måste vara en OBS-klass ifrån tidigt nittital.
Jag kommer ihåg att OBS-klasserna såg EXAKT ut så när jag gick låg- och mellanstadiet.
2 februari, 2012 den 3:22 e m
Det är ju ändå väldigt skönt med den bilden att någon i sällskapet har vett nog att maskera sig. Tanken på att alla i bandet är så själsligt döda att de inte skyr att förknippas med Keydragon är en väldigt deprimerande tanke.
2 februari, 2012 den 10:57 f m
Ser det inte lite ut som att herrn med mörkerklädseln fått besök av George Antonio Manrape ganska nyligen innan den övre bilden togs?
I övrigt, VARFÖR sker detta? I den åldern? Jag hatar förvisso intensivt folk som likställer fritid med fredagsmys, familjeliv och Hem och skola-möten, men i det här fallet hade det varit så mycket bättre.
2 februari, 2012 den 12:54 e m
Du har helt rätt i allt.
2 februari, 2012 den 11:37 f m
Jag bokstavligt talat rös av obehag när jag bevittnade den tredje videon – när man ser den mulliga growlarens återigen värdelösa lip-sync, tätt åtföljandes av den kvinnliga trummisen i t-shirt och jeans och med mongot med bandana för ansiktet, gåendes längs en strand och gör sjuka rörelser. Visst gapade jag och skrattade högt flera gånger i de tidigare videorna (särskilt första, fy fan vilket jävla skämt), men här rös jag som sagt av obehag. Det var som pricken över i.
Som någon tidigare sa så verkar Keydragon och utvecklingsstörning gå hand i hand.
Det går knappt att beskriva i ord hur sjukt det här är. Till slut blir man bara matt, hakan ligger nere i golvet ungefär..
Jag vet inte om jag ska tacka dig för ett gott skratt eller hata dig som visade denna abomination till band för mig. Ska självklart kolla in deras skivomslag om en stund, gör jag det nu kommer jag nog explodera och dö. Det vill vi ju inte.
2 februari, 2012 den 3:35 e m
Efter fem sekunder av (dragon) första låten fick (dragon) jag acidflashbacks till (dragon) åttiotalet och var (dragon, dragon) oförmögen att göra annat än att (dragon) tänka på Amiga-versionen av spelet Moonstone (dragon).
Den andra låten gav en känsla av att sitta i new-age-tältet på medeltidsveckan i Visby, fram till dess att finnen begick sitt hatbrott mot ordet ”dragon”, det muntrade upp en stund.
Men den tredje videon där den långhårige skinnrockspajsaren är skuggad av den ovilliga tjejen och den maskerade homien. Helvet vilken käftsmäll till livsförnekande nihilistschlager. Långhåret har liksom vuxit upp och brutit sig ur sitt skal. Han äger låten rätt länge… fram till sångerska börjar yla om dragon och tvingar honom att sitta barbröstad i solljuset (något som jag av egen erfarenhet vet att blekfeta hårdrocksmän på 30+ bör undvika till varje pris).
Vilket inferno.
Vilket enastående livsförakt.
Vilket storverk.
Om ni ursäktar så skall jag gå och kasta mig framför en buss nu.
2 februari, 2012 den 4:25 e m
Varför lyssnade jag på det där? Varför lyssnade jag på alla tre låtar? Alltså, musiken som skrivs om här är i princip alltid värdelös. Men det måste finnas gränser. Jag vill ha gränser. Fixa gränser!
Fy fan.
Den mentala rövpenetreringen är total. Jag gillar det inte.
2 februari, 2012 den 5:50 e m
Det var ju bättre än Burzum i alla fall.
2 februari, 2012 den 7:28 e m
Har under dagen förgyllt min tid med Grá och Celestial Bloodshed. Kungliga band som får mig att må bra. Man blir glad, tillfreds och trevlig mot omgivningen. Kollade sen om Pastorn lagt in något nytt……
De positiva känslorna mosades. Forgotten Tomb, Trist och Shining ligger i lä om man ställer dom mot Keydragon. Var är repet….?
2 februari, 2012 den 9:55 e m
Dom här kan ju fan inte finnas på riktigt, det måste vara ploj.. fast då är det ett av dom ambitiösaste plojbanden någonsin.
