Bandfotokatastrofer. Del 10. The return.
Det gick att bräcka CRADLE OF FILTH. Ska jag vara helt ärlig trodde jag att det skulle bli svårt men ett gäng glada tjecker antog utmaningen och lyckades knäcka britterna på slutspurten. Med två foton bör tilläggas.
Jag antar att de flesta redan beskådat dessa tjeckers numera klassiska bandfoto som togs i samband med deras debutalbum ”Night monumental evil”. Det finns egentligen inte så mycket att säga som inte redan har sagts men de ska ha beröm för att de är konsekventa iallafall. Ska man visa upp öststatstorson så ska givetvis syntspelerskan inte vara sämre. Självklart är hennes magiska namn Lilith. Jag vet att det inte kryllar av klatschiga artistnamn för kvinnor men kom igen, alla kan inte heta Lilith. Med en snok som passerat rigor mortis i ena handen och ett svart ljus i den andra sköter hon den esoteriska delen i denna bildpresentation. Fotografiet var för övrigt redan censurerat när jag hittade det på surnätet. Det var nog lika bra. Man vill ju inte hetsa upp sig i onödan.
M ”Satan” Midgard Antichrist, rimligt artistnamn, vill inte vara sämre. En härligt risig frisyr stoltserar han med och likt ett körsbär på toppen av en metrosexuell glassbomb sitter en mäktig vikingahjälm. Exakt samma hjälm kunde köpas på Lek & Hobby i Sundsvall på 80-talet för en spottstyver. På riktigt. Jag dyrkar genren black metal men ibland gör den det så förbannat svårt för mig. Det är inte konstigt att man utvecklat ett hatbrock i pannan efter alla gånger man dunkat pannloben i väggen i ren desperation.
Bloodlord. Humor vore om det visade sig att det är samma Bloodlord som spelar bas i LORD BELIAL, här listigt förklädd i norra Europas största bandana. Ett plagg jag alltid avskytt. Ursäkta mig, denna tjecks fullständiga magiska namn var ju L ”Pagan” Bloodlord of 6.6.6., hur kunde jag glömma det? Bilden är lite oskarp men visst ser det ut som att han hotar ett kranium med en deodorant?
Blackcount Baalberith. Uppenbart nöjd över att ha knyckt yxan från M ”Satan” Midgard Antichrist låter han pagefrisyren fladdra i vinden och saliven triumferande torka bort från gnagartänderna. För damerna serveras här en stor portion ögongodis då han låter musklerna spela över den tjeckiska kalopskroppen. Konkav bröstkorg ist krieg. När jag ser den här spensliga varelsen vill jag bara trycka upp honom mot ett skåp och stjäla hans lunchpengar. Kallar man sig själv Blackcount Baalberith är nog skolgången ett evigt gatlopp.
M ”Von” Luciferious. Hade jag haft en prins Valiant-frisyr skulle jag också göra mig själv till en eunuck genom att genomborra både penis och pung med ett svärd. Alla med någon sorts form utav kunskap om genren vet att om man är korthårig (läs: syntare) har man kåpa på bandfotot. Så har det alltid varit och så kommer det alltid att förbli. Varför kan alla inte bara förstå det? Kåpa: ja. Hög hatt: nej. Bandana: Absolut inte. Enkla regler.
Nu kanske man tror att mardrömmen är över men tro mig, den har bara börjat. Tack vare ett tips så kollade jag upp ENOCHIAN igen och det var då jag fick se att de tagit ett nytt foto. Ungefär tio år efter att den första bilden togs är de tillbaka med besked.
Högst upp till vänster har vi välbekanta Blackcount Baalberith, numera en tjeckisk version av den gamle Stockholmsprofilen Peter Nagy. Trots att han skippat, eller kanske tack vare att han skippat, liksminket levererar han en inte alls genomusel insats. Det har dock blivit några hamburgare sedan det förra fotot togs och han ser inte speciellt övertygande ut när han mest bara står och fiser ute i det gröna. Instinkten att trycka upp honom mot ett skåp och stjäla hans pengar har tonats ner. Nu vill man mest bara ge honom en lavett och en mild utskällning.
