Bandfotokatastrofer. Winter Haze.
Då jag avhandlade så många italienska gäng i mitt senaste inlägg blev jag inspirerad att skriva några rader om ett bandfoto jag ramlade över för en tid sedan. Winter Haze heter bandet. Symfonisk power metal med en herrans massa medlemmar. Inga konstigheter. Eller ja, alla konstigheter kanske man ska säga. En fullängdare har det blivit, ”The storm within”. En konceptskiva om en man som ätit en kebabrulle på ett mycket tvivelaktigt hak i Aachen, Tyskland. Nu hittar jag på, antar att skivan berör de vanliga ämnena inom genren. Det är väl rymden, Egypten och starka känslor. Kanske någon drake eller Atlantis. Möjligen någon pirat. Who knows!
Bandfototot är rent tekniskt sett inte dåligt. Bra ljus och skärpa och småkul komposition. Dock är det något otroligt roligt över italienare som sitter och tjafsar samtidigt som den stackars damen försöker att prata i telefon. I min värld har de just tagit paus i repandet och ska nu beställa lunch för avhämtning.
Italiano numero uno viskar försynt att han vill ha extra bearnaisesås till sin Bussola. En ful ovana av italienska mått mätt han plockade upp när han var utbytesstudent i Gnarp. Värdfamiljen skulle bjuda honom på middag och tänkte att Gnarps Pizzeria var ett trevligt initiativ för att bota sin gästs hemlängtan. Den vegetariska pizzan Rhodos föll inte i god jord, dock gav Bussolan mersmak och när han efter kraftiga påtryckningar från värdfamiljen placerade pizzan i bearnaisesåsen var det kärlek vid första tuggan. Förbjuden frukt smakar bäst och allt det där.
Den andra italienaren har hamnat i ett katatoniskt tillstånd. Viskningar om förbjudna såser från ena hållet och gap och skrik från det andra. Allt han vill ha är en skinklös Vesuvio. Margherita? Nej nej, en Vesuvio. Utan skinka. Tack så mycket. Även fast det är en bild kan jag ändå se hur hans blodsocker sjunker samtidigt som vreden stiger ju längre jag tittar. Fascinerande.
I mitten då. Giorgia Marra, matriarken med påbrå från Norra Kvarken som försöker hålla ordning på detta totala matbeställningshaveri. Hon har det fan inte lätt. Med en mordängels tålamod försöker hon få bekräftelse om det ska vara med eller utan lök.
Italienska Samoth är rasande. Han har skrikit efter en Batman utan lök i 45 minuter nu. Utan. Lök. Utan. Ska det vara så jävla svårt!
Bakom italienska Samoth hittar vi italienska Nisse från Sacramentum som är i full färd med att förklara att han visst kommer att få pengar på tisdag och att han visst kommer att betala tillbaka så fort han bara kan. Tjena. Den där jäveln har snikat till sig lunch i två års tid nu. Måttet är rågat för resten av bandet. Inga pengar, ingen lunch. Samtidigt vet de att om de inte lägger ut så kommer han att tigga till sig kantbitar likt en mjukglassöverviktig stadsduva.
Och sist. Här har det brunnit totalt. Han ersatte luktsinnet med vansinnet och sitter nu på golvet och skriker osammanhängande om ananas och tacosås och att han vill ha en varm zone och inte en Calzone.
Sista livstecknet från Winter Haze var en EP från 2012. Jag tror de helt enkelt svalt ihjäl.
På återseende.
/Hatpastorn
Hatpastorns likpredikan 
Lämna en kommentar