Hatpastorns likpredikan

Första gången det här segmentet luftades på dessa sidor var för ungefär ett år sedan. Då gick jag igenom de nya Trondheimbandens typsnittsexcesser. En resa genom logotypernas land som kanske inte direkt var glädjande, men det fanns en del godsaker. Vi har väl exempelvis inte glömt MIN KNIV och deras minst sagt nihilistiska bokstavskludd.

Denna gång tänkte jag gå igenom en annan fraktion som hypats på senare tid, nämligen den amerikanska Black Twilight Circle-scenen. Rent musikaliskt finns det en hel del intressant att finna här, men jag ska försöka att hålla mig till det rent visuella.

Först ut har vi VOLAHN, ett enmansband som drivs av en lönnfet mexikan med en av genrens grymmaste skinnjackor. Denna lirare är insyltad i nästan samtliga band cirkeln har att erbjuda med slutresultatet att de flesta konstellationerna låter ganska snarlika. Herr Volahn har dock förståndet att låna friskt ifrån DÖDHEIMSGARDs utsökta album ”Kronet til konge” samt ULVERs ”Bergtatt”, så det gör ingenting att det blir lite tjatigt.

Esoteriska symboler, Fjällräven-skallen, hyfsat typsnitt. Jag nickar gillande. Logotypen gör sig mycket bra i patch-form vilket onekligen är en enorm fördel. Det finns egentligen inte så mycket mer att säga än att den känns seriös och genomtänkt. Jag får lite vibbar från franska BRENORITVREZORKREs demokassettskonvolut och det är alltid ett bra tecken. Den som kan berätta för mig vad BRENORITVREZORKRE betyder vinner ett fint pris. VOLAHN betyder i alla fall ”rituellt kaos”. Vad nu ett rituellt kaos är kan vi bara spekulera i.

Betyg: 4 av 5.

ASHDAUTAS står näst på tur och här inser man snabbt att grabbarna inte är rädda för att skämma ut sig. Symmetriskt osymmetrisk, lagom oläslig, spretigt vass men samtidigt trådig. Återigen nickar jag gillande. Det jag saknar är någon symbol som stabiliserar konstverket. I sitt nuvarande skick tenderar den att se ut som en portion uppruggade glasnudlar på glid över en nydiskad men inte nytorkad ungkarlstallrik.

Betyg: 4 av 5.

KALLATHON. Första intrycket är att den är väldigt vid (klicka på logon så förstår ni vad jag menar). Vill man ha den här avbildad på skinnjackan skulle man behöva vara byggd som tre Udo Dirkschneiders på bredden. Ett olustigt scenario. Hade jag varit dem så skulle jag tagit symbolen de har på sin demokassett ”Before drifting into the abyss” och använt den som logo istället för detta trista typsnittsmög. Förresten, har ni sett omslaget till Udos nya singel ”Leatherhead”? Gör inte det. Nu när jag tänker efter kanske det är dags att ha ett skivomslagssnack gällande Dirkschneiders soloplattor. Minns ni transvestitprästen som smög omkring på ”Holy”?

Herre Satan.

Betyg: 2 av 5.

ARIZMENDA. Nu snackar vi. Fulsnygg med stark slagsida åt fulful. Allt genomsyras av en robust telefonklotterskänsla. Det jag verkligen gillar är hur de har försökt men samtidigt inte försökt. I likhet med KALLATHON föredrar jag dock den stilrena krumeluren de har på sitt skivkonvolut istället.

Betyg: 3 av 5.