Lila morgonrock och svart kåpa. Innovativ lösning må jag säga. Detta uppbackat av ett liksminkat anlete som ser mest förvånat ut. Att spela volleyboll med ett getingbo i en bankomatkö känns mer genomtänkt än detta. Seriöst, vad håller han på med? ENOCHIAN har harvat på sedan 1994 och med tanke på allt spott och spe de måste ha genomlidit genom åren tycker man att de kanske skulle fattat galoppen. Icke sa Nietzsche. Marbuel heter iallafall den syntspelande fåntratten som tagit över efter Lilith. Jag undrar förresten vad Lilith gör idag? I min fantasi ser jag henna vandra omkring i det sardoniska tjeckiska landskapet, skrikandes uråldriga trollformler med sina sataniska bröst hotfullt fladdrandes i nattbrisen. Jag behöver semester.
Ibland skär det i hjärtat när man ser människor som så gärna vill men inte riktigt kan. Baron Asmodeus. Vad ska jag egentligen ta mig till med dig? En blå skjorta med rejäl krage gott folk. Är detta det nya svarta? Hade denna sångare haft ett par rävar på axlarna eller en bläckfiskhjälm som ett visst norskt gäng envisas med att klä sig i vore extasen total. Ishockeyfrisyren är dock legendarisk. Enligt rykten ska David Hasselhoff gråta sig till sömns varje natt av avundsjuka. Medan de salta tårarna rinner längs hans solbrända ansikte fantiserar han hulkandes ihop anti-flyers sprängfyllda med okvädesord och stinkande lögner riktade mot ENOCHIANs generella riktning.
Proppmätta mörkerkrigare i blåjeans som kallar sig själv Angel of Death har jag alltid känt en viss aversion mot. Denna Angel of Death är inget undantag.
Vindögd och på huk. Låter som en generationsroman skriven av en ironisk 80-talist. Vinnare av kragkampen är iallafall gitarristen Svargot, även känd som Tjeckiens svar på Mr Burns. Man förstår varför han står på huk. Plötsliga luftströmmar kan vara en farlig antagonist när man har så mycket vikt tyg runt halsen.
Tänk om det skulle finnas en musikvideo med de här helvetesriddarna. Vore inte det alldeles underbart?
/Hatpastorn
29 november, 2010 den 7:07 e m
Efter det där gitarrplinkande introt förväntade jag mig ett rungande ”Ooooh mighty spiriiit”. Jag blev besviken!
30 november, 2010 den 8:12 f m
Jag vet. Musiken är lite för bra.
29 november, 2010 den 7:09 e m
Bra skrivet 🙂 Men Lilith heter hon väl ändå, Lillith hade varit lite väl kasst.
29 november, 2010 den 7:17 e m
Har fixat det nu. Hur fan kunde jag stava fel på det. 4 gånger även. Skyller på ångorna från mitt hemmagjorda snus som puttrar i ugnen.
29 november, 2010 den 7:14 e m
Fasta hängbröst ist krieg!! En klassisk platta som jag tittat på många gånger men aldrig haft tillräckligt med dödslust för att avlyssna.
29 november, 2010 den 8:44 e m
Ja, man kan ju undra vart det bärkar hän..
alltid ett inöje läsa hatpastorns doktriner!
29 november, 2010 den 9:19 e m
När jag först såg det gamla fotot tänkte jag ”Mmmm, Hatpastorn är sist ut på internet att hitta detta foto” (även om det fanimig är lika hysteriskt var gång man ser det)… Sen läste jag texten (Bästa formuleringarna hittills) och skrattade så att grannen bankade på och undrade om jag var en galen, hög, ond vetenskapsman. Sen såg jag detta nya fotot och avled.
Videon har jag inte vågat klicka på ens.
