This entry was posted on 2 december, 2011 at 2:58 pm and is filed under Uncategorized. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed.
You can leave a response, or trackback from your own site.
11 svar to “Reflektionen auf Panzram: Så Jävla Metal”
En och annan kanske trodde att det var (den i och för sig vedervärdiga) särskrivningen jag ifrågasatte. Jag vill snarare veta om det statskyrkan eller de mycket hårdare gammaltroende som avses.
Kan tänka mig att du aldrig har varit mer norrut en uppsala, Panzram har en väldigt mjuk och len norrländska som är väldigt lätt att förstå, kan bara hålla med om In Flames, life metal!
Jag har en gång i min ungdom besökt den mäktiga orten Gnarp och anser mig således så gott som infödd norrlänning. Detta obestridliga faktum till trots så hörde jag inte mycket av dokumentärkvädet.
Det var väl snarare en dokumentär om Europe än om hårdrockssveriges historia och black metal-delen var ju helt skrattretande. Nä, vill jag ha historia sätter jag på Blood fire death! även om hålet är lite trångt…
Hatpastorns likpredikan 
2 december, 2011 kl. 5:55 pm
Vad betyder ”rysk ortodoxa”?
2 december, 2011 kl. 6:02 pm
Allt.
5 december, 2011 kl. 1:14 pm
En och annan kanske trodde att det var (den i och för sig vedervärdiga) särskrivningen jag ifrågasatte. Jag vill snarare veta om det statskyrkan eller de mycket hårdare gammaltroende som avses.
2 december, 2011 kl. 6:01 pm
”Dokumentär, mummel, mummel, kroppkakor, sug min kuk”. Tala ur skägget!
2 december, 2011 kl. 6:35 pm
Behövs inte, du uppfattade allt helt korrekt.
3 december, 2011 kl. 12:20 pm
Kan tänka mig att du aldrig har varit mer norrut en uppsala, Panzram har en väldigt mjuk och len norrländska som är väldigt lätt att förstå, kan bara hålla med om In Flames, life metal!
3 december, 2011 kl. 2:29 pm
Jag har en gång i min ungdom besökt den mäktiga orten Gnarp och anser mig således så gott som infödd norrlänning. Detta obestridliga faktum till trots så hörde jag inte mycket av dokumentärkvädet.
3 december, 2011 kl. 10:52 am
Europe liksom. Vem fan bryr sig. Yngwie Malmsteen är dock Sveriges enda rockstjärna. Låt stå.
3 december, 2011 kl. 11:41 am
Det var väl snarare en dokumentär om Europe än om hårdrockssveriges historia och black metal-delen var ju helt skrattretande. Nä, vill jag ha historia sätter jag på Blood fire death! även om hålet är lite trångt…
3 december, 2011 kl. 6:29 pm
Den dokumentären var så jävla horribel och jag vill ha min tid tillbaka.
8 december, 2011 kl. 10:23 pm
Jag är stolt över att ej ha sett den överhuvudtaget…