Näst på tur har vi AXEMAN. Ett bedrövligt bandnamn som får mig att simultant tänka på He-Man, billig deodorant och den urusla ”shot on shitteo”-rullen ”Ax ‘Em”. En rakt igenom ologisk kombination som lämnar en fadd eftersmak. Logotypen gör inte saken bättre. Det här är ännu ett av Volahns soloäventyr och tveklöst det projekt som bär den tröttaste textkreationen. AXEMAN-logon stör ögonen genom att vara nedåtböjd på ena sidan och uppåtböjd på den andra. Symmetrins överbefälhavare Jens Ryden skulle legat sömnlös om han sett detta. Jag ligger för övrigt sömnlös över det bedrövliga skivomslaget han målade åt sitt soloprojekt DEAD SILENT SLUMBER, men det är en annan historia. En annan historia är att jag haft refrängen på ”In the glare of the moon” på hjärnan sedan 1999. Och då gillar jag inte ens den låten.

Betyg: 1 av 5.

DOLORVOTRE. Idel kända band. Här sätter jag ner foten. Jag har alltid hatat det här typsnittet då det påminner mig om Photoshopinvasionen som skakade black metal-scenen i slutet på 90-talet. Antalet menlösa webzines som hade detta typsnitt var otaliga. Lägg därtill alla grupper som tyckte att Old English kändes ofräscht och började pilla in detta elände i sina albumtitlar istället. Gärna med någon billig embosseffekt för att stärka känslan av fiasko.

Fy fan.

Återigen är symbolen de har på sitt debutalster tusen gånger snyggare. Är det bara jag eller borde dessa glada musikanter nöja sig med logotypen som faktiskt hamnar på själva slutprodukten?

Betyg: 1 av 5. 

Översätter man den gamla aztekguden Huitzilopochtlis namn till engelska blir det ”blue hummingbird on the left”. Vissa namn bör man bara inte översätta. På vänster sida har vi alltså en kolibri och typsnittslogon går rakt i dass. Här hade de alla möjligheter att fläska på med en sanslöst fet och omdömeslös helvetesskapelse och vad gör de? De fegar ur fullständigt och använder Old English.

Ibland blir jag bara så förbannat trött.

Vi snackar mexikansk nationalsocialistisk black metal med ett vansinnigt bandnamn och det här är vad vi får. Jag är så besviken att inte ens den taskigt ritade hatkolibrin som pryder kvartettens EP ”Bloodflower” kan få mig på bra humör.

 Betyg: 1 av 5.

KUXAM SUUM. Den här kreationen får mig tack och lov på bra humör igen. Jag fattar ingenting men jag håller med om allt. Såhär ska det se ut. Är man stadig på handen kan man med lätthet rita denna tingest på skinnjackan. Tippex? Svar ja. Medan man självsäkert spankulerar bland pöbeln på diverse tyska festivaler kan man skratta i mjugg åt alla fåntrattar som står avundsjukt gapande med fasansfulla försök till UNLEASHED-logon utsmetade på sina jackor.

KUXAM SUUM. Bra jobbat!

Betyg: 4 av 5.

Blandar man URGEHALs och FORGOTTEN WOODs logotyper blir slutresultatet ODZ MANOUK. Blandar man dessutom om bokstäverna i ODZ MANOUK får man orden OZUND AMOK. En passande beskrivning av enmansbandets musik. I mitt tycke känns denna skapelse lite för europeisk. Det jag uppskattar med Black Twilight Circle-bandens estetik är att den känns rätt originell och fräsch. Mönster och symboler ifrån diverse aztekrelaterat jox är inte precis överexploaterat varpå det här känns som ett osedvanligt dåligt val.

Betyg: 2 av 5.

Det finns några fler artister att nämna men jag lämnar dem åt sidan för den här gången. Jag tror ni fattat poängen. BTC-banden är faktiskt inte alls så tokiga så är ni intresserade av hur de låter kan ni kolla upp VOLAHNS debutskiva ”Dimensiónes del trance kósmico”. Något stökig produktion men det kryllar av minnesvärda partier. Och riff från DÖDHEIMSGARDs första platta.

/Hatpastorn

This entry was posted on 11 april, 2011 at 7:44 e m and is filed under Logorecensioner.. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.