29 november, 2010 den 10:53 e m
Haha, jag tyckte precis att Hatpastorn högaktningsfullt lovade att behandla någonting lyssningsbart den här veckan. Tummen upp för att du fortsätter sålla fram guldkornen ut svartmetallens latrindike dock! 😛
30 november, 2010 den 7:13 f m
Jo. meningen var att detta skulle vara positiva veckan då det bara skulle avhandlas bra musik. Den blir nog uppskjuten till nästa vecka som det ser ut nu. Ramlade över allsköns tok som inte kan vänta med att bli analyserad.
30 november, 2010 den 7:20 f m
Kör på. Vill vi läsa myspys med välvillig inställning och en vänlig ton, får vi vända oss till Hemmets Journal. (Eller någon annan damtidning i stil med Sweden Rock Magazine.)
29 november, 2010 den 11:48 e m
fotot var inte nytt för mig, men det var som att uppleva det på nytt med din som alltid geniala text. och det nya fotot? ja, du har sagt allt som kan sägas.
30 november, 2010 den 7:15 f m
Jag fastnar lite extra för det märkliga sättet de verkar ha att skriva sina namn. Tänk på saken: M. ”Satan” Midgard Antichrist. Betyder det att han HETER M. Midgard Antichrist och KALLAS ”Satan”? Gåtfullt.
/”Martin” Wulfahariaz
30 november, 2010 den 8:11 f m
Haha! Jag har funderat på det samma. ”Satan” kan vara M. Midgard Antichrists smeknamn.
30 november, 2010 den 7:21 f m
Ha Ha! Ja det är lite jobbigt att tillhöra samma genre. Tar lite emot att plocka fram sminkburken och kladda ned sig när dessa bilder poppar upp i sitt inre precis innan gig. Inte så dålig musik dock som man vill att det ska va. Trista riff och arr men lite för bra spelat. Synthen används dock på det mest värdelösa sättet vilket är precis vad man förväntar sig.
30 november, 2010 den 8:09 f m
Nä, tyvärr är de inte så dåliga som man så gärna vill. Mest medioker syntblack. Du har 100% rätt i att det känns lite kymigt när man brassar på med paintet och får en flashback av dylika fotografier.
30 november, 2010 den 9:16 e m
Videon var ju inte lika sämst som jag hade väntat mig med så hemska foton, finns bättre grupper med sämre/roligare videor… men jag asgarvade när munken stapplar ut, ställer sig i en bredbent pose och smyger fram i slow-motion. Morgonrocksmannen och blåskjortan får ju bara va med på slutet – trist!
Försökte hitta nån mer video med de här snygga människorna, men jag hittade den här istället. Verkar vara en annan grupp (eller?). Jag kan inte bestämma mig för om den är rolig/dålig/bra eller bara knasig.
23 december, 2010 den 9:34 e m
Hmm, har de snott Twin Peaks temat?
1 december, 2010 den 5:23 e m
Sädärja! 1:35 in i Encohian-videon fick vi se det igen.
Jag har på ett eller annat sätt varit involverad i denna musikgenre i snart tjugo år. Men likafullt vet jag hur man gör när man springer. Jag kan förflytta mig från punkt A till punkt B på kort tid, och utan att jag ser ut som en packad marionettdocka som förtvivlat försöker vifta bort imaginära flugor.
Kan någon förklara för mig varför BM-folk överhuvudtaget inte verkar veta hur man springer? Denna video är på intet sätt unik. Tänk bara på Immortal och deras sprintpekoral. I flera videos dessutom. Kanske det behövs en djupdykning i detta Hatpastorn?
1 december, 2010 den 5:54 e m
Hahaha! Det är fan bäst när Abbath springer med gitarren i slutet på Blashyrkh (Mighty Ravendark) videon.
31 december, 2010 den 12:12 e m
Tja, hoppa kan de ju …i alla fall!
16 januari, 2011 den 5:47 e m
Yesss! Ordning och reda. Den plattan bjöd säkert på ett asgarv i veckan under högstadietiden när man bläddrade plastfodral på Gleerups musik i Lund. Hade helt glömt bort dess existens. Tack!
Videos spar jag tills sonen sover. Han blir för trött på dagis imorgon om han ska ligga och skratta hela natten.