Hittade följande på deras hemsida:
” Jake DeMarco has been training to become a death metal vocalist. He backs Ron Langford with his deep growls and death screams.”
..spexigt att dom har en PRAO i bandet också 🙂
Nu finns VI på spåttifaj förresten..
2 februari, 2012 den 11:13 e m
Fan, nu när jag har fått ett dygn på mig att smälta det här så måste jag utgå ifrån att det helt enkelt är ett musikprojekt på dagcentret Glada Sländan som slagit fel och muterat tills igen, inte ens skötaren med elbatongen, kunde stoppa det längre.
3 februari, 2012 den 6:48 f m
Inte för att jag vill spoliera nöjet i onödan, eller för den delen injaga onödigt mycket fruktan för mer av samma sort som ovan, vilket det inte heller är, så har åtminstone även Heresiarh benämnt sin tonkonst som Dragon Metal (=
3 februari, 2012 den 12:14 e m
Jag tror t o m Heresiarh var före Keydragon. Har ngn gammal Heresiah-promo liggandes i högen. Ingen höjdare.
5 februari, 2012 den 9:45 f m
Heresiarhs demo kom -98, och de gick till och med ett steg längre och benämde sig själva som ”Romantic Dragon Metal”. Och det värsta av allt är nog att jag faktiskt både äger deras demo samt fullängdare. Tydligen var jag dessutom den första som någonsin köpte deras demo vilket renderade i att jag kom med på tacklistan till fullängdaren och personligen bjöds in med husrum och allt till någon spelning i hemlandet (Lettland).
Jag ångrar än idag att jag inte åkte, tänk att få ha upplevt Romantic Dragon Metal alldeles i början av 2000-talet, när extremmetallen var på sin all-time-low, i Riga. Det hade varit något att berätta för barnbarnen det.
6 februari, 2012 den 10:50 e m
Den där anekdoten fick mig att le hela dagen :D. Romantic Dragon Metal-Hravnkel. Hur bra som helst. Du skulle fan ha åkt!
3 februari, 2012 den 6:54 f m
[…] hette: ”Band man inte trodde fanns: KEYDRAGON”. Har ni tråkigt kan ni läsa den här. Orkar ni inte kan ni bara kolla in deras fina hemsida. Den är en upplevelse i sig. Och får mig […]
4 februari, 2012 den 2:15 e m
Skulle passa bra på Sweden Rock Festival. Styr upp!
5 februari, 2012 den 7:19 e m
Med tanke på reaktionerna måste det här vara det absolut sjukaste Pastorn någonsin lyckats gräva upp.
Den här ångesten går inte att dämpa med en skämskudde. Det har snart gått en vecka sen jag tittade på Keydragons missfostervideor, men blotta tanken får mig att överväga ett sista och oåterkalleligt dopp i Indalsälven.
5 februari, 2012 den 11:43 e m
Jag kan ge mig fan på att vår landstingsfrisyrbeprydda dam har en sådan här sak hemma: http://cn1.kaboodle.com/hi/img/2/0/0/7d/c/AAAAAvjAPaoAAAAAAH3AUQ.jpg?v=1193081354000
I äkta polystyren.
6 februari, 2012 den 10:53 f m
Försökte multitaska på jobbet men det går fan inte när man lyssnar på något så vedervärdigt. Så här dåligt har jag inte mått sen jag åt El Dorados hamburgarbröd. Usch.
7 februari, 2012 den 3:34 e m
När man väl börjat titta kan man fan inte sluta!
Om jag stod inför valet att antingen lyssna på ”A Slay in the Waters Kingdom” igen, eller bli våldtagen av negern i gröna milen….
Ni vet vart detta leder…..
9 februari, 2012 den 6:15 e m
Det är omöjligt att sluta titta. Jag lyckades få samtliga tre låtar på hjärnan – samtidigt.
23 februari, 2012 den 8:44 e m
[…] Last BreathDeLegerat: Tiamat ”Sumerian Cry”Beppe WolgersGraveratKeydragonFör första gången får ni även höra riktig musik!Anledningen till att ljudet blir annorlunda […]
15 juli, 2014 den 11:14 f m
För vidare inblick i avgrunden…
[audio src="http://keydragon.com/KFOKMP96Interview.mp3